Det finns många ord att beskriva vårt inre. Psykologer och terapeuter har sitt vokabulär och Buddhister har sina. Det finns många begrepp som översatts till Tibetanska men även begrepp som är tibetanska översatta till engelska.
Men översättningar är inte lätta när man skall överföra begrepp begrepp. Ett jag känt ofta är shenpa.
Det har varit några tillfällen när jag känt begär, drift, eller haka mig upp på något de senaste månaderna. Det som på Tibetanska kallas ”shenpa” och som översätts med det engelska ordet ”attachment” (sv, hängivenhet, tillgivenhet, tycke, böjelse) men det finns en ännu bättre beskrivning av shenpa.
Någon säger ett dumt ord till dig, du känner hur något i dig blir spänt – det är shenpa. Sedan startar spiralen av dålig självkänsla, du drunnknar i självkritik, eller så tycker du att allt är någon annans fel, skyller på dom och blir arg.
Ibland behövs inte ens ord, en min eller någons kroppsspråk – och du känner shenpa. Ordet som startar allt och du spinner igång, ordet du hakar upp dig på, ordet du ältar i dagar.
Ett annat elakt ord berör dig inte, men ljust dessa ord som rör vid det känsliga stället – det är shenpa. Någon kritiserar dig, de kritiserar ditt arbete, din närvaro, dina barn och i samma stund känner du shenpa.
Shenpa är starkast ju mer det berör mitt ego, ju närmare det är det känsliga stället och hur jag än gör kommer jag aldrig att kunna undvika shenpa. Det uppstår vi blotta tanken på kritik, oförrätter – inte bara de som är riktade mot mig men även den orättvisa som drabbar andra.
Min funktionshindrade dotter, mina barn, elever i skolan, tjänstefördelning på jobbet, matkrisen, låglönearbete i Malaysia – cirkeln kan vidgas hur mycket som helst men shenpa avtar med avståndet.
Hur vet jag när shenpa bara nuddar vid mig eller berör mig på djupet. Shenpa är en känsla, ofta är den före känslan och är direkt. För mig som ickrökande rökare är shenpa förknippat med begär efter tobak. När shenpa uppstår vill jag ha en cigarett. Ett telefonsamtal om problem med min dotters assistans, i väntan på ett viktigt möte, om någon säger ordet delaktighet eller om någon visar sin vrede eller irritation så känner jag shenpa.
Ofta har jag gett efter för begäret, köpt mig cigaretter och tröstat mig i röken och det välbehag som brukar infinna sig. Tidigare kunde jag även ta en whisky för att kunna slappna av, för att kunna somna för sömnen är det enda sättet att dö från maras (demoner) som jagar en dag och natt.
En kväll på puben, musik öl och glada vänner kan få en att glömma det mesta eller så kan det leda till någon ny shenpa. Det finns ingen tröst, ingenstans att fly, ingen hjälp utan jag får möta mara eller vad man nu vill kalla DET.
Min bror säger att jag är skenhelig när jag inte dricker, att jag försöker imponera, vara bättre än andra och jag har inte haft något svar förrän nu. Det fick jag när jag åter läste Pema Chödrons bok ”When things fall apart” där jag såg detta citat.
The Buddhist monastic rules that advice renouncing liquor, renouncing sex, and so on are not pointing out that those tings are inherently bad or immoral, but that we use them as babysitters.
Det är kanske dags för mig att växa upp?