Doktorn i Stockholm

Du skall få medicin. En tablett du tar på morgonen som skall stärka din låga energi. En tablett på kvällen “to calm your mind” och göra det lättare att sova. Det blev svarta och burna Tibetanska piller. Nu får jag mjuka upp dom genom att de ligger i varmvatten en halv timme. Sedan skall de tas med varmt vatten. Jag träffade en Tibetansk läkare för att få råd om vad jag skall göra för att må bättre.

Nya piller–”Now we will talk about what to eat”, sade doktorn, log och skrev på ett papper No och Yes.

Under No skrev hon: citurs, lemon, lime, berries, sugar.

Hon sade att jag gör rätt som äter ordentilig frukost och bad mig lägga gröten i blöt kvällen före och blanda i honung och riven ingefära i gröten.

Under Yes skrev hon: fish, green vegetables, red meat, fresh fruits, brown rice, brown bread, brown pasta.

Fisken skall vara fet, grönsakerna ångkokta och det var mycket bra att jag åt renkött. Allt det bruna beror på att vitt ris och mjöl inte är bra för mig. Hon sade att de innehåller även tillsatser som inte är bra.

Jag måste äta sakta och tillagad mat. Inga råa grönsaker. På kvällen är det bättre jag äter någon soppa och jag skall även använda koriander och kummin i maten.

Till sist skrev hon under No:  no te or coffe after 3PM.

Går man till en läkare på vårdcentralen måste man sjuk. Den Tibetanska läkare jag träffade kan man gå till även om man är frisk. Sedan talar man om hur man mår. Doktor gör pulsdiagnos, ställer många frågor, kollar urinprovet och sedan får men råd om vad man bör göra, äta och så får man även piller som skall hjälpa mot de besvär man har.

I mitt fall är det ständig trötthet; låg energinivå och ont i magen. Jag är en god patient och skall följa doktorns råd. Vad det kostar? Det kostar 500 kr och sedan kostade medicinen 380 kr. Inget stöd från landstinget.

Doktorn i Dehli

I dag på morgonen tog vi en Auto Rickshaw till adressen där Men-Tsee-Khang tydligen skulle ligga. Vi kom överens om ett pris som säkerligen var för högt, men vi nöjde oss, det är bara kronor det handlar om. Sen våran resa till resturangen Karim trodde vi att det skulle bli svårt att hitta, men chauffören frågade bara om hjälp två gånger – vilket måste räknas som en stor lycka.

Väl framme var vi tvungna att leta reda på Men-Tsee-Khang bland gränderna, men det gick bra och vi kom in och bad om att få se doktorn, killen i kassan såg lite förvånad ut men gav oss en nummerlapp. Här var det ett västerlandskösystem med plingande tavla med siffror på, men nummerlappar var i trä förstås. Vi han knappt sätta oss förrän doktorn plingade på oss. Vi förklarade våran historia och han sa inte så mycket nytt utan upprepade det som doktorerna före honom sagt, och gav oss mer råd och nya piller – denna gång för 2 månader. Som han sa, två månader är ingenting – vi har flera år på oss!

Efter dessa två månader så får vi höra av oss till doktorn om vi behöver mer mediciner så går det att skicka. Annars är det ett ypperligt tillfälle att återvända. Om inte min huvudvärk har försvunnit så får jag komma tillbaka, det finns andra sätt än piller för att bota den.

Lustiga sammanträffaden?

Lustiga sammanträffaden?

I en skolbok jag var tvungen att läsa i våras stog det att vi genom 12 steg känner hela världen, vi känner någon som känner någon… Jag funderade länge på om detta kunde stämma, i mina öron lät det lustigt.

I McLeodGanji har vi varit med om två lustiga sammanträffanden.

Vi tog en matlagningskurs med Lhamo, där var det även två amrikanskor med. Det visade sig att en av dessa amerikanskorna var intreserad av Buddismen och ville besoka kloster som vi vart på i Dholanji.

Detta klostret är det ingen annan, inte ens indierna eller tibetanerna som visste var det fanns. Vi pratade vidare om det och visade korten därifrån. Det visade sig att Lhamo kände Lungring, pappas lärare.

Idag satt vi på våran favorit resturang och pratade med “mamma”, kvinnan som äger resturangen. Vi berättade att vi vart hos doktorn och det visade sig att eleven han hade var hennes dotter.

Är det bara sammanträffanden i ett liten del av världen, eller är det någon annan anledning? Mannen i Shimla, som visste så mycket om mig, sa att vi inte träffats av en slump, slumpen finns inte, det finns alltid en anledning till det vi kallar “slumpen”.

Att vi känner hela världen genom 12 steg, tvivlar jag inte längre på!

Den tibetanska Doktorn

PillerIgår var vi på läkarbesök, inte för att vi var sjuka utan för att vi ville pröva på den tibetanska medicinen.

Evelina väntar på läkare i McLeond GanjVi kom dit lite förvirrade, visste inte hur det tibetanksa kösystemet fungerade, men vi fick hjälp av en annan västerlanning. Vi tog en nummerlapp, i trä av handstor storlek. Men denna nummerlapp visade sig inte ha så stor betydelse, den som mest ville in hos doktorn gick först, ibland var det två som ville in samtidigt och ingen ville ge sig.

Väl inne hos doktorn gjorde han en undersökning, vilket betyder att han kollade pulsen på varje handled med tre av sina fingrar. Dessa “finger pulsar” motsvarar våra sex viktigaste organ. Och på något väldigt underligt sätt så kan han med hjälp av dessa se vad som är fel.

Jag han knappt känna hans fingrar förän han sa att jag hade huvudvärk ofta! Han nämde även att jag hade ont i magen, lätt for att bli glad och lessen, att jag hade ett sjuhelsikes humör och ont i ryggen.

Vi fick lite piller, gigantiska örtpiller som ska tuggas och drickas med hett vatten. Vi fick även rekommendationer på vad vi inte skulle äta. Jag fick (döds) domen med mindre: socker, nötter, mjölkprodukter, kryddor, vitlök och inga kalla drycker, kaffe och te.

Vi skulle även på ett nytt läkarbesök i Manali, för att se om det blivit bättre och om vi ska ha mer piller. Besöket och mediciner kostande 145Rs.

Rapport kommer om vi blir nya människor av detta!

Kostnader

Nu har jag tagit vaccin i Västerås. Det var många sprutor, diphtheria tetanus, polio, hepatit A, tyfoid feber och dukoral mot kolera. Dukoralen skall drickas i två doser, en två veckor innan resa och den andra en vecka innan resan.

Jag kan summera kostnaden till i dag.
Flyg Finnair Stockholm – Helsinki – Delhi t.o. r: 5837 kr
Vaccin: 1170 kr
Summa: 7007 kr

En bekant till mig har varit till sydindien i tre månader. Han har gett mig goda råd. Först av allt pengar. Om man planerar att handla så bör man ha med sig minst tio tusen och nästan allt i resecheckar. Det är inte tillåtet att föra in eller föra ut rupies från Indien men man kan ha med sig dollar, om man klarar av den dubbla omräkningen.

Är man ute på stan bör inte bära på sig mer sedlar än man bär på sig i vanliga fall. 400 – 1000 kr. Det blir 2 500 – 6 700 Rs. Är man ute för ett målinriktat köp kan man ha med sig summan även om den är större.

Kort är bra att ta med sig, det går att ta ut på banker och går att betala med i större städer och på hotell och restauranger, men sedlar är mer tillförlitliga och resecheckar säkrare.

Måltider (2 x 60) x 30 = 3 600 Rs. (538 kr)
Hotell 300 x 28 = 8 400 Rs (1300 kr)
Resor – är svårt att beräkna.

BNP per capita i Indien är ca 16 000 kr jämfört med Sveriges 148 000 kr. Men var fjärde Indier lever på mindre än $1 (6 kr 40 Rs.) om dagen. Tre av fyra tjänar $2 (12 kr. 80 Rs.) eller mindre per dag.