Riddu Lavvu

Efter många år var vi på väg till Riddu Riđđu festivála i Olmmáivággi i Sápmi. (Manndalen i Norge). Den här gången skulle det bli långhelg i lavvu.

Vi körde upp på onsdag för att vara på plats i god tid. Trots detta var det inte lätt att hitta en bra plats på familjecampen som låg på en sluttande äng.  Allt i Olmmáivággi verkar slutta. Till slut fick vi i alla fall upp lavvugoattin och stuvade in oss själva och allt vi behövde för att vistas i lavvun. Continue reading “Riddu Lavvu”

Solopaddling

Paddla ensam skall man inte göra, så jag var ivrig på att prova det. Planen vara att paddla fjällnära men både tid och ekonomi gjorde att jag valde att paddla i närheten av Fjällbonäs. En gammal karta som låg i lådan på köksbordet visade på Västra Kikkijaure. Nära att bli förd och hämtad med bil.

Sent på kvällen paddlade jag iväg en hord av mygg. Kvar på stranden stod Viviann, HannaBrita och alla mygg. Manfred hade tagit myggfritt i bilen. Ute på sjön höll vinden myggen borta och vinden var i ryggen på mig så det blev lättre att paddla.

Continue reading “Solopaddling”

Söndagsmarknad

Fyra personen i på snöig gata i Jokkmokk
Marknaden är över

Personerna på bilden har inget samband med blogginlägget.

Denna dag var marknaden över, gatorna var tomma, några husvagnar och andra knallefordon stod kvar. Skäpkorgarna var fulla och på gatorna låg det skräp, tomma dryckesflaskor av rusdryckskaratktär. Vi var till Ájtte för att se de utställningar vi inte ännu sett denna gång.

Vi köade utanför ICA rajden med bara en ren. Med palt och smör i ryggan återvände vi till Vaimat för att äta igen.

Nu är marknaden slut och vi lämnar verkligheten för att flyga till psykosen. Men vi skall väva egna skoband.

Lördagsmarknad

Sofia Jannok med ban på Bio Norden i Jokkmokk
Nastit

Inne i Jokkmokk redan vid tio, en kort sväng till Eva där jag bestämde mig för att köpa tre grafikbilder som påminde mig om en resa till Finnmarksvidda för länge sedan. Efter det var vi till Samernas och letade efter skobanden igen. Men det fanns bara nordsamiska band.

Sedan fick vi sitta på bio norden och värma oss till sång och musik från Tornedalen. När vi värmt oss så var vi ut och åt ännu en suovaskebab tills det var dags att lyssna på koder i de samiska dräkterna. Det var en mycket kunnig Anna Stina Svakko lyckades berätta det mesta under en timme.

Jag tog en joggingrunda till Uleniusvägen för att betala för grafiken. Eva var ute på byn men lillebror Pär som är årets Åsa Kitok stipendiat ordnade upp min och Evas mellanhavanden. När jag var tillbaka var det dags att hjälpa THLslöjd att packa ner den kvarvarande slöjden, riva förtältet och vända husvagnen mot Vittangi.

Dagens höjdpunkt var Sofia Jannok, en liten kvinna med stor röst och scenpersonlighet. Kanske jag ser henne på scen igen, nästa år på Jåhkkåmåhke Márnána.

Fredagsmarknad

Yngve Ryd står på ett bord och visar hur man använder björspjut
Spjutdemonstration

Samernas nationaldag började med att vi satt i hörsalen på Ajtte och såg Yngve Ryd kliva upp på ett bord och veva sitt demonstrationsbjörnspjut. Innan dessa hade han berättat om sanna sagor om djur. De var samiska berättare som berättat om djur i den samiska världen, uttrar, harar, varg och korpar.

Efter Ryd kom Apmut Ivar Kuljok och berättade några historier om sitt liv som renskötare blandat med sin politiska röst om vattenkraft, skogbruk och om kuppen om de fjällnära skogarna som han lyckades genomföra i Birgit Cullbergs “Här har du ditt liv”

Resten av tiden gick vi runt marknaden och försökte hitta skoband. Jag ville ha band vävda av någon från Jokkmokkstrakten. Det enda vi hittade var nordsamiska band i två marknadsstånd. Inte ens i på Samernas Utbildningscentrum hittade vi skoband.

I morgon blir det ett nytt försök. Då kontaktar vi lokalbefolkningen för att få veta var och om jag kan hitta mans- och kvinnoskoband från Jokkmokk.

Tordsdagsmarknad

Människor på Jokkmokks marknad
Marknad

Kom i natt till Vaimat. På förmiddagen sopade vi fram bilen och körde till Jåhkåmokke. En snabba sväng på marknaden i den bitande vinden med snöyra gjorde att vi drog oss till Ajtte för att köpa biljetter till en föreläsning om sejtar och heliga landskap. Naturligtvis var tillgången till toaletter även en av skälen till vårt besök.

Skidspetsar av Östergren skidor
Östergrenare

Vi har gått runt marknaden flera gånger och handlat det vi måste, renkött och till detta diverse varor från Konsum.

Det jag intresserade mig för var några mycket bra skogsskidor för 3 500 kr som jag inte behöver så jag köpte ju inga. Vi hittade även några böcker på ett antikvariat som tillfälligtvis utlokaliserat från Boden. Bland annat Olavi Korhonenens ordbok i samiska – svenska.

