Återfödelse

De dödas händer på magen med en ros.

Tanken på reinkarnation har funnits inom många kulturer i alla tider och har än idag en central betydelse inom framförallt hinduismen och buddhismen.

Först av allt skall jag inte använda mig av reinkarnation eftersom detta tolkas som gudomligas framträdande i konkret gestalt,  jag skall skriva om att födas om, alltså om återfödelse.

Inom buddhismen finns två tolkningar, den exoteriska (enl. wikipedia: avsedd för en bredare allmänhet, – lättillgänglig, lättbegriplig, omystisk) och den esoteriska (enl. wikipedia: förbehållen ett fåtal invigda – således utifrån till synes menad för en inre krets, svårbegriplig, svårtillgänglig och mystisk)

Läs mer

Spiralen

Det var en tid då allt stod inför stora svårigheter. Hotet var nära. Det borrades i berget och en gruva skulle öppnas så fort allt var klar. Motståndet växte, grupper på facebook, diskussioner, åsikter och planer.

Vad kunde jag göra?

Jag hade gått in på en stig jag längt sökt efter, vägen in i mig själv, vägen för att återknyta kontakten med naturen. Trumman jag tänkt göra i många år var klar. Jag hade träffat en vägvisare, kanske flera och suttit i skogen. Inget märkligt för en som praktiserat buddhism av och till i många år. Jag hade suttit under Akkats och hållit min ceremoni och svar fick jag några veckor senare.

Vad kunde jag göra?

Jag kontaktade Jörgen I Eriksson för att hålla en sjamancirkel på Àtjek. Åskberget borde vara en bra plats samlas på. Han hade förhinder, skulle vara med Grandmothers möte i Gällvare. Då kontaktade jag Grandmothers men deras möte flyttades till Stockholm.

Via e-post tog jag kontakt med Ailo Gaup och frågade om han kunde komma. Hans svar var vänligt avvisande. Det fanns en fråga han ställde i e-posten, en fråga som jag kom att ställa mig själv.

– Hva er i det for meg?

Läs mer

Eremitspåret

Korp

Amanda låg nedsövd på IVA. Hon hade lunginflammaton och en respirator andades åt henne. Jag gick till sjukhusbiblioteket för att låna böcker. Av alla jag lånade minns jag bara en; “Vishetens Öga” av Dalai Lama.

Jag hade läst om Buddhismen och Tibet långt tidigare så jag förstod tanken om reinkarnation, tulkus, karma och andra Buddhistka förklaringsmodeller. Vishetens öga var tydlgare i sin uppläggning och i sitt innehåll. Dessutom kunde jag ta till mig innehållet på ett helt annat sätt men det var många hänvisningar till buddhistiska texter och innehållet var mycket abstrakt.

Läs mer

Medelvägen

Smörlampor i mörker
Ljuset i mörker

En av mina döttrar föddes med en muskelsjukdom. För att få svaret på hennes lidande sökte jag mig till lidandets mästare, buddisterna. Med döden som andades i nacken sökte jag mig till dödens mästare, de tibetanska buddisterna. Bland dessa träffade jag Bönpos, de gamla tibetanska shamanerna. 

Amanda föddes 1987 med Kongenial Muskeldystrofi. Jag kastades mellan hopp och förtvivlan men sakta fick jag acceptera att min dotter skulle dö. Varför?

Läs mer

Kaffe med Buddha

Staty av Padmasambhava

Många år hade gått sen sist men den här gången hade resan varit lång att vi ibland trodde att vi aldrig skulle komma hem ingen. Under flera månader hade vi vistats på olika sjukhus, Lucia och jul i Gällivare, nyår i Boden. Flyg till Danderyd och tillbaka. Nu var Amanda hemma med en kanyl i halsen och en ventilator på sin permobil. Då kom Buddha på besök.
— Jag ser att ni har det rätt så bra här, sade han och satte sig vid köksbordet och tog min kaffekopp.
— En överraskning, svarade jag, vad för dig hit?
— Du frågade igen, svarade Buddha.
— Har jag frågat, jag blev lite förvånad?
— Ja, svarade Buddha, du frågade vad du skall göra nu?

Läs mer

Buddha svarade

Buddha staty

Det hade varit en snabb resa hit de tio milen till sjukhuset, ambulansen hade mött oss och jag åkte in med min dotter som hade svårt att andas. Hon blev lite bättre men dagen därpå så ville hon inte vakna.Det blev ett kaos vid hennes säng, två läkare, sköterskor och blodprover som de sprang med … Läs mer

Nattligt samtal

Amanda dricker choklad
Amanda i permobil med blå hatt
Amanda

Du ringde till mig i natt. Jag svarade och hörde din röst och väsningen av respiratorn.

”Hej pappa!”

”Hej” svarade jag och kände mig väldigt glad. Jag minns inte var jag befann mig. Kanske i TV rummet eller så var jag i Köping. Lite osäkert.

”Va roligt att du ringer” fortsatte jag ”Hur mår du?”

”Jag mår bra” svarade du.

Din röst var precis som jag minns den och jag kunde höra vad du sade. Innan jag hann säga något tänkte jag att det här stämmer inte. Drömmen vek undan, jag grät för att jag visste att du var död. Men du ringde mig i mina drömmar.

Det är märkligt att någonstans i hjärnan finns minnet av din röst, av våra samtal som nästan alltid hade samma inledande repliker.

Innan din röst blev svag ringde du nästan varje kväll men när det blev svårare att höra dig så blev det allt mer sällan. Jag saknade dina samtal, fortsätt ring om du vill, det gör inget, jag vet att du är död och det bara är min hjärna som minns, men det känns bra.

Läs mer