Ceremonier

Don’t mimic. Do the real thing! Varifrån kom dessa ord till mig? Från någon bok, film eller från stora mysteriet? Är orden bara där? Det spelar ingen roll eftersom det viktigaste är budskapet. Härmas inte! Gör det rätt.

Uppspänd trumskinn i motljus
Solens ljus

Det finns ingen tradition jag kan falla tillbaka på. Skall jag härma någon annan tradition?

Buddhanaturen finns inte bara i mig, den finns att läsa om på nätet. Jag kan läsa om tibetanska meditationstekniker i böcker, på nätet eller gå på retreat och mumla böner på tibetanska. Alla visualiseringar av yidams, khandros och traditionens mästare faller på sociala och kulturella olikheter.

Det finns hur mycket information som helst på nätet om indianska vision quest, trumresor och andra shamanistiska ritualer. En kurs i schamanism, trumresor eller runmagi är bara några klick borta.

Jag har varit på ett retreat med en Bön Geshe. Jag har lärt mig Ngondro, den preliminära praktiken. Trots detta kan jag inte fullfölja praktiken för att jag inte har en lärare i min närhet. Min plan var att åka till Dolanji och göra praktiken. Där finns klostret och kvalificerade lärare som kunde hjälpa mig med den kulturella olikheten och där hade jag varit i en annan social situation.

Trots att jag bestämt mig för att aldrig gå någon shamankurs med nyshamanister var jag på en kurs med Jörgen I Eriksson om att vandra i skönhet. Mitt första mål var att granska läraren och han var bra, han lärde mig inget. Det viktigaste han sade mellan våra utesittningar var att man måste hitta sin egen väg.

När jag inte har någon tradition att att falla tillbaka på får jag skapa mina egna ceremonier. Skapa dessa i tacksamhet. Tacksamhet för stora mysteriet, att solen går upp, luften som alla andas, vinden som rör sig jorden, vattnet som sprider näring och liv i moder jordelden som värmer hennes inre, min kropp och det rum jag upptar på denna jord.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *