Det hade varit en snabb resa hit de tio milen till sjukhuset, ambulansen hade mött oss och jag åkte in med min dotter som hade svårt att andas. Hon blev lite bättre men dagen därpå så ville hon inte vakna.Det blev ett kaos vid hennes säng, två läkare, sköterskor och blodprover som de sprang med till labb. Min dotter åkte åkte in på IVA med lunginflammation och respiratorvård. Jag såg min dotters lidande och frågade varför hon som bara var ett barn skulle lida när hon inte ens förstod sig på lidandet.
Budda svarade mig.
— Allt är lidande och med det menas att allting är inte lidande hela tiden. Vi har stunder av lycka, glädje, skratt, kärlek och ömhet men allt blir lidande, förr eller senare. Din dotter lider inte just nu, hon ligger nedsövd men en slang i halsen och en maskin som andas åt henne. Hon lider inte men du lider, hennes syskon lider och hennes mor lider. Ni lider alla av ovissheten.
— Så tänkte inte jag, svarade jag Buddha, är hon i bardo?
— Ja, mellan att vara omedveten och medveten.
— När hon vaknar, börjar hon lida?
— I det ögonblick medvetandet väcks så kommer hon att känna av lidandet, sade Buddha, som du när du vaknar efter en god sömn med vackra drömmar och inser att det är morgon och arbetat väntar. Men du kan även lidit under din sömn, av dina drömmar, hon kan ha lidit under stunder av ökad medvetenhet.
— Men hon kommer att lida mer än jag när hon vaknar?
— Det vet du inget om, du bara antar.
— Varför skall hon drabbas av denna muskelsjukdom som gör att hon inte kan gå utan måste sitta i rullstol? Att hon inte kan hosta och andas ordentligt?
— Det är konsekvensen av att vara människa.
— Du undviker min fråga med allmänna visdomsord. Det finns fler friska än sjuka människor. Varför just hon?
— Det föds och dör miljoner levande varelser varje dag, varje stund. De som föds som människor kan reflektera över sina handlingar och söka förklaringar. Det finns inga. Din dotter är född som människa, det är en konsekvens av handlingar i hennes tidigare liv. Att hon levt så länge är konsekvensen av miljoner handlingar som lett till att ni bor i ett så rikt land att hennes liv gick att rädda. En annan plats och hon hade varit död.
— Är det en belöning eller ett straff att leva i ett så rikt land, frågade jag Buddha.
— Att se straff och belöning är lika okunnigt som att söka förklaringar till varför människor blir sjuka. Du ser i tidningar och på TV om människor som är så fattiga att de lider av svält, torka, krig och brister på allt. Du ser även rika som har allt men som lider i lika mycket. Det är droger, anorexia och plastikoperationer som visar att ekonomisk rikedom inte är det samma som lycka.
— Vad har dessa halvgudar med min dotter att göra?
— Du lever i ett land med sjukvård för alla. Era läkare är skyldiga att rädda liv och gör det. Det finns läkare som vill rädda liv i andra länder men kan det inte för att det inte finns resurser. Ni lever i ett land där dessa resurser finns, därför lever din dotter.
— Skall jag ha dåligt samvete för att andra dör?
— Nu tänker du som en lutheran, skrattade Buddha, det finns ingen skuld för det man får. Bara för det man tar. Det finns ingen värdering i detta, inte heller ett val, du kan inte välja för henne, bara för dig själv. Ni lever i detta samhälle, det är en konsekvens så gör det bästa av det.
— Vad är det bästa, frågade jag Buddha?
— Fråga ditt hjärta, svarade han, om du skalar av allt det ditt ego vill, som man skalar en lök vad säger det innersta i ditt hjärta.
— Jag förstår, svarade jag Buddha, när jag fick veta att hon hade sin sjukdom såg jag bilden av mig själv som hennes samuraj, hennes tjänare, så länge jag lever.
— Eller så länge hon lever!
— Ja, jag vill inte bara tänka den tanken.
— Ja, hon har valt dig och din hustru till sina föräldrar, det finns en mening i detta som du inte skall försöka finna en förklaring till eftersom det inte är meningen att man skall spekulera i karma, svarade Buddha. Men om du ser dig som hennes tjänare så gör det – tjäna henne.
— Jag stannar här och väntar på att hon skall vakna, svarade jag.
— Gör det, sade Buddha, nu fortsätter jag.
Min dotter vaknade, hon blev frisk från sin lunginflammation, hon andades själv och fick en ny röd permobil som hon kunde köra med så hon slapp bli rullad i rullstolen. Sedan åkte vi hem och jag fortsatte tjäna henne, skydda henne, bekämpa hennes fiender och mitt ego.
