Tystnad

På bokrea köpte jag ZEN MÄSTAREN KORPEN av Robert Aitken en känd zenmästare som skrev bokenår 2002. Det är en samling moderna koan där korpen, brunbjörnen, ugglan och andra djur står för samtalen. Det finns inget förmänskligande av handlingar. Bara ordens betydelse finns kvar, om ens det, för vad är betydelse?

Efter zazen en kväll sa Gråvarg: “Förlorar man inte i värdighet när man bugar iför Buddha? Jag känner mig alltid ganska förödmjukad.”
Korpen sade: “Inte tillräckligt”

En kväll frågade Mullvad: “Varför talar vi aldrig om kärlek under våra diskussioner?”
Korpen frågade: “Vad skulle du vilja säga om kärleken?”
Mullvad stirrade tyst på Korpen.

ZEN MÄSTAREN KORPEN av Robert Aitken. ISBN 91-7738-626-4

Mummonkan är den klassiska koansamlingen. Ibland är den frustrerande att läsa, andra gånger så skrattar man. Det handlar inte om att att förstå, det handlar inte ens om handling. Den författades 1228 av zenmästaren Mumon och har blivit en av de mest spridda koansamligarna.

En munk sa till Joshu. “Mästare, jag är ny här i klostret. Skulle du vilja undervisa mig?”
Joshu frågade: “Har du ätit din risgröt?”
Munken svarade: “Ja, det har jag.”
Joshu svarade: “Gå och skölj din skål.”

Ur Mumonkan – Muren utan port ISBN 91-88236-13-7

Hanta Yo

Boken är en fiktion men den påstår sig vara en andlig resa som avslöjar hemligheter som varit dolda bland Dakota till den dag boken skrevs. Men var det bara en “linguistic hoax” och i avsaknad av den andliga autenticitet den påstod sig ha?

Chunksa Yuha sökte efter en författare som var villigt att lär sig Dakota för att kunna skriva en bok utan missförstånd och feltolkningar. 1963 träffade han Ruth Beebe Hill som redan skrivit en bok som hon inte var nöjd med. Tillsammans översatte de boken till Dakota och sedan tillbaka till engelska. De arbetade sju dagar i veckan och hela arbetet tog två år. Boken blev en bästsäljare och det skulle satsas stora pengar på att göra en TV serie.

En hoax

Då kommer kritiken från indianer som Vine Deloria Jr, Bea Medicine (“HANTA YO: A New Phenomenon” Indian Historian 12.2, Sum. 1979: 2-5), Victor Douville (“Hanta Yo: Authentic Farce” Sinte Galeska College News, Aprill 1980) American Indian Movement (AIM) ledare Russell Means, Survival of American Indians (SAIL) vd Hank Adams, den numera avlidne Gerald Wilkenson, ledare för National Indian Youth Council (NIYC).

Det visade sig att boken var en “linguistic hoax” och Hill hade bara översatt viktiga koncept och fraser till Lakota och åter till Engelska. Den saknade helt den andliga autenticitet den påstod sig ha och Alonzo Blacksmith hade uppgett rena lögner om sin barndom. Ruth Beebe Hill var bara en som profiterade på “American Indian Spiritualism” och Alonzo Blacksmith (aka: “Chunksa Yuha”) är bara en “plastic medicine man”

Kampanjen

Hanta Yo kampanjen 1979-80 blev den största i sitt slag och nio Siox stammar, femton colleges och nationella indianorganisationer protesterade mot filmprojektet. Warner Brothers fick inte filma på indianreservat i USA eller Kanada och tvingades till Mexico där filmen spelades in under titeln “Mystic Warrior” och den blev givetvis en flopp.

Hade boken kommit ut utan sina förord om hur indiansk den var och hade man inte försökt sälja den med indiansk autenticitet så hade det varit som vilken roman som helst och inte fått den uppmärksammade kritik den fick. Jag skall inte fördjupa mig i vad som är “riktig indiansk litteratur” utan bara förhålla mig till boken “Hanta Yo” oavsett hur “riktig” den är.

I boken skildras personerna som individualister, inte so egoister om de verkligen inte är just detta. Den har de arketyper som är nödvändiga för en berättelse och hur autentiska alla skildringar av ritualer, regler och förhållanden verkligen är i boken kan jag inte avgöra. Som litteratur verkar den i alla fall trovärdig, mer trovärdig än många andra bästsäljare.

Boken som bok

Hur det nu förhåller sig med med wapiya (wee-PEH-yah) – en helig man, helare och hans roll i stammen är Wanagi den som leder Ahbleza under hans andliga vandring. Den som leder till att han står naken på prärien och förstår att han måste avstå från allt han äger till och med från sina andlig symboler, det enda som finns är hans medvetande och det som är i ständig rörelse och som är ett mysterium. På detta sätt är den mycket Buddistisk. Det finns en absolut sanning om tingen som de är, en relativ sanning om tingen och en som är varken absolut eller relativ med andra ord finns inget beständigt.

Jag vet inte om ritualerna för inipi (sweat lodge) skall hållas eller hur många dagar man skall vara på sin hunblecheya (vision quest) men Ahbleza, Wanagi, Napewastewin, Tonweya och Hinziwin är trovärdiga personskildringar. De visar på vår förmåga att reflektera och välja hur vi skall agera och att de som avgör än människans handlingar, inget annat.

Kvinnor och män

Ruth Beebe Hill:s uppsåt var nog ärligt, hon ville skriva en bok som talade för Lakota och folket som levde på prärien. Hon förlorade sig i alla ord om boken och handlingarna blev därefter. Men det största misstaget vara att hon som VIT KVINNA påstod sig skriva en autentisk bok om LAKOTA MÄN.

