Tröstaren

Varför tar Jeppe droger? Hur många gånger har du hört den frågan? Har du ställt den till dig själv? Svaren är lika många som teorierna men det enkla svaret är att Jeppe söker tröst 

Det gäller inte bara Jeppe. Det är du, det är jag. Alla söker vi tröst men alla börjar inte ta droger eller slutar i en överdosering efter många år av lidande.

I likhet med mycket annat börjar det med det lilla, blir så stort att jag tappar kontrollen och trösten jag sökte blir kval, ångest och vånda.

Det lilla av rastlöshet, en knappt märkbar oro i kroppen som jag inte kan uthärda. Så litet att jag inte märker det förrän jag åter står i köket, tar ett äpple, kaffe, chokladboll eller en macka. Det är trösten. Continue reading “Tröstaren”

Köttdiet

fruset renkött

Hur fick arktiska folk i sig behovet av c-vitamin? På sommaren är hjortron full med C-vitamin 63mg/100g som täcker nästan hela dagsbehovet.  Lingon och blåbär innehåller 6mg/100g. Torkar du blåbär så får du bara 3mg/100g.

Vad åt man under den långa vintern? Continue reading “Köttdiet”

Vandringsmat

Måste vi alltid äta kolhyrater, frågade Evelina, finns det inget annat att äta? Vi åt torrkött, färsk gahkko och ost på tub. Samtalet gick över på paleo mat under vår lunch i Ruohtesvagge.

Paleomat med kokosolja, avokado, äkta olivolja, stevia, kokos eller dadlar fanns inte uppe i norr. Vad åt man för mat bland skogar och fjäll innan korn, rovor och potatis? Continue reading “Vandringsmat”

Doktorn i Stockholm

Du skall få medicin. En tablett du tar på morgonen som skall stärka din låga energi. En tablett på kvällen “to calm your mind” och göra det lättare att sova. Det blev svarta och burna Tibetanska piller. Nu får jag mjuka upp dom genom att de ligger i varmvatten en halv timme. Sedan skall de tas med varmt vatten. Jag träffade en Tibetansk läkare för att få råd om vad jag skall göra för att må bättre.

Nya piller–”Now we will talk about what to eat”, sade doktorn, log och skrev på ett papper No och Yes.

Under No skrev hon: citurs, lemon, lime, berries, sugar.

Hon sade att jag gör rätt som äter ordentilig frukost och bad mig lägga gröten i blöt kvällen före och blanda i honung och riven ingefära i gröten.

Under Yes skrev hon: fish, green vegetables, red meat, fresh fruits, brown rice, brown bread, brown pasta.

Fisken skall vara fet, grönsakerna ångkokta och det var mycket bra att jag åt renkött. Allt det bruna beror på att vitt ris och mjöl inte är bra för mig. Hon sade att de innehåller även tillsatser som inte är bra.

Jag måste äta sakta och tillagad mat. Inga råa grönsaker. På kvällen är det bättre jag äter någon soppa och jag skall även använda koriander och kummin i maten.

Till sist skrev hon under No:  no te or coffe after 3PM.

Går man till en läkare på vårdcentralen måste man sjuk. Den Tibetanska läkare jag träffade kan man gå till även om man är frisk. Sedan talar man om hur man mår. Doktor gör pulsdiagnos, ställer många frågor, kollar urinprovet och sedan får men råd om vad man bör göra, äta och så får man även piller som skall hjälpa mot de besvär man har.

I mitt fall är det ständig trötthet; låg energinivå och ont i magen. Jag är en god patient och skall följa doktorns råd. Vad det kostar? Det kostar 500 kr och sedan kostade medicinen 380 kr. Inget stöd från landstinget.

Doktorn i Dehli

I dag på morgonen tog vi en Auto Rickshaw till adressen där Men-Tsee-Khang tydligen skulle ligga. Vi kom överens om ett pris som säkerligen var för högt, men vi nöjde oss, det är bara kronor det handlar om. Sen våran resa till resturangen Karim trodde vi att det skulle bli svårt att hitta, men chauffören frågade bara om hjälp två gånger – vilket måste räknas som en stor lycka.

Väl framme var vi tvungna att leta reda på Men-Tsee-Khang bland gränderna, men det gick bra och vi kom in och bad om att få se doktorn, killen i kassan såg lite förvånad ut men gav oss en nummerlapp. Här var det ett västerlandskösystem med plingande tavla med siffror på, men nummerlappar var i trä förstås. Vi han knappt sätta oss förrän doktorn plingade på oss. Vi förklarade våran historia och han sa inte så mycket nytt utan upprepade det som doktorerna före honom sagt, och gav oss mer råd och nya piller – denna gång för 2 månader. Som han sa, två månader är ingenting – vi har flera år på oss!

Efter dessa två månader så får vi höra av oss till doktorn om vi behöver mer mediciner så går det att skicka. Annars är det ett ypperligt tillfälle att återvända. Om inte min huvudvärk har försvunnit så får jag komma tillbaka, det finns andra sätt än piller för att bota den.

Den tibetanska Doktorn

PillerIgår var vi på läkarbesök, inte för att vi var sjuka utan för att vi ville pröva på den tibetanska medicinen.

Evelina väntar på läkare i McLeond GanjVi kom dit lite förvirrade, visste inte hur det tibetanksa kösystemet fungerade, men vi fick hjälp av en annan västerlanning. Vi tog en nummerlapp, i trä av handstor storlek. Men denna nummerlapp visade sig inte ha så stor betydelse, den som mest ville in hos doktorn gick först, ibland var det två som ville in samtidigt och ingen ville ge sig.

Väl inne hos doktorn gjorde han en undersökning, vilket betyder att han kollade pulsen på varje handled med tre av sina fingrar. Dessa “finger pulsar” motsvarar våra sex viktigaste organ. Och på något väldigt underligt sätt så kan han med hjälp av dessa se vad som är fel.

Jag han knappt känna hans fingrar förän han sa att jag hade huvudvärk ofta! Han nämde även att jag hade ont i magen, lätt for att bli glad och lessen, att jag hade ett sjuhelsikes humör och ont i ryggen.

Vi fick lite piller, gigantiska örtpiller som ska tuggas och drickas med hett vatten. Vi fick även rekommendationer på vad vi inte skulle äta. Jag fick (döds) domen med mindre: socker, nötter, mjölkprodukter, kryddor, vitlök och inga kalla drycker, kaffe och te.

Vi skulle även på ett nytt läkarbesök i Manali, för att se om det blivit bättre och om vi ska ha mer piller. Besöket och mediciner kostande 145Rs.

Rapport kommer om vi blir nya människor av detta!