Träffade även min vän Eva som jag senast såg 1982 då jag lämnade henne på Bodenvägen när hon skulle lifta hem till Jåhkomokke. Att sitta och prata med henne i dag var som om alla dessa år som gått inte funnits, eller så spelade de i alla fall ingen roll. Det finns kanske en kärna inom oss som inte förändras.

Dagen avslutades med långa men intressanta föreläsningar om sejtar och heliga platser. Efter det blev det en sen middag i Vaimat med renskav och potatis vid 22.30

go modeblogg

Jag i helbild i studio med i inlägget beskrivna kläder
Internationell

Dagens outfitt är lämplig för lite kallare dagar men klarar även av en del fukt. Plaggen är lite kulturell crossover med skärningar och mönster från olika delar av världen. Vem äger mönster och symboler? Med de afrikanska dreadsen, i dessa kläder och med min kulturella bakgrund; vem bli jag?

Jackan är från Gulati*, den är i fodrad ull. Skärningen är mongolisk, den går omlott på framsidan och den knäpps igen på höger sida. Knapparna är av trä.

Mössan är av Afgansk modell även den av ull och sydd hos Gulati. Den går att rulla ner så man för skydd över öronen och den är mycket flexibel.

Crocker jeans med avsmalnande ben för att det inte skall bli så mycket tyg kring skorna och banden. Skorna är blötnäbbar från KEROS och banden är köpta på Duodji affären i Jokkmokk. Accessoaren, den röda axelväskan är sydd av köpt på Tibetan Shop i Manali.

Mongoliet, Indien, Tibet, Afganistan, USA, Tornedalen och Sapmi

Jag har en jacka av mongoliskt snitt, sydda av Indier i Manali i ett skrädderiet som ägdes av en Sikh. Mössan är sydd hos samma skräddare men är av Afgansk modell, Gulati kallade den för “mujahedinmössa”.

Jag i halvbild med i inlägget beskrivna kläder
Mössa och jacka

Väskan är sydd av Tibetaner och dekorerad med “evighetsknuten” en buddhistisk symbol.

Jeansen är en gammal modell från USA – den har till och med knappar i gylfen – och är en cowboybyxa som blivit till världsbyxor.

Skorna är av en modell som var mer allmän under min barndom och ser man på gamla bilder var det många som har på sig “paulakengät” som vi säger på meänkieli. Modellen var så allmän att det aldrig diskuterades om vem som var upphovsman.

I dag tillskriver man samerna denna skomodell. En sko som sys i Sattajärvi i Tornedalen av tredje generationen av familjen Kero som alla är “laddeh” men de levererar blötnäbbar och bandskor till hela Sampi.

Blötnäbbar från Kero med nordsamiska skoband
Blötnäbbar med skoband

Skobanden är köpta av min vän LPT på Duodji affären i Jokkmokk under vintermarknaden 2007. Det är en vanlig samisk modell med mönster som är vanligt i Jokkmokk. Varifrån kommer mönstret ursprungligen, vem vävde de första skobanden och varifrån kom iden till att väva? Var vävningstekniken samisk eller lärde de sig den från någon annan?

Jag har vävt ett par skoband i när jag var ung, ett par svarta med röda ränder som jag använde till ett par bandskor med cellgummi.

Att jag vävde band berodde på att jag träffade Vifast Björklund på Välkommaskolan i Malmberget. Han satte sig på knä i soffan som stod i elevernas uppehållsrum, tog fram sin bandgrind, började väva och spred visdomsord kring sig. Jag ville vara som Vifast.

Vem blir jag?

Född i Eskilstuna där min far jobbade på valsverk. Familjen flytta hem när jag var två månader. Uppvuxen vid Kalix älv med en morfar som knappt kunde svenska och meäkieli som vardagsspråk. Skogsliv, torparson, kor, hörbärning, fiske, morfars renar, min far gör en kälke, snaror i skogen, jakt och sedan svalde penningekonomin mig.

Vad blir jag med de afrikanska dreadsen, mongoliska jackan, afganska mössan, cowboy jeansen, en tibetanska väska, skor från Sattajärvi och samiska skoband? Vad blir jag? Vem bli jag? Jag kan bara vara sann mot mig själv, jag behöver inte vara någonting annat än det jag är.

Vem äger en kultur?

Jag vill på detta sätt visa att det inte är enkelt att hävda upphovsrätt till symboler, mönster och traditioner eftersom kläddesign på något sätt blir allmän egendom. Alla kan sy kläder som associeras till någon kultur, något folk eller tradition. Det svåraste är att vara nyskapande.

Vem kan äga ett mönster om det inte går att härleda vem som skapat det. Mönster och symboler kan även uppstå spontant i kulturer som varit skilda från varandra, svastikan är ett solklart exempel.

Kan man bevara sin kultur så den inte utnyttjas av “plastturismen”? Det är inte så svårt om viljan finns, några aktioner under bästa turisttid i tomteland kan ge stora rubriker.

Eller så kan man stillsamt fylla affärer med samer i traditionella kläder som berättar om vad som är samiskt, plastsamiskt och vad som är skillnaden.

*Gulati Traders Pvt. Ltd
Gulati Complex, The Mall
Manali-175 131 Distr. Kull (H.P.) India
gulatimanali@yahoo.com