Syntetmes

När jag på allvar började med trämesen så trdde jag inte att det skulle ta så långt tid att få den utprovad. Efter att jag gjorde bärremmar och surrade rådhudsremmar har jag använt den för lättare packningar när jag varit stugvärd.

Beslöt att byta ut råhudsremmarna mot syntetremmar. De är lättare och blir inte mjuka och sladdriga av väta. Det blev bra och med remknuten så slapp jag sy i remmarna. Iden är fortfarande att den skall kunna gå att reparera när man är ute i skogen.

Continue reading “Syntetmes”

Messurrigt

Trämesprojektet har nu fått sina remmar i råläder. Bestämde mig tidigt för att inte ha syntet, vare sig på bärremmar eller andra infästingar i mesen. Nu fick det blir råläderremmar skurna från en avhårar och skrapade renskinn. Continue reading “Messurrigt”

Mesremmar

Nu har jag sytt bärremmar av läder. Det finns inga nitar, allt är sytt och remmarna som går genom mesen har hål gjorda med håltång och träpluggar i hålen. Håller inte dessa kan jag göra pluggar av renhorn.

Remmarna är extra långa för att det är bättre att ha för långa remmar som går att korta av än för korta som inte går att förlänga.

Nå återstår att olja in träet med linolja-terpentin och remmarna skall oljas in med ekololja. Den senaste köper man i butiker för hästtillbehör.

Läs äldre inlägg: klicka på taggen trämes.

Mesuppdatering

Det finns många vägar till en ryggsäck skriver min vän på Bastiljen. Man kan behålla sin gamla ryggsäck, köpa en ny eller göra en. Allt är en träning.

Mesprojektet fortskrider. Själva ramen är färdig. Ribborna blev lite smalare än på originalet och detaljlösningar lite annorlunda. Detta berodde på virket jag hade och några idéer jag ville prova.

Hela mesen är handgjord, yxa, knivar, krokkniv och japansk hyvel. Det är inte mycket hyvlat på mesen, det enda som är rakt är sidorna på ribborna. Allt är välvt, eller följer virkets böjning. Toppen av ribborna fick jag blöta  och tvinga fast så de blev samma böj på dom. Få se hur det håller. Continue reading “Mesuppdatering”

Mesprojekt

Det är dags att återuppta mitt mesprojekt efter att måtten är tagna på en gammal jokkmoksmes, virket är torrt, ryggsäcken är trasig och en läsare är intresserad av hur det gått.

Det var i oktober 2008 jag skrev om mitt mesprojekt. Den lades i malpåse 2012 efter ett försök. Trämesen jag gjorde passade inte min rygg så brände upp den.

Jag började ett nytt samma år efter att jag såg en gammal jokkmokksmes under ett besök på Jokkmokks Naturskinn. Några bilder i kameran och en snabb skiss väckte iden igen. Jag får vid tillfälle dokumentera denna mes lite bättre, med noggranna mått och bilder.  Continue reading “Mesprojekt”

Amandas ängel

Det här är berättelsen om en ängel och hur den förändrades. En berättelse jag aldrig ville skriva. Det handlar om ängeln min dotter Amanda designade och gav i julklapp åt sin syster. Efter Amandas död fick hela familjen liknande halssmycken. Dessa beställde vi av Marainens Silver. Randi Marainen fick även använda änglarna fritt om berättelsen om ängeln följde med varje ängel. Änglarna bytte namn och designer. De flög ut i världen men berättelsen försvann. Nu berättar jag min historia om Amandas Ängel.
Continue reading “Amandas ängel”

Vuoddaga vai paulat?

Den samiska kulturen här hypad just nu. Puma har gjort pjuck med samiska inslag och allt fler samiska och även icke samiska deisigners tar in samiska symboler, färger, former eller till och med samisk slitage i sina produkter.

Jag har aldrig varit hypad men jag vävde mina första skoband i början av 70 talet.

Vävda skoband i svarta och röda ränder
Gamla skoband

Hype kultur

Designern Thomas Niemi bördig från Veaikkevárre/Vaskivuori/Svappavara och samedebattörern och bloggaren Victoria Harnesk bördig från Bårjos/Porjus har suttit i soffa hos eftersnack som sändes över Mittnytt och Jämtlandsnytt. Niemi har designat kläder med samiska och norrländska designattribut.

Den sameinspirerade designen används av både samiska och laddidesigners (laddi sa. person som är av icke samisk börd) och det gillar samer samtidigt som det finns en protektionistisk sida i debatten. Laddediesigners skall väl inte göra pengar på samiska mönster och symboler utan att vara samer eller med ett nära samarbete med samer. Är det dags för ett samiskt design märke, en motsvarighet till duodji märket?

Etniska markörer

Jag har inga ambitioner att bli designer men jag slöjdar och använder mig av det som i dag anses vara samiska etniska markörer men som jag sett och använt sedan jag var barn. En av mina roligaste minnen var när jag fick ett par siepakat (bällinskor) i julklapp.

Jag vävde skoband i lutet av 60-talet inspirerad av ett möte med Vifast Björklund. Inte blev dom så snygga och inte var dom bra vävda heller men det blev mina etniska markörer när jag tvingades flytta till Uppsala 1970.

Jag 1970 stod på centralstationen i Uppsala med hår till axlarna och med bandskor och svartröda skoband. Annars var jag klädd som alla andra.

Det var ingen som frågade om jag var same. På den tiden visste inte många att det fanns samer och många samer ville inte ens vara samer. Det var bara en som kom och frågade om jag hade något att sälja. Jag fattade ju inget, fick senare en förklaring att han säkert trodde jag sålde braja.

Egna skoband

I dag har jag blötnäbbar från Keros i Sattajärvi och samiska skoband. Nu skall jag göra nya egna band, efter att ha trasslat med garn så kommer jag att göra skoband i läder som fanns långt före garn och mönster.