Det här är berättelsen om en ängel och hur den förändrades. En berättelse jag aldrig ville skriva. Det handlar om ängeln min dotter Amanda designade och gav i julklapp åt sin syster. Efter Amandas död fick hela familjen liknande halssmycken. Dessa beställde vi av Marainens Silver. Randi Marainen fick även använda änglarna fritt om berättelsen om ängeln följde med varje ängel. Änglarna bytte namn och designer. De flög ut i världen men berättelsen försvann. Nu berättar jag min historia om Amandas Ängel.
Den första ängeln designade Amanda Jatko med hjälp av en av sina assistenter som var silversmed. Ängeln gjordes i ett exemplar och den gav Amanda i julklapp år 2009 till sin ett år äldre syster Evelina.
Efter Amandas död 27 mars 2010 ville Evelina att Amandas närmaste släktingar skulle få ängeln i julklapp. Därför beställde vi familjeänglar till alla i familjen av Randi Marainen.
Hon fick höra berättelsen om Amandas Ängel och frågade senare om hon fick använda ängeln till en dopfunt. Änglarna skulle hon göra mer samiska.
Jag blev glad över att Amandas ängel skulle leva vidare genom Randi Marainens silversmide. Det enda jag ville var att berättelsen om Amanda och hennes syster skall leva vidare med varje ängel som flyger ut i världen.
I juli 2012 dök en ängeln upp på Miessi (miessidesign.com) med Randi Marainen som designer¹. Både Evelina och jag skrev till Marainen där vi förklarade att vi ville att det med varje ängel följde en kort historia om Amandas Ängel. Hon hörde inte av sig.
Jag träffade Marainen i September 2012. Hon hade bestämt sig för att sluta göra änglarna. Det var inte min önskan, men hennes val.
Nu är det tre år sedan Amanda dog och jag väljer att gå ut offentligt med min berättelse om Amandas Ängel. Detta för att det på miessidesigns webbplats och facebooksida fortfarande står att ängeln är designad av Randi Marainen.
Det vore enkelt att ändra i en digital värld. Lika lätt att skriva dit berättelsen om ängeln vilket skulle ge ängeln ännu en dimension.
Randi Marainen tillhör den samiska kulturkretsen som märker sin slöjd och vakar över sina traditionella mönster. Hon borde vara lika noga med att ge Amanda erkännande som designer av ängeln.
Ängeln finns blästrad på hennes gravsten och jag skar in den i näverurnan dit jag lade hennes aska. Ängeln är Amandas immateriella skapelse även om den fått samiska kläder. Det kan ingen ta från henne.
Därmed hoppas jag att ängeln får vila i frid.
1. Miessi har i samma dag som detta publicerats ändrat informationen för den ”samiska ängeln”. Ett stort tack.