Finns det någon riktig indiansk bok och vad är en riktig indiansk bok? Vilka är de villkor som måste uppfyllas för att en bok skall vara indiansk? Är begreppet indiansk för stort eller till och med felaktig? Hur skall den som läser någonsin kunna avgöra vad som är autentiskt oavsett vem som är författare.

Böcker jag minns

På uppmaning av min dotter publicerar jag denna lista.

  1. Denna bok har förändrat mitt liv: “Hanta Yo” av Ruth Beebe Hill som till sin hjälp hade Chunksa Yuha. En bok som väntade på mig ett år innan jag köpte den 1985. Sedan lät den inte sig bli omläst förrän efter 22 år. Historien om Mahto bandet av Lakota. En berättelse om Teton sioxernas live på prärien innan den vite mannen kom. Om vardag, buffeljakt, familjen, bandet, stammen och om människors storhet och tillkortakommanden. En bok om “the spirit trail” och en berättelse om Ahbleza och hans liv från barn till skjortbärare. Den fick mig att förstå “the power of choice” – att det inte finns något som heter jag är tvungen att – jag väljer hur jag skall agera, valet och konsekvenserna är mina.
  2. Denna bok har jag läst mer än en gång: “The Tibetan Book of the Dead” av flera författare. En bok med vackra bilder av Stephen Hodge och Martin Bord och den minsta är en “fickbok” av Chögyam Trungpa och Francesca Freemantle. En bok att bära med sig som berättar om dödsprocessen och vår resa genom “bardo” in i nästa liv. Kan vara bara att ha till hands, man vet aldrig när.
  3. Denna bok skulle jag ta med mig till en öde ö: “The Life of Shabkar“. The Autobiography of a Tibetan Yogin. Nästa 600 sidor på engelska om Shabkar Tsogdruk Rangdrol (1781 – 1851) Berättelsen om en av Tibets stora yogis som i likhet med Milarepa blev upplyst under sin livstid. Shabkar hade många lärare och ställde sig aldrig in in någon sekteristisk fålla. Det vore bra att ha tid att läsa denna bok.
  4. Denna bok fick mig att skratta: “Kollektivt självmord” av Arto Paasilinna. Det börjar bra med två finska män som har för avsikt att ta sina liv – i samma lada – det kan bara vara möjligt i Finland,
  5. Denna bok fick mig att gråta: “Flykten över Himalaya” – av Maria Blumencron. En bok om Littel Pema, Chime, Dolker, Dhondrup, Tamding och Lhakpa som av sina föräldrar skickas till Indien för att få Tibetansk utbildning. Vägen går över Himalaya.
    – Vad är det med dig, frågade Dolker den gråtande Dhondrup?
    – Ingenting, svarade Dhondrup, det bara svider i ögonen.
  6. Denna bok önskar jag att jag hade skrivit: “Eld” av Yngve Ryd då hade jag kunnat allt om eld som jag kan efter att ha lästa boken. Det är tur att någon skrev ner de långa berättelserna som de samer som levt det gamla livet har att berätta.
  7. Denna bok önskar jag aldrig blivit skriven: ” ……………. ” Den har nog inte blivit skriven eller så har jag inte läst den än.
  8. Denna bok läser jag just nu: “Dödlig list” av Minette Walters. En bok jag hittade i Evelinas bokhylla
  9. Denna bok har jag tänkt läsa: “Victoria” av Ingrid Taaler.
  10. Dessa fem personer önskar jag även lämnar svar på ovanstående: Lars Patrik, Peter, Ulf

Vandrare

Jag har just läst boken “Vandrare i två världar”av Jörgen Eriksson. Boken handlar om shamaninsmen, kulturen och samepolitiken av i dag och det är en rak redovisning av de intervjuades åsikter.

Vad som slog mig var inte det faktum att jag fick revidera min fundametalistiska syn på shamanismen utan två citat av Ande Somby. Sedan fångas jag av ett citat i senaste numret av ETC.

– “Likadant är det med beslutsystemet. Sametinget är en västerländsk modell. Det samiska systemet baserade sig på storfamiljen, klanen. Men förvaltningsrätten upphäver klansystemet.”

– “Statsbildning på etnisk grundval är något som tillhör det förflutna. Det var en gång grunden för bildandet av de europeiska staterna, men de kan inte heller längre vara “rena” etniska områden. Varför skulle vi samer satsa tid och krafter på något som är fullständigt passé? Att skapa en samisk stat på etnisk grund skulle vara absurt. Alla samfund, också de samiska, måste i framtiden vara flerkulturella.” Ande Somby. Vandrare i två världar. Jörgen I Eriksson, ISBN91-89447-28-X

Sedan kokar jag the och läser ETC.

“Ursprungsbefolkningar lever i kollektiv och inom kollektivet finns solidaritet och ömsesidigt utbyte. Individer stödjer varandra och det finns varken majoriteter eller minoriteter. Besluten fattas med konsensus. Frågor ställs och besvaras i gemensamma diskussioner där allt deltar. Lösningar på problem som uppstår bör främja hela kollektivet. Utifrån detta perspektiv existerar ursprungfolkrörelsen för hela mänskligheten. I sin nära relation till Moder jord, Pacha Mama, försvarar den miljön. Vill vi rädda mänskligheten måste vi rädda Pacha Mama” Evo Morales, Bolivias president. ETC #4 2008

Dessa ord blir så stora att jag inte kan förstå eller kommentera detta. Det är för stort att sammanfatta i grafer på ett exelark. Åsikter kan inte fångas, mätas och redovisas som sanningar. Ingenting är beständigt och vi måste alla dela med av oss själva på den långa resan.

Vandrar vidare …