Testmes

Det långdragna mesprojektet har varit ut på några vandringar för att testa mesen. Ännu är det för tidigt att göra några förändringar.

Jag har använt säcken sammalagt 13 dagar under vandring och burit många dunkar med källvatten under sommaren.

Mesen har jag använt med en vattentät säck dit jag packar ner allt. För att undvika att sovsäck, kläder och kameradelar blir fuktiga i säcken så packar jag även dom i vattentäta påser.

Tältet har jag börjat surra högst upp ovanför påsen. Den är alltid fuktig och det ger kondens inne i säcken.

Att bära mesen utan avbärarbälte gör att axlarna får bära allt. Ibland kan jag lätta på säcken genom att sätt staven/stavarna under och hålla med armarna.

Bära 14 kg med remmar på axlarna är inte så tungt och vi som har framåskjutna axlar behöver få dom dragan bakåt.

En trämes med en vattentät säck fastrurrad.
Bärmes med säck

Från råhudsremmar för surrning har jag bytt till syntetremmar och bärremmarna har jag skurit ur en rem för att inte behvöer sy något som gör att remmen försvagas.

Trots detta ser jag fortfarande bärremmarna som den svagaste punkter i hela konstruktionen och funderar på hur jag skall få dom starkare.

 

Syntetmes

När jag på allvar började med trämesen så trdde jag inte att det skulle ta så långt tid att få den utprovad. Efter att jag gjorde bärremmar och surrade rådhudsremmar har jag använt den för lättare packningar när jag varit stugvärd.

Beslöt att byta ut råhudsremmarna mot syntetremmar. De är lättare och blir inte mjuka och sladdriga av väta. Det blev bra och med remknuten så slapp jag sy i remmarna. Iden är fortfarande att den skall kunna gå att reparera när man är ute i skogen.

Continue reading “Syntetmes”

Messurrigt

Trämesprojektet har nu fått sina remmar i råläder. Bestämde mig tidigt för att inte ha syntet, vare sig på bärremmar eller andra infästingar i mesen. Nu fick det blir råläderremmar skurna från en avhårar och skrapade renskinn. Continue reading “Messurrigt”

Mesremmar

Nu har jag sytt bärremmar av läder. Det finns inga nitar, allt är sytt och remmarna som går genom mesen har hål gjorda med håltång och träpluggar i hålen. Håller inte dessa kan jag göra pluggar av renhorn.

Remmarna är extra långa för att det är bättre att ha för långa remmar som går att korta av än för korta som inte går att förlänga.

Nå återstår att olja in träet med linolja-terpentin och remmarna skall oljas in med ekololja. Den senaste köper man i butiker för hästtillbehör.

Läs äldre inlägg: klicka på taggen trämes.

Mesuppdatering

Det finns många vägar till en ryggsäck skriver min vän på Bastiljen. Man kan behålla sin gamla ryggsäck, köpa en ny eller göra en. Allt är en träning.

Mesprojektet fortskrider. Själva ramen är färdig. Ribborna blev lite smalare än på originalet och detaljlösningar lite annorlunda. Detta berodde på virket jag hade och några idéer jag ville prova.

Hela mesen är handgjord, yxa, knivar, krokkniv och japansk hyvel. Det är inte mycket hyvlat på mesen, det enda som är rakt är sidorna på ribborna. Allt är välvt, eller följer virkets böjning. Toppen av ribborna fick jag blöta  och tvinga fast så de blev samma böj på dom. Få se hur det håller. Continue reading “Mesuppdatering”

Mesprojekt

Det är dags att återuppta mitt mesprojekt efter att måtten är tagna på en gammal jokkmoksmes, virket är torrt, ryggsäcken är trasig och en läsare är intresserad av hur det gått.

Det var i oktober 2008 jag skrev om mitt mesprojekt. Den lades i malpåse 2012 efter ett försök. Trämesen jag gjorde passade inte min rygg så brände upp den.

Jag började ett nytt samma år efter att jag såg en gammal jokkmokksmes under ett besök på Jokkmokks Naturskinn. Några bilder i kameran och en snabb skiss väckte iden igen. Jag får vid tillfälle dokumentera denna mes lite bättre, med noggranna mått och bilder.  Continue reading “Mesprojekt”

Amandas ängel

Det här är berättelsen om en ängel och hur den förändrades. En berättelse jag aldrig ville skriva. Det handlar om ängeln min dotter Amanda designade och gav i julklapp åt sin syster. Efter Amandas död fick hela familjen liknande halssmycken. Dessa beställde vi av Marainens Silver. Randi Marainen fick även använda änglarna fritt om berättelsen om ängeln följde med varje ängel. Änglarna bytte namn och designer. De flög ut i världen men berättelsen försvann. Nu berättar jag min historia om Amandas Ängel.
Continue reading “Amandas ängel”