Missing

Traveling in India we where told that even when we left India; India would never leave us. Now I am convinced that is true. Some times I find myself longing back to the bazars, smells and all these kind and helpful peoples we met. Some of them I more helpful than others. Continue reading “Missing”

Shimla Closed

I går kom vi hit med en liten buss för 18 personer. Vi var 6-8 personer i den och det var bra för Evelina och jag är lite bredare än vad de indiska verkar så vi fick var sitt dubbelsäte – för vår del var det 1 1/2 säte – att sitta på vilket var relativt skönt.

Efter att ha tuggat damm och studsat omkring i nio timmar från Manali kom vi till ett Shimla som alltid verkar vara uppe i ett moln. Efter att ha konkat omkring med rygga och väska genom horder av hotellerbjudanden tog vi in på Bridge Wiev Hotell, ett finare hotell där vi fick en rabaterat rum för 1000 Rs. Continue reading “Shimla Closed”

Att leva på gatan

Här finns det många tiggare och många djur som lever på gatan. Jag har principen att inte ge några pengar till tiggare, pappa fuskar ibland.

Första anledningen till detta är att vi aldrig har några småpengar, indien är landet dar det aldrig finns växel. Andra anledningen är att det är svårt att ge, för då “måste” man ge åt alla. Continue reading “Att leva på gatan”

Thank you sir.

Thank you sir!

Det har blivit en vana att jag som har en plånbok betalar för oss, men den som får tillbaka pengarna är pappa, med ett Thank you Sir. Trots att jag som gett honom pengarna, står med plånboken öppen och väntar på växeln! Aldrig kommer det ett Thank you Madam Inte för att jag är någon madam, men principen!

Gakyi Resturant

Outiside Gakyi Resturant. MacLeod Ganji
Mamas restaurant

Av en karmisk slump sprang vi in på restaurangen med den utmärkande gröna dörren våran första dag i McLeodGanji. Trots enbart 5 bord, trots att alla backpackers och lokalbefolkningen har denna som favorit restaurang finns det alltid en plats över, om inte, så skickar “mamma” – Mrs. Kalsang Dickyi ut några som suttit för länge.

Det serveras underbart god tibetnask vegetarisk mat, momos, thantuk, nudlar och soppor i alla de former. Hon har även det bästa tibetnaska brödet i hela McLeodGanji. Maten kostar mellan 30 och 60Rs, så det finns utrymme för “efter maten the” och efterätt. Defenetivt värt ett besök, om du har vägarna förbi!

Gakyi är ett samlingsplats för många av våra favoriter, utanför sitter sjal tanten och smyckes tanten.

Vi brukar sysselsätta oss med att lyssna på alla turister. Tjuvlyssna behövs inte för det är så litet och de pratar så högt så det går inte att missa.

Det burkar vara prat om diverse alternativa metoder för att hitta lyckan i livet, eller meningen kanske. Den ena vet bättre än den andra. Pappa brukar säga att alla som kommer till McLeodGanji söker något…

Lustiga sammanträffaden?

Lustiga sammanträffaden?

I en skolbok jag var tvungen att läsa i våras stog det att vi genom 12 steg känner hela världen, vi känner någon som känner någon… Jag funderade länge på om detta kunde stämma, i mina öron lät det lustigt.

I McLeodGanji har vi varit med om två lustiga sammanträffanden.

Vi tog en matlagningskurs med Lhamo, där var det även två amrikanskor med. Det visade sig att en av dessa amerikanskorna var intreserad av Buddismen och ville besoka kloster som vi vart på i Dholanji.

Detta klostret är det ingen annan, inte ens indierna eller tibetanerna som visste var det fanns. Vi pratade vidare om det och visade korten därifrån. Det visade sig att Lhamo kände Lungring, pappas lärare.

Idag satt vi på våran favorit resturang och pratade med “mamma”, kvinnan som äger resturangen. Vi berättade att vi vart hos doktorn och det visade sig att eleven han hade var hennes dotter.

Är det bara sammanträffanden i ett liten del av världen, eller är det någon annan anledning? Mannen i Shimla, som visste så mycket om mig, sa att vi inte träffats av en slump, slumpen finns inte, det finns alltid en anledning till det vi kallar “slumpen”.

Att vi känner hela världen genom 12 steg, tvivlar jag inte längre på!

Den tibetanska Doktorn

PillerIgår var vi på läkarbesök, inte för att vi var sjuka utan för att vi ville pröva på den tibetanska medicinen.

Evelina väntar på läkare i McLeond GanjVi kom dit lite förvirrade, visste inte hur det tibetanksa kösystemet fungerade, men vi fick hjälp av en annan västerlanning. Vi tog en nummerlapp, i trä av handstor storlek. Men denna nummerlapp visade sig inte ha så stor betydelse, den som mest ville in hos doktorn gick först, ibland var det två som ville in samtidigt och ingen ville ge sig.

Väl inne hos doktorn gjorde han en undersökning, vilket betyder att han kollade pulsen på varje handled med tre av sina fingrar. Dessa “finger pulsar” motsvarar våra sex viktigaste organ. Och på något väldigt underligt sätt så kan han med hjälp av dessa se vad som är fel.

Jag han knappt känna hans fingrar förän han sa att jag hade huvudvärk ofta! Han nämde även att jag hade ont i magen, lätt for att bli glad och lessen, att jag hade ett sjuhelsikes humör och ont i ryggen.

Vi fick lite piller, gigantiska örtpiller som ska tuggas och drickas med hett vatten. Vi fick även rekommendationer på vad vi inte skulle äta. Jag fick (döds) domen med mindre: socker, nötter, mjölkprodukter, kryddor, vitlök och inga kalla drycker, kaffe och te.

Vi skulle även på ett nytt läkarbesök i Manali, för att se om det blivit bättre och om vi ska ha mer piller. Besöket och mediciner kostande 145Rs.

Rapport kommer om vi blir nya människor av detta!