Slutpraktiken

Rätt strävan, uppmärksamhet och koncentration.
Och vad, människor innebär rätt strävan, uppmärksamhet och koncentration?

Jag läser vad som står i Magga-vibhanga Sutta men jag kan inte förstå vad som står där. Vare sig i den engelsk eller den svenska översättningen. Detta är fullständigt obegripligt. Detta för att det är en muntlig tradition som blivit nedskriven. I en muntilig tradition är upprepning ett stöd för minnet när man lär sig.

Vi som läser vill förstå direkt, det skall vara kort, enkelt och utan upprepningar. Om du delar upp allt blir det tydligare, men du behöver inte ens göra det; det finns en detaljerad tablå över Den Ädla Åttafaldiga Vägen.

Det är strävan att vara en god människa, avstå från onda, oskickliga egenskaper; dessa definieras av rätt förståelse, tanke, tal, handlande och livsföring. För att utveckla och gynna det goda i stället.

Rätt strävan (samma vayama) är att inte hålla fast det onda som redan uppstått, hindra uppkomst av det onda som inte uppstått, utveckla det goda som inte uppstått, att gynna det goda som redan har uppstått

Rätt uppmärksamhet (samma sati) är uppmärksamhet i fråga om kropp, känslor, mentala företeelser, idéer, tankar, uppfattningar och företeelser (dhamma)

Rätt koncentration (samma samadhi) är klar uppmärksamhet på sinnet.

Skall detta utföras under meditation? Enbart meditation? Vad skall jag kalla det, meditation eller praktik? Skall jag överhuvudtaget ge detta ett namn, en egenskap?

Kommer meditationen att ta mig genom olika steg (jhana) eller kommer allt att ske utan att jag märker det? Finns det utvecklingssteg inom buddismen?

Jag medger att sittande meditation har stora fördelar. När jag sitter stilla, uppmärksam på kroppen, andningen, tankar, känslor så blir jag medveten om det ständiga mentala bruset.

Hur många timmar, dagar eller månader jag sammanlagt har mediterat har jag ingen uppfattning om. Detta har i alla fall hjälp mig så mycket att jag bara behöver andas in djupt genom näsan för att stoppa all mental aktivitet innan det blir handling.

Jag medger att jag misslyckas lika många gånger som jag lyckas. Handling genom rörelse, kroppen, ansiktet, sucken, ögonen, handen eller annat säger mer än många ord.

Vad är det jag söker, vad är jag ute efter, vad vill jag, vad försöker jag förklara med ord?

“The mind goes where the action is”

Vem som sagt det är oviktigt. Medvetandet går till händelsen, rörelsen, orden, argumentationen, kommunikationen.

Därför är det viktigt att jag är uppmärksam på min kropp, känslor, mentala företeelser, idéer, tankar, uppfattningar och företeelser. Ofta kan man lura medvetandet genom att vara uppmärksam på kroppens rörelser, hålla medvetandet nära så den inte springer sin väg.

Jag skall låta allt hända men behöver inte lägga mig i allt som händer. Behöver inte delta i varje diskussion, samtal eller aktivitet. Fokusera på rätt tal (samma vaca);  avstå från, lögner, förtal, hårda ord, tanklöst pladder.

Detta människor, är den stora praktiken. Vara vaken innebär att man praktiserar den åttafaldiga vägen. Att  bibehåll sin koncentration (samma samadhi) är ett hårt arbete och jag misslyckas ständigt därför att jag är människa.

Att sitta i tystnad är något jag ser som en ynnest, den sittande praktiken, meditationen, mindifullness; kalla den vad ni vill är bara en del av slutpraktiken, den stora praktiken. Då sitter man stilla, med rätt strävan, uppmärksamhet och koncentration.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *