Riddu Lavvu

Efter många år var vi på väg till Riddu Riđđu festivála i Olmmáivággi i Sápmi. (Manndalen i Norge). Den här gången skulle det bli långhelg i lavvu.

Vi körde upp på onsdag för att vara på plats i god tid. Trots detta var det inte lätt att hitta en bra plats på familjecampen som låg på en sluttande äng.  Allt i Olmmáivággi verkar slutta. Till slut fick vi i alla fall upp lavvugoattin och stuvade in oss själva och allt vi behövde för att vistas i lavvun.

Det är inte lätt att komma från husliv till lavvuliv, speciellt om man inte varit ute tillsammans tidigare. Tre vuxna, en 12 åring och en 3 åring under samma duk med eld, matlagning, sovsäckar, kläder och allt som man måste hålla ordning på.

I en lavvu finns inget privat område, det som är personligt stoppar man undan i sin ’säck’ och sprider inte runt allt kring den sida man sitter på. Med en liten lavvu som vi har måste man nästan sitta på sin plats så länge man är inne, det finns inte stort utrymmer att röra sig på.

Matlagningen organiserades genom att Viviann satt och lagade maten och fick handräckning när hon behövde. Jag skötte ved, eld, vatten och diskning. I början klöv jag ved i lavvun men när jag såg att elden brann så mycket bättre med välklyven ved så tog jag ut all ved för klyvning.

Röken var inte besvärande om veden var välklyven. Då brann det med lågor men var veden lite större så kolade den och började ryka. Mer ved i elden hade gett för stor eld. Bättre med en lite eld när vi var så många i lavvun.

Först natten hade vi på en HeatPal men den höll inte värmen inne i Lavvugoattin så de andra nätterna eldade vi inte alls. Det var bara jag som var lite kall i min tunna sovsäck.

På nätterna väntade jag tills elden falnat innan jag drog vindduken så tätt som möjligt runt riehpen för att skydda mot regn. Vi hade fäst vindduken på två stänger.

Vindbyarna kunde slita upp dörren eller blåsa in under duken. Dörren borde ha fästen för två pinnar som man kunde fästa innanför dörren så den inte blåste upp. Nu knöt jag fast den så gott jag kunde. Duken var lättare att åtgärda, bara att dra ner så vinden inte kom under den.

Dagarna tillbringade vi på Riddu området. På torsdag åkte Viviann och HannaBrita bort med Barnefestivalen och Manfred var med de större barnen på området. Jag och Evelina drev omkring och jag var och lyssnade på Radik Tyulyush, en djupgående strupsångare från Tuva.

Fredag blev den intensivaste och bästa dagen. På förmiddagen fick vi ta en språngmars för att hinna till seminarie om Indigionus Languages, med artisterna Buffy Sainte-Marie, Mari Boine, Moana och OKI. Det blev teknikstrul och seminariet slutade som fyra personlig betraktelser om deras egen språkresa.

Jag och HannaBrita strövade runt medan de andra var och tittade på dansgruppen Sotz´il Jay från Guatemala visade dansföreställningen Oxlajuj B`Aqtun. Vi försökte smyga oss in men det gick inte trots att det fanns plats.

Senare var vi bland annat till Hivshu som berättade om inuiter och sjöng gamla sånger till sin trumma. Hivshu fick jag omedelbar kontakt med, vi förstod varandra utan ord. Det var en rätt märkligt men egentligen inte alls.

Kvällen huvudatraktionen var Buffy Sainte-Marie men HannaBrita var inte så imponerad, hon somnade till Buffys uppträdande. Det var natt innan vi var tillbaka i kampen.

Lördag strövade vi omkring och tittade på lite av varje. När Aino började med björncermonin kom regnet så vi gick och fikande. Jag kom tillbaka och såg några uppträdanden sedan var det dags för lite fisksoppa. Ville inte stå i kö så jag fick ett huvud men den var god, åt i Hivsus tält.

Senare på kvällen tilltog regnet och när vi kom upp till familjecampen var allt blött. det var skönt att när elden brann, när vi var varma och torra kröp de andra ner i sovsäckarna medan jag vakade över elden.

När elden falnat var jag ut och drog för vindduken så att det inte skulle regna.  Jag somnade medan jag hörde regnet och vinden tillta. Det var ett rejält oväder men lavvun stod stadigt.

Yrvaken kände jag vattendropparna, de kom från riehpen. Vilket regn, jag hoppades de andra klarade sig som inte låg så nära elden. Somnade om, vaknade lite då och då när det regnade på mig.

Manfred satte sig upp och frågade vad han skulle göra med sin blöta sovsäck. Det enda råd jag kunde ge var att somna om.

Vid sjutiden gav jag upp och började göra upp eld. Alla kröp fram ur sina blöta sovsäckar. Även Viviann som sov i rahkasen låg i vattenpölar.

När vi fått i oss lite mat och morgonens kaos och kontroverser var över kunde vi sammanfatta natten. Det hade inte regnat in, vattnet hade runnit efter stängerna och droppat där det fanns kvistar och där linor var fastbundna.  Det var därför det var blött i rahkasen. Vi kom fram till att enda sättet att helt skydda sig från regn var att täcka även stängerna.

Innan vi packat ner allt så sken solen över Olmmáivággi och alla våta dystra tankar skingrades. När allt var packat i bilen körde vi ner till Riddu.

Där hade lavvus och kåtor inte klarat sig bättre. Allt var blött, så även Geeren och Hivsus tält. Framför scenen hade ljudbilen kört fast. Vi gick upp till Karin Utsi för att få oss Bidus innan vi skulle åka.

Jag frågade Karin vad man kunde göra för att förhindra regnet att rinna ned för stängerna. Hon berättade att de skar jack i stängerna så vattnet droppade ner i arran. Men som det regnade i natt hade inget hjälp.

Sammanfattningsvis om lavvuliv på camping.

  • Klyv veden smått
  • Ordning i köket
  • Ta bara in det du behöver
  • Alla håller sig på sin plats och håller ordning
  • Fixa droppskydd på stängerna
  • Fästen för pinnar på insidan av dörren

Lämna en kommentar