INTE SVENSK

Är jag svensk om jag delar svensk kultur, språk, identitet och lojalitet? Om jag bara omfattas av en viss del eller bara ett av dessa kriterier? Vad blir jag om jag föds i Sverige, talar och skriver flytande svenska men saknar känslan av samhörighet med svenskarnas kultur, identitet och är inte lojal mot Svearnas rike? Vad blir jag då?

En dag i februari föds jag i Eskilstuna, av alla ställen. Min far är på arbetsutflykt, han hade lämnat avverkningsplatsen i Äjjäjärvenmaa i vredesmod.

Det blev inte en långvarig vistelse så jag växte upp i Narkaus, Halme och Ruotkomaa. Trots dessa finska ortnamn är det första kriteriet uppfyllt.

Min mor ville lära mig enbart svenska. Morfar, mina morbröder och alla andra jag växte upp med pratade finska, så jag lärde mig finska samtidigt som min mor lärde mig svenska.

Skolan var enbart på svenska så jag lärde mig tala och skriva flytande svenska; som ni nu ser. Finskan blev aldrig ett skriv- eller lässpråk utan ett talspråk. Därmed är det andra kriteriet uppfyllt.

Redan som tonåring kände jag min första identitet, det var en icke-identitet. Jag är inte svensk.  Hur blev jag ”inte svensk”? Det berodde nog på många orsaker, men främst på att jag talade ett annat språk än svenskarna. Även skolan skapade mitt främlingskap.

Mycket av det jag läste om i skolan kunde jag inte förhålla mig till. När vi kom till historien så blev detta uppenbart. Den svenska historien kretsade kring Svealand, Götaland och Uppland. Vad hade jag med dessa vikingar, gravhögar och kungar att göra? Mitt lands historia fick jag läsa in själv, långt efter skolan.

När jag var barn levde vi fortfarande av skogen. Min far var skogsarbetare, sällan hemma för han reste omkring med Domänverkets barkmaskin monterat på en traktor. Min mor var hemma, tog hand om torpet, oss barn och korna tills staten gjorde det ekonomiskt omöjligt att var torpare och småbrukare.

Generationen före hade levet nästan likadant förutom att de byggde sina kronotorp och gjorde skog till ängar. Min farfar och morfar var torpare, bägge hade levt på sina torp, sjävlhushållning och skogsarbete. Min morfar hade renar i Mestos renägarförening.

När jag utifrån eget intresse läste om Norrlands historia; detta var något som man inte berörde under skolans historielektioner, så förstod jag sammanhangen bättre. Sakta kom jag till insikt om att generationerna före mig och jag var utsatta för kolonialism och kulturimperialism.

Att de finsktalande kommunerna i norrbotten fick statsbidrag för att bygga skolor var inget jag fick lära mig i skolan. Tacksamt tog de fattiga kommunerna emot bidragen. Skolorna byggdes, det kom svensktalande lärare och alla samtal i skolan skulle föras på svenska.

Det märkliga är att detta förbud inte infördes formellt, den finns inte i någon förordning utan bestämdes informellt. De som talade finska i Puurotuat (Grötstugan, Arbetsstugorna) bestraffades psykiskt och fysiskt.

Min mor gick i den skolan. Först när jag var vuxen förstod jag varför min mor skämdes för sin finska så mycket att hon ville att vi barn skulle lära oss enbart svenska. Jag fick i alla fall gå i en skola där vi fick prata finska.

Nu börjar min svenskhet att krackelera. För mig är det svårt att leva i enlighet med den svenska kulturen eftersom jag vuxit upp i en helt annan kultur.

Är jag entnisk svensk? Mina förfäders etnicitet är en gissningslek, namnen är svenska och finska för att i kyrkböcker och handlingar försvenskades all namn.

DNA test säger 78.7 procent finsk, 16.7 procent skandinav, 3.5 procent Balt och 1.1 procent inuit.

Allså inte svensk.
Förfäder, vad hände?

Eftersom jag inte bryr mig om min etnicieter men inte känner mig som Svensk innebär detta att jag tillhör den svenska nationen men inte är etnisk svensk?

Juridiskt sett är jag svensk medborgare eftersom det står i mitt pass att jag är det.

Det här blev en svår definition. Jag tycker vi timrar vi en bastu vid Kainhunväylä.

På söderväggen skall det stå ”Förlåt oss, vi stal allt och tvingade på er vår religion, vår kultur och livsstil”.

Sedan kan alla riksdagsmän skriva sina namn väggen och innan den blivit grå skall Sverige ha lämnat tillbaka vårt land.

Kom inte tillbaka.

2 svar på ”INTE SVENSK”

  1. Fantastisk bra beskrivning avTornedalingars uppväxt. Detta stämmer väldigt bra på min egen. Vi fick kvarsittning på lördagar om vi pratade finska i skolan. Jag känner en större samhörighet med den Kvänska, tornedalska och finska kulturen och historien än den storsvenska

    Svara

Lämna ett svar till J Avbryt svar