Själaresa

Alep Nabrretjåhkkå

Resan in i sig själv är den längsta resan. På min resa har skogen alltid varit med mig, eller det var jag som aldrig kom ur skogen. Jag sökte mig uppåt mot bergen och inåt för att finna något. 

Det var många nätter jag vandrade den här våren. Lågt över Stubba bergen, Nábbretjåko vid Sjaunja och andra berg som jag glömt namnet på. Nätter med orrarnas bubblande, ripor som flög upp, nätter fyllda av liv i väntan på liv.

Vad gjorde jag uppe på bergen? På nätterna?

Läs mer

Uppvaknadet

Redan i tonåren då man börjar känna av den existentiella ångesten förstod jag att vi levde på ett sätt som inte kommer att hålla i längden. Jag hade blivit miljömedveten och inget politiskt system tog hänsyn till att våra resurser är begränsade.

Skogsväckt

Mitt politiska medvetande väcktes hemma i köket men mitt miljömedvetande fick jag genom att jag lekte i skogen, läste Hjortfot, Den Siste Mohikanen och Indianklubbens årsböcker.

Läs mer