Knivar är under ständig debatt bland de som vistas ute i skogen eller sitter vid datorer och skriver om att vistas ute i naturen. Hur man än ser på det så är en kniv en kniv och det är upp till den som håller i skaftet om man vill ha ett verktyg eller ett en huggare.
Den kniv jag har nu minns jag inte ens när jag gjorde. Det måste vara i början av 90-talet efter att jag tappade min lillkniv när jag sprang i skogen. Det var en täljkniv – som jag gjorde 1985 när jag gick bildlärarutbildningen – med rejält skaft så den var som gjord för att tappas bort. Den ligger någonstans vid Palolaki.
Knivstorlek
Hur stor skall kniven vara? Jag skall kunna tälja med den, skära torrkött, kapa linor, skära tyg, skinn, papper, korv, skala potatis, lyfta kaffepannan från elden, rensa fisk och smöra mackor. Vi har alla våra favoriter och min kniv är skaftet gjort för att passa min hand och bladet är lite kortare.
Jag glömde kniven på spisen – jag använder den även i köket – så det blev lite för varmt för skaftet så den är lite svart. Jag slipar den bara för hand på ett bryne, den har inte fått känna på någon slipsten. Slidan är gjord av råhud från en ko som min bror slaktade.
Nu använder jag min kniv hemma, i skogen och på fjället. Jag är inte i någon djungel, ute på savannen eller en jägare. Olika miljöer har olika behov av verktyg. På taigan behöver jag min kniv och en yxa.
Storkniven
De som tycker om stora knivar kan göra det. Jag vill inte ha en tung kniv i bältet eller som dinglar omkring, är i vägen och fastnar mellan benen. Många skaffar sig samiska storknivar men dessa är nog anpassade för renskötare på fjället.
Sydligare samer hade inga storknivar. Enligt Johan Rassa hade de små yxor med upp till fjällen:
”Yxhuvudet är bara lite större än en tändsticksask och skaftet bara trettio centimeter” Ryd 2005: 202
I vinterlandet användes en större skogsyxa, miehttseáksjo men inte ens den får vara stor och tung eftersom den skall med i ryggsäcken.
De samiska storknivarna som kom först med de nomadiserande renskötarna från Kautokeino och Karesuando när de tvångsförflyttades efter 1919 års renbeteskonvention.
Den som vill kan titta på Nordiska Museets samlingar där alla storknivar utom invntarie nr: 140488 kommer från Karesuando och Torne lappmark. Den som fjollar sig med eggvinklar och annat kan ju titta på slipningen av inventarie nr. 73118. Det här är gamla knivar som människor använde i stället för att prata om dom.
Ref: Nordiska Museet > Samiska samlingen > Till sökningen (längst ner på sidan)