Bruten

över vidderna
med vinden
regnet
omfamnad av kylan
sökte solens ljus

alla tecken
jag inte förstod

handen tom
ögonen slutna
jag andas

staven bruten

mormor jord
farfar himmel

Voi voi mie

skinnet förlorar sitt hår i strömmen
ögon speglas i vågblixtar
hettan i solen
när är jag framme
din röst
sände mig på denna resa
korparnas röster i schamanträdet
voi voi mie …

Den har legat ute på poeter. se men nu skall sajten läggas ner. “Det har blivit för många hårda ord, för många hotfulla mail/meddelanden till mig själv och till många andra, och nu även för många som ringer hem till mig och min familj.” meddelar redaktionen.

Vad är det för märklig värld vi lever i där de som hotar och trakasserar far omkring likt cyberrymdens djävlar.

en dag loggar jag ut för gott
möt mig i skogen
ansikte mot ansikte
bortom tangentbord

anonymitetens skärm
kan inte skydda dig
du skall få känna
min andedräkt

Dikter

Hur många är det som skriver dikter för skrivbordslådan eller som dagens hemmadiktare gör, skriver för hårddisken. Jag tillhör dom som skrivit för skrivbordslådan, hårddisken och har även tidvis haft dikter ute på en av mina webbplatser. I dag kan man publicera på webbplaster som poeter.se

Skrivande förändras med tiden från gåspenna till datorer och i dag kan alla skriva, publicera och få respons. Ute i cybern finns det många som både skriver och publicerar på sina hemsidor men det finns även sajter som poeter.se där man kan bli medlem.

Jag har skrivit sedan 80-talet mest för att förstå mig själv när jag mått dåligt och sedan har jag lagt undan det jag skrivit. Ibland har skrivandet lett till mer problem än lösningar och i dag kan man bläddra i gamla papper och filer med en viss distans.

Sámás bloggen så blev jag inspirerad av Tjärkat’s och bloggägarnens diktande så jag skrev en egen som hamnade på poeter.se. Eftersom jag nu blivit publicerad så tänkte jag att jag kan ju skapa en ny etikett om diktning.

Här skall jag lägga ut några av mina gamla och eventuellt skriva nya. I dag gillar jag haiku liknande dikter. Haikun har vissa regler att följa men avsteg är tillåtet och när jag skriver är det känslor, bilder och minnen jag försöker förmedla, regler har jag aldrig gillat.

det är vinter
snöslungorna tecknar vita streck
på husväggarna

Det är kanskse därför jag gillar “Stundens blomma” av Ko Un. Han skriver dikter som inte liknar något annat, dikter från drömmen, döda poeter och dikter från förflutna och framtida liv. Dikter är bara ord, Ko Un, blomma, karp, Tjärkat, lavvu, resa, Rodhe, trumma, stjärna, väg drömtid .. vaken … här …. nu …..

Varför är nu slutet på ett årtusende
och början till ett nytt årtusende?
Dags att nyktra till
på momangen
Jag reser mig och lämnar krogen

Ur “Stundens blomma” av Ko Un

Ref: