Indien – Sjocksjock

Efter en månads semester i Indien tänkte jag ta mig en semester vid Kalix Älv och sitta i min lavvu, fiska och göra ingenting. Men det blev inte som jag tänkt mig, sjukdom, mygg, uteblivna leveranser ledde till att jag körde runt i norrbotten, högg lavvustänger och förberedde mig geografiskt för framtiden

Jag hyrde en opel och körde norrut. Det var en myggrik sommar så jag beställde en Rakkas (sovtält) från Venor som skulle levereras av en som var på väg till Boden på ferie. I en lavvu måste man ha en rakkas (rakas) för att kunna freda sig från myggen när man sover. Så läge man är vaken så kan man elda och röken håller myggen borta, när elden falnar och dör blir det en helt annan visa.

Ruotkomaa

Jag kom fram till Ruotkomaa och hade så ont i halsen att jag knappt kunde äta. Goda råd om att gurgla med saltvatten förvärrade bara smärtan och när min mor bad mig dricka beckolja blev måttet rågat, jag körde till vårdcentralen i Pajala. Ingen infektion och de bad mig vänta några dagar.

Skaffade mig böcker och låg på soffan några dagar och läste. Halsen blev bättre och jag orkade ta mig ut i skogen för att skörda näver, såg även flera vrilar men ingen som ville bli min kopp.

Var till min skogsägande kusin i Tärendö, vi pratade skog och ren, kollade kartor och jag vandrade ut mot Saarikurkio. Där fanns myrar, mygg och vrilar men jag blev hungrig så det blev inga lavvustänger den dagen men en vril som jag bar till bilen.

Dagen därpå var jag ut i skogen igen. Högg, barkade och satte femton stänger på tork. Det blev tallstänger så det skall bli intressant att se dom nästa sommar. Jag gömde stängerna en bra bit från vägen bland den massa granar.

I Narken började det blir så mycket folk för att Harrens Dag närmade sig. Det var medlemfest och kulturdag med saker från förr, fil, bröd och grillad strömming. Man träffar människor som man bara ser en gång per år, man hälsar och de frågar om mitt hår går att tvätta och sedan blir det inte sagt så mycket mer.

Leverantören från Venor hade inte hört av sig, stängerna var på tork, halsen var bättre men inte bra så det blev ingen lavvu vid älven denna sommar. Packade bilen och körde till Vittangi.

Vittangi

I Rovasuanto fick jag några dagars semester. Värden var i Jukksjärvi och grävde diken. Jag högg fem granstänger för att komplettera de tio jag huggit året före. Kapade till alla, kvistade dom ordentligt och spetsade nedre delen. Band upp dom runt en tall med stenar nere för att de inte skulle ligga mot marken och ruttna.

Hjälpte värden med två småjobb. Det blev helg och värden kom tillbaka, vi badade bastu och lade ut nät som inte gav någon fisk. Halsen blev inte bättre, alla jobb var slut och värden skull till Jukkas och gräva igen. Jag följde med båten och körde de tio milen mot akuten i Gällivare.

En ung kvinna som kom från Norge och var same – det bruka vara svenskar som far till Norge för att jobba – sade att jag hade en svampinfektion i munnen. Det känns alltid bra med en diagnos och jag fick myckostatin mot svamparna.

Vaimat

Tankade på OKQ8 och eftersom jag var nästan i Vaimat ringde jag åldermannen i Sjoksjock och han skulle stanna hemma några dagar så jag körde mot Jokkmokk. I Porjus stannade jag i Laponia Porten – som denna sommar hade öppet – för att fika.

Huset är fint med panoramamafönster mot dammen och unga damer bakom disken som inte ens visste vem som betalat husbygget. Kalaset kostade tio miljoner och Boverket, Vattenfall och Sparbanken Nord betalade byggnationen som nu ägs av Laponia Porten AB, (som ägs av Porjusbor, lokala föreningar och företag)

I Vaimat fick jag mat av åldermannen och sedan tog vi bilen västerut utmed skogsvägar där dammet steg upp i stora moln efter bilen och dolde våran färd. Vi stannade på många ställen som inte ens skall nämnas och platser som Gäddsjön och Pärlälvens källflöden.

Dagen därpå körde vi in till Jåhkåmåhkke där vi var på en Thai restaurang med smeden och hans kvinna. Jag var till Ájtte, mest för att hitta en present till min dotter men jag passade på att titta på utställningarna och kom fram till att vi är förlorade. Den sista generationen som vet hur man levde i skogen och på fjällen är borta. Stannar internet, mobiler och bilar då dör vi för att vi inte vet hur man lever i naturen.

Sjocksjock

Renhuvud med horn och berg i bakgrunden
Kulturdöd

Vi körde grusvägar mellan älvarna, till Sierre, Slakka och Sjocksjockudden där ättligar till nybyggarna har sina sommarbostäder. Historien om nybyggarna finns att läsa i “SJOKSJOK en etnologisk dokumentation av ett nybygge i Lule Lappmark” av Tore Öberg. Den ingår i rapportserien Duoddaris och har nr 13 utgiven av Ájtte.

Sjocksjock lappy har en mycket äldre historia än nybyggarna på udden, en historia som börjar med älvnäset. Lappyn omfattade de nedre delarna av nuvarnde Jokkmokks och Gällivare kommuner. Byn sträckte sig från Kalix Älv i norr till Pite Älv i söder.

I dag är området vinterbetesland för Sirges, Jåhkågasska Tjiellde, och Tuorpon samt skogsamebyarna Sierri, Udtjá och Gällivare. Allt land är expropieringsland av staten tre kronor. Historien om oförätterna mot Sjocksjoklapparna är fortfarande gömda i de dimridåer som skapats av historien men alla dimmor lättar så småningom.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *