Kaffe med Buddha

Många år hade gått sen sist men den här gången hade resan varit lång att vi ibland trodde att vi aldrig skulle komma hem ingen. Under flera månader hade vi vistats på olika sjukhus, Lucia och jul i Gällivare, nyår i Boden. Flyg till Danderyd och tillbaka. Nu var Amanda hemma med en kanyl i halsen och en ventilator på sin permobil. Då kom Buddha på besök.

– Jag ser att ni har det rätt så bra här, sade han och satte sig vid köksbordet och tog min kaffekopp.
– En överraskning, svarade jag, vad för dig hit?
– Du frågade igen, svarade Buddha.
– Har jag frågat, jag blev lite förvånad?
– Ja, svarade Buddha, du frågade vad du skall göra nu?

Då kom jag på mig själv att jag funderat på detta. Vad skulle jag göra när jag lär mig att tjäna? Under denna långa resa hade jag sett och mött människor i sjukvården; ambulanspersonal, sköterskor, läkare, helikopterbesättning och många andra som jag inte ens sett men resultatet av allas ansträngningar var att vi var hemma igen och att min dotter levde. Men vad gör jag nu?Jag tittade på Buddha. Han hällde kaffet på fat, tog en sockerbit i munnen och sörplade i sig kaffet. När han druckit klar satte han ner koppen.

– Buga djupare!
– Du har lärt dig att sätta dina behov åt sidan och tjäna din dotter. Men du har blivit ”hooked on dharma”. Du har ingen möjlighet att få en lärare här och det hjälper inte hur mycket du än vill. När det är dags kommer du att möta din lärare, kanske i nästa liv eller om hundra liv eller i morgon. Sluta spekulera.
– Det är inte lätt, svarade jag, jag vill ju ta del av dharma, jag har läst många böcker och jag vill lära mig meditera och …
– Jag vill, jag vill, jag vill! Vems vilja och varför, frågade Buddha? Du kan inte få det från böcker, det står redan i den bok du stal från sjukhusbiblioteket. Det tjänar ingenting till att du vill något. Din vilja kan inte förändra allt, du måsta anpassa dig efter det som händer. Glöm inte allt annat för din dotters sjukdom, du har andra i familjen som behöver dig.
– Vi har alla tagit hand om Amanda den här tiden.
–Tog du hand om dina andra barn?
Jag satt tyst.
-Tog du hand om din hustru?
Jag hade inget svar.
– Jag tänkte väl det, sade Buddha.
– Hon höll på att dö flera gånger, vi gjorde alla vad vi kunde.
– Det gjorde ni säkert, men kom ni ihåg varandra?
–Jag kan bara svara för mig själv och svaret är nej!
– Varför gör du allt detta för din dotter?
– För att hon är sjuk, för att hon skall få ett bättre liv, för att hon skall leva.
– Gör du det bara för henne, eller för att din självbetydelse har blivit större när du läst några böcker om Buddhism?
– Vad menar du med det?
–  Att du tjänar din dotter för att få må meriter inför nästa liv?
– Som kristna som vill till paradiset?
–  Du vet vad du har att göra. Du skall tjäna och du behöver inte spekulera över vad du behöver lära dig. Du kommer att få lära dig.
– Lära mig vad, frågade jag?
– Att avstå, svarade Buddha, reste sig upp och försvann.

Där satt jag ensam med en kopp kaffe som Buddha hade druckit ur. Hans ord var obegripliga, liksom allt jag läst om Buddhism. Det var inte bara böcker. På internet var det hur mycket information som helst. Ständigt fick jag veta att man inte kan få det från böcker utan från en lärare som kunde vägleda.

Varför lät de skiva alla böcker? Vem gjorde det?  Vem är läraren?

Jag var inte hooked on dharma jag var mer lost in dharma. Dalai Lama hade rätt i att man inte skall byta religion men jag hade vuxit upp mellan Stalin och Gud så det fanns ingen annan väg. Det var bara Buddha som gav svaret på lidandets orsak.

Framtiden var inte heller så ljus, inget paradis utan ett nytt liv. Gör om, gör det bättre! Det stora målet var att lösa upp egot, finna sin sanna natur, lösa upp en en regnbågskropp och bli ett med allt. Vem fattar sig på det?

Vad skulle jag avstå från? Mina konstnärsdrömmar hade jag lämnat för länge sedan, även försöket att driva reklamföretag tog alldeles för mycket tid. Jag arbetade på dagarna och min sjuka dotter och familjen fick resten av tiden.

Buddha hade nog rätt, Amanda fick mer än alla andra.

Hade jag inte avstått från allt? Vad fanns mer att avstå från?

Lämna en kommentar