Stupa

Jag har bott här i sju år och def finns två buddhistiska mötesplatser. Zengården i Finnåker och Karma Dechen Ösel Ling, den strålande glädjens trädgård i Oppeby. Ingen av dessa har jag besökt förrän i dag. Då blev det ett snabbesök på Zengården och en längre tid vid Karma Dechen Ösel Ling där det finns en stupa.

Stupan vid Karma Dechen Ösel Ling, den strålande glädjens trädgård i Oppeby
Stupa

Allt har sin tid, så även ett besök vid en stupa. Torbjörn hade köpt en Dung-Dkar i Indien och lovat att blåsa i den vid Stupan i Oppeby. I dag var det rätt väderlek för den resan så på förmiddagen kom Torbjörn och hämtad mig. Jag tog med mig kameran och min Ngondro skrift. Torbjörn tog med rökelse som låg på min kista och med lite mat i hans ryggsäck och bröd som låg på min diskbänk var vi resklara.

Torbjörn irrade runt på vägarna tills han kom till Zengården där han trodde det fanns en karta. Kartan var borta men när ryktet gick att det var två besökare och en hade kamera kom det zenpraktikanter från alla håll medan jag var bakom huset och fotograferade trädgården.

Vi fick köransvisningar och hittade rätt väg till Oppelby där vi såg den elva meter höga stupan stå och glimma i vitt och guld i soldiset. Karma Dechen Ösel Ling grundades 1980 av den buddistiske mästaren Kalu Rinpoche och H.H. den 16:e Karmapa. Åtta år senare var stupan färdig och invigdes den 9 oktober 1988 av HH Dalai Lama.

Det stod inga bilar i parkeringen och inte en människa fanns på Karma Dechen Ösel Ling så Torbjörn öppnade stupans dörrar och tände en bunt rökelse medan jag fotograferade. Han blåste i Dunk-Dkar som han lovat och efter det tog vi och drack thé med en macka.

Under tiden kom en familj med två barn och hund för att besöka stupan. Jag tog Dunk-Dkar och gick medesols runt stupan tre varv under tiden som jag blåste för att väcka platsens andar och driva bort alla onda. Sedan gick jag in och och snurrade bönekvarnen medan jag läste en bönpo böner

Att det var en Kagyu stupa och att jag är en Bönpo gjorde inget det är inställningen som räknas, vad man vill med sina handlingar. Men att två stora mästare som HH Dali Lama och Kalu Rinpoche vistats vid denna plats kändes bra men det var svårt att tro att det en gång varit ett tre års retreat på denna plats. Nu var det så tomt, det kändes som allt lämnats åt sitt öde.

Lämna en kommentar