TINGEN

— Det spelar ingen roll.

Det är en viss befrielse att låta bli att uppmärksamma, låta bli att lägga sig i eller rättare sagt iaktta när det passerar förbi.

Nu skriver jag ner det, inte för att uppmärksamma men för att iaktta när det passerade utan att jag behöver bry mig.

Att se tingen som de är verkar vara svårt. Vad är tingen? Enkla eller sammansatta komponenter.

Piano. Gitarr. Munspel. Musikinstrument. Genom att betecknar de så vet vi vad de är. Ser jag på ett objekt behöver jag inte kalla det för något. Det är endast nödvändigt vid kommunikation.

Mamma, lampa, bil, boll, hus, katt; min mamma, boll, katt, mammas bil, mormors hus, så lär vi oss och skapar relationer till tingen. Vi kan inte leva utan att använda tingen. När vi fäster våra behov, minnen, tankar och känslor vid tingen börjar de äga oss.

Mitt problem är anhopning av alla ting. Desperat har jag försökt göra mig av med de jag inte behöver. Jag har slängt minnen, känslor och tankar.

Sedan kom anhopningen av tingen jag inte har någon makt över, jag har sorterat, organiserat och försökt bringa ordning tills frustrationen gått över i vrede och sedan uppgivenhet.

Nu är jag inne i något som jag låter bli. Låter allt som jag inte har makt över ligga där de ligger. Bara betrakta tingen utan relation. De gånger jag känner frustrationen försöker jag skratta åt min känsla eftersom det bara är en känsla och skrattet är befriande.

Mästarna säger att det alltid finns ett rum inom oss själva där det är fullständigt stilla. Ett rum, en plats, något där ett det bara finns ett leende. En plats dit inte egot når, där jag, min, mitt upphör att existera och därmed all kval, ångest och begär.

De säger att när du känner din shenpa; det där som blir spänt inom dig, före tanken, före känslan kan du ta ett djupt andetag och stanna i den känsla som kommer. Betrakta den och vänta tills den avtar och försvinner.

När jag inte ger tingen eller mentala företeelser någon uppmärksamhet upphör de att existera. Kan det stämma? Det blir i alla fall så att ger jag inte tingen uppmärksamhet, då stannar hela kedjan av irritation, frustration och vrede.

Jag kan stå i mitt inre rum och vara uppmärksam på min shenpa.

Det är en bra praktik.

”Dom kallar det där ett träd.” Glöm allt du har lärt dig!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *