Lavvuliv

En lavvuresa till Vågsjön där det blev uppenbart att det inte bara är att slänga upp en formsydd lavvuduk som måste hålla vissa mått för att bli spänd. Vågsjön gav ingen fisk men vi hade några bra dagar vid sjön med eld, mat och kaffe.

Lavvustänger

Måste man använda motorsåg för att såga några tunna granstänger, har alla glömt bort yxan? Några hugg på varje sida, dra ner granen, kvista den och kapa toppen. Motorsågen biter sig fast, ryker, skriker och kvistningen blir dålig. Jag är lika snabb med yxan, räknar man tid för att fila kedja, tanka olja och bensin så hade jag nog hunnit hugga alla stänger innan motorsågen börjat morra.

Stängerna ligger i en hög, kapas 3.70 långa med max 3 cm diameter i toppen, får gärna vara tunnare men inte för tunna. Är det första gången i historien någon har huggit lavvustänger i Västmanland? Historien är en lång tid av oskrivna händelser så någon form av lavvustänger har säkert blivit gjorda här.

Började barka med yxa, mycket småkvist i dessa granar, barken sitter hårt men det är ju snart september. Det tar nog en hel dag att fälla, kvista och barka femton lavvustänger. Sedan fick de torka i skogsbrynet, femton lavvustänger som är 3.70 m med en markering på höjden 3.20 m.

Till Vågsjön

Jag föreslog Thorbjörn att han skulle sova i min lavvu de nätter han hade kvar innan han skulle åka till Indien och när han kollat en plats så hämtade vi stängerna. Det blev en del diskussion om hur det skulle fästas på takräcket men det var bara att bunta ihop dom och slå lina runt buntarna. Sedan spände vi fast i dragkroken fram och öglan fram på den gamla Volvon.

Fredag efter jobbet åkte vi iväg efter en snabbpackning och kom fram till vändplatsen vid Vågsjön. Vi var och kollade vid sjön men det var för låglänt för att det skulle vara bra och jag var bara intresserad av att se hur det gick att bo i lavvun.

Jag hade tagit med mig filmkamera för att filma men det blev snart problem med att resa upp lavvun så jag struntade i filmandet. Det visade sig att stängerna var så smala så de byggde ut för lite uppe vid riehppe så duken hängde.

lavvu riehpe
Plockepin

Det var inget jag kunde göra åt utan att riva ner allt och sätta om stängerna så cirkeln vid riehppe skulle bli större. Jag drog åt duken så bra som det gick och sedan letade vi sten till arran. Vi bodde i granskogen men hittade lite tall att elda med men det var lite oklart med rätten att ta ut ved och ris och vi skulle inte stanna så länge, det blev en orisad lavvu.

Lavvunatt

Det var några timmar kvar av ljuset så vi tog Torbjörns båt och var ut och fiskade. Eller rättare sagt Thorbjörn fiskade och jag satt och mumlande Bön mantras då det inte skulle bli någon fisk vars död gav dålig karma. Det blev ingen fisk men en rejäl bit tjärved från toppen av en tall.

Kaffekokare
Kaffekok

När vi kom tillbaka till lavvun var det bara att hugga lite ved och spänta tjärved, snart brann elden och det var bara att hämta vatten från sjön och koka kaffe. Sedan blev det en lat kväll i lavvun med kaffe, mat, prat, gahkkobakning och mer kaffe var det snart dags att sova. Jag satt och väntade på att elden falnade innan jag kröp ner i sovsäcken.

Natten blev lite kall och tändveden hade dragit åt sig fukt under natten så det var inte ens lätt att få upp eld, jag glömmer alltid bort hur fuktigt det var i luften härnere. Men efter ett tag värmde elden igen och det blev frukost med the, bröd och torrkött.

Fiske

Vi packade ryggsäckarna och rodde ut i dimman på sjön. Vid lunchtid hade vi kommit fram till Vågsö ön där vi gick i land och tittade på Torbjörns lya där han sovit under några år innan han hittade vindskyddet vid näset.

Medan jag var och kollade en udde om det fanns plats för en lavvu hade Torbjörn börjat elda svenskeld och snart kokade kaffet igen. Åter blev det bröd, torrkött och kaffe. På tillbakarodden blev det inte heller någon fisk och jag tog på mig skulden för det.

Vi gjorde ved av torrfuran Torbjörn fällt på morgonen och när elden tog sig blev det en vilstund. Mot middagstid kände jag mig inte så hungrig så jag tog en promenad runt skogsvägarna vilket var fem kilometer så det var mörkt när jag kom tillbaka.

Natteldare

Lavvu i mörker
Upplyst

Sedan åt vi och kröp in i sovsäckarna och denna natt eldade Thorbjörn hela natten. Det var så hett så jag flämtande kröp mot duken för att få luft. Torbjörn satt inte eldvakt hela natten men veden var snäll och vi hade inget torrt ris i lavvun så det gick bra.

På morgonen var det bara att packa ner allting ingen eftersom Thorbjörn inte var säker på om han skulle komma tillbaka till Vågsjön. När vi kom hem till mig fick jag packa upp igen och hänga den fuktiga lavvuduken i förrådet. Stängerna står på gården lutade mot ett träd och bundna i staketet. Allt klart för nästa färd.

Diskussion

VENOR traditionell lavvu finns i flera utföranden. Jag har den minsta för 4-6 man. Att sätta upp stänger och dra på duken tar inte lång tid. När man eldar blir det rök i ståhöjd och det är fullt acceptabelt då man ändå sitter mest helt tiden. Hur mycket rök det blir beror på hur mycket man elder och vedens kvaltitet.

Problemet är att duken är formsydd och måste ha givna mått vid maken och uppe vid rökhålet (riehpen) Vid marken skall diametern vara 390 cm och vid riehpen skall det vara 54 cm. Om stängernas diameter i toppen är mer än 3 cm riskerar man att få en för vid cirkel vid riehpen och om stängerna är för smala blir den för liten.

För att få ett fast mått kommer jag att tillverka en ring i trä som fäster vid fyra stänger på en höjd av 298 cm sedan är det bara att ställa resten av stängerna i ringen, kontrollera avståndet mellan stängerna på marken och dra på duken.

Ringen ger även en möjlighet att bygga ett tätt rökhål för att montera in en kamin med rökrör om man skall använda lavvun vintertid och vill har mer värme och mindre rök.

Ref: VENOR AS

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *