Testmes

Det långdragna mesprojektet har varit ut på några vandringar för att testa mesen. Ännu är det för tidigt att göra några förändringar.

Jag har använt säcken sammalagt 13 dagar under vandring och burit många dunkar med källvatten under sommaren.

Mesen har jag använt med en vattentät säck dit jag packar ner allt. För att undvika att sovsäck, kläder och kameradelar blir fuktiga i säcken så packar jag även dom i vattentäta påser.

Tältet har jag börjat surra högst upp ovanför påsen. Den är alltid fuktig och det ger kondens inne i säcken.

Att bära mesen utan avbärarbälte gör att axlarna får bära allt. Ibland kan jag lätta på säcken genom att sätt staven/stavarna under och hålla med armarna.

Bära 14 kg med remmar på axlarna är inte så tungt och vi som har framåskjutna axlar behöver få dom dragan bakåt.

En trämes med en vattentät säck fastrurrad.
Bärmes med säck

Från råhudsremmar för surrning har jag bytt till syntetremmar och bärremmarna har jag skurit ur en rem för att inte behvöer sy något som gör att remmen försvagas.

Trots detta ser jag fortfarande bärremmarna som den svagaste punkter i hela konstruktionen och funderar på hur jag skall få dom starkare.

 

Syntetmes

När jag på allvar började med trämesen så trdde jag inte att det skulle ta så långt tid att få den utprovad. Efter att jag gjorde bärremmar och surrade rådhudsremmar har jag använt den för lättare packningar när jag varit stugvärd.

Beslöt att byta ut råhudsremmarna mot syntetremmar. De är lättare och blir inte mjuka och sladdriga av väta. Det blev bra och med remknuten så slapp jag sy i remmarna. Iden är fortfarande att den skall kunna gå att reparera när man är ute i skogen.

Continue reading “Syntetmes”

Messurrigt

Trämesprojektet har nu fått sina remmar i råläder. Bestämde mig tidigt för att inte ha syntet, vare sig på bärremmar eller andra infästingar i mesen. Nu fick det blir råläderremmar skurna från en avhårar och skrapade renskinn. Continue reading “Messurrigt”

Mesremmar

Nu har jag sytt bärremmar av läder. Det finns inga nitar, allt är sytt och remmarna som går genom mesen har hål gjorda med håltång och träpluggar i hålen. Håller inte dessa kan jag göra pluggar av renhorn.

Remmarna är extra långa för att det är bättre att ha för långa remmar som går att korta av än för korta som inte går att förlänga.

Nå återstår att olja in träet med linolja-terpentin och remmarna skall oljas in med ekololja. Den senaste köper man i butiker för hästtillbehör.

Läs äldre inlägg: klicka på taggen trämes.

Mesuppdatering

Det finns många vägar till en ryggsäck skriver min vän på Bastiljen. Man kan behålla sin gamla ryggsäck, köpa en ny eller göra en. Allt är en träning.

Mesprojektet fortskrider. Själva ramen är färdig. Ribborna blev lite smalare än på originalet och detaljlösningar lite annorlunda. Detta berodde på virket jag hade och några idéer jag ville prova.

Hela mesen är handgjord, yxa, knivar, krokkniv och japansk hyvel. Det är inte mycket hyvlat på mesen, det enda som är rakt är sidorna på ribborna. Allt är välvt, eller följer virkets böjning. Toppen av ribborna fick jag blöta  och tvinga fast så de blev samma böj på dom. Få se hur det håller. Continue reading “Mesuppdatering”

Mesprojekt

Det är dags att återuppta mitt mesprojekt efter att måtten är tagna på en gammal jokkmoksmes, virket är torrt, ryggsäcken är trasig och en läsare är intresserad av hur det gått.

Det var i oktober 2008 jag skrev om mitt mesprojekt. Den lades i malpåse 2012 efter ett försök. Trämesen jag gjorde passade inte min rygg så brände upp den.

Jag började ett nytt samma år efter att jag såg en gammal jokkmokksmes under ett besök på Jokkmokks Naturskinn. Några bilder i kameran och en snabb skiss väckte iden igen. Jag får vid tillfälle dokumentera denna mes lite bättre, med noggranna mått och bilder.  Continue reading “Mesprojekt”

Trämes

Under sommaren 2008 var jag till Ajtte fjäll och samemuseum i Johkåmokke. Det är många år sedan jag var dit så jag ville se om det kommit några nya fasta utställningar. Jag kunde inte minnas hur det sett ut tidigare så jag så på allt med nya ögon som gör att man kan upptäcka allt på nytt.

Innan jag lämnade Ajtte så tittade jag på vad som fanns att köpa. Jag hittade presenter till min dotter men även en facsmilieupplaga tyckt 1994 av Axel Hambergs “SAREKFJÄLLEN – vägledning för färder i högfjällen mellan Lule Älvs källarmar”. Boken tycktes första gången av Svenska Turistföreningen 1921.

För mig var det en överraskning att de som diskuteras i dag var aktuellt redan i detta tidiga skede av fjällvandring. Vi har inte kommit längre, det är samma frågeställning bara nya material där marknaden tillfredsställer friluftsnördarnas alla önskemål. Eller är det så att marknaden skapar behoven?

Behöver utrustning?

Just nu har jag inget behov av ny utsrustning men däremot av gammal. Jag vill ha en doko – en bärkorg som sherpas bär med uppe i bergen där det inte finns någon annan möjlighet att transportera. Men en doko är inte lätt att hitta så jag började fundera över hur och med vad har de burit förr innan det fanns ett överutbud att välja mellan.

I Hambergs bok får jag läsa om de bar i början av 1900 talet. “Proviant, ömtåligare sovsäckar och reservunderkläder packas så vitt möjligt i vattentäta säckar” (Hamberg s 31) Det är något alla känner igen. I dag finns en uppsjö av vattentäta säckar och även vattentäta ryggsäckar.

Lösningar

Jag har också vattentäta säckar och då funderade jag över varför de måste packas ner i en ryggsäck? Varför inte en doko (korg) med axelremmar och pannband. En doko kan jag inte köpa på Fjällskogs eller North Star och den är svår att göra men en mes dit jag binder fast de vattentäta påsarna kan jag nog göra.

När jag var tonåring gjorde jag en trämes efter någon ritning jag hittade i en bok så varför har vi inte trämesar i dag? De måste vara lättare än aluminium eller blir de tyngre. Hur håller dom?

Första idén fick jag sommaren 2007 och det var att skära bort säcken från en Karrimor ryggsäck men den övergav jag för att det är inte lätt att sy hålband i den för att kunna fästa slingor dit man kan binda fast allting. Efter att jag läst Hambergs bok började jag åter fundera över en trämes. Hur kan den se ut?

Trämesen

“För fraktning bindas säckarna på en lämpligt formad trämes (fig 14) …” “På en sådan bärmes kan fastsnöras mycket eller litet, en eller flera säckar, oljerocken. kavejen o.s.v. efter behov och bärarens krafter” (Hamberg s.31)

Teckning av mes med fastsurrad packning på ryggen av en man med stav
Messkiss

Det var samma banor jag tänk i innan jag läste boken. En trämes kan användas till lite last, mer last eller mycket. Allt beror på vad man skall bära och lasten kan alltid surras nära ryggen och fördelas över mesen så man får vikten rätt fördelad.

En trämes kan jag även använda till att bära lavvuduken, ved, båtmotor, bensindunkar, bärhinkar eller vad som nu behöver bäras. Nu har jag sluta tänka på säckar där allt rasar i botten på slutet av vandringen.

Anpassas till bärare

Hur skall en bärmes se ut? Den skall anpassas efter rygglängden och var av samma höjd som de ryggsäckar med mesar som knappast finns längre. Två breda tunna ribbor mot ryggen. Tvärträn dit axelremmar och bälten kan fästas. Repöglor för att binda fast utrustning. Allt måste gå att reparera i skogen.

Hamberg skriver “Mejsen kan göras passande till ryggen; genom lätträet, som kan slängas över från den ena axeln till den andra, kan trycket mot axlarna varieras, vilket är en oskattbar fördel”

Lätträ i alla ära men ett avbärarbälte eller pannband är nog att föredra, eller varför inte båda. Axelremmar och avbärarbälte har jag försökt köpa men hittar inga. De blir nog lättare att köpa en gammal mesryggsäck och ta remmarna från den.

Mes eller mesryggsäck

Ryggsäcken ger Hamberg inte mycket för och rekommenderar den bara för kortare turer och föredrar ryggsäck med mes. “De norska Berganryggsäckarna med bärställning av rör äro utmärkta”, skriver han men säger att nackdelen är att dessa rörmesar bara är gjorda för påbindning av ryggsäck.

Det är helt klart att trämesar funnits sedan stenåldern och dessa har människor använt mycket längre tid än de moderna ryggsäckar som funnits på marknaden. Att fjällräven skriver på sin hemsida: “Innovationer som Fjällräven har utvecklat: 1950 Den första träramen för ryggsäckar” betyder nog att det var Fjällrävens första träram. Det finns många trämesar i förråden på Nordiska Museet. Även ismannen Ötzi hade en bärmes i trä.

Läs alla inlägg om mesen: klicka på taggen trämes.