Medelvägen

Smörlampor i mörker
Ljuset i mörker

En av mina döttrar föddes med en muskelsjukdom. För att få svaret på hennes lidande sökte jag mig till lidandets mästare, buddisterna. Med döden som andades i nacken sökte jag mig till dödens mästare, de tibetanska buddisterna. Bland dessa träffade jag Bönpos, de gamla tibetanska shamanerna. 

Amanda föddes 1987 med Kongenial Muskeldystrofi. Jag kastades mellan hopp och förtvivlan men sakta fick jag acceptera att min dotter skulle dö. Varför?

Denna sjukdom hade vetenskapliga förklaringar. En enzym som saknades, cellmembranet som gick sönder, cellen dog. Det fanns inte heller någon bot mot sjukdomen som var progressiv.

Varför just hon? För att jag och min hustru var anlagsbärare. Vi hade två flickor tidigare. Sjukdomen drabbade bara flickor. Varför just hon? Mina shamaner gav bara ett svar.

Amandas sjukdom var inte mitt fel. Det hade jag förstått 1989 då jag vandrade från Ritsem till Huhtan (Kvikkjokk). En lång dag när jag kom från Njoatsosvagge, genom Loptovagge i regn och vind. När jag  gick ner mot Tjolda så var jag utmattad, tankarna hade nått ett slut och i tomheten kom insikten.

– Det är inte mitt fel, skrek jag rakt ut. Jag föll ihop vid stigen och grät. Grät över min ensamhet, att Amanda aldrig skulle kunna se vad jag sett på denna vandring. Jag minns ännu platsen och björken bredvid stigen.

Det är inte min skuld att Amanda är sjuk, det är inte ett straff för att jag gick på bergen nio år tidigare och bad om ett frisk barn. Det är inte mitt fel för att jag varit en dålig far och make, det är inte mitt fel. Det är bara som det är. Jag gick ner i Tjoldavagge.

Första IVA resan

Amanda låg nedsövd på IVA. Hon hade lunginflammation och en respirator andades åt henne. Jag gick till sjukhusbiblioteket för att låna böcker. Av alla jag lånade minns jag bara en; “Vishetens Öga” av Dalai Lama. När jag läste igenom boken förstod jag inte så mycket, det var många hänvisningar till buddistiska texter och innehållet var mycket abstrakt.

Jag hade läst om Buddismen och Tibet långt tidigare så jag förstod tanken om reinkarnation, tulkus, karma och andra Buddistiska förklaringsmodeller. Vishetens öga var tydligare i sin uppläggning och i sitt innehåll. Dessutom kunde jag ta till mig innehållet på ett helt annat sätt.

Dalai Lama förklaringar av Buddismen visade att Amandas sjukdom och lidande var inget straff utan hade “depended origin” alltså berodde det på hennes tidigare liv och var hennes karma.

Amanda kom ur respiratorn, tillfrisknade och kom till slut hem med en röd permobil.

Skulden hade jag lämnat. Buddismen sade att det var karmiskt betingat att hon föddes som min dotter. Dessutom var det ingen idé att spekulera i karma eftersom endast en Budda kunde se detta.

Öppna ögon

Vishetens Öga öppnade den Buddistiska världen for mig. Under åren blev det många böcker och 1995 kom jag ut på internet och där växte antalet webbplatser med Buddistiskt innehåll.

Vad jag kom fram till är att upplysningen inte kan nås genom böcker, man måste meditera eller göra sin praktik som Tibetanska buddister kallar det. I Tornedalen fanns inte många Buddistiska lärare, inte ens i Sverige fanns det några tibetanska lärare.

Nästa IVA resa

Fem år senare var det dags för nästa resa för Amanda. Det blev en lång resa i dödens gränsland. Flera månaders senare kom hon hem med ventilator bakom permobilen och en kanyl i halsen.

Jag kom hem med en bok. Ingen hade lånat Vishetens Öga efter mig för fem år sedan så jag behöll boken. Jag vill inte kalla det stöld eftersom boken följde med när vi kom hem. Men vi får se hur det påverkar mitt karma.

Lång resa

Det tog lång tid men 2001 var jag på ett retreat i Danmark. Där träffade jag min först lärare. Den var en Bön Geshe från Dolanji i Indien.

Bön har funnits i Tibet så länge man kan minnas, en tro som hade sin grund i shamanism och animism. Fast vare sig animism eller shamanism har funnits i Tibet, det har bara varit Bön. Den shamanistiska och buddistiska vägen förenas.

Efter retreaten i Danmark och återhämtningen så förstod jag att vägen mot upplysningen inte var lätt även om man fick sitta mycket. Jag lyckades inte sitta tillräcklig.

Det var min dotter som fick mig att söka mig ut på den buddistiska vägen och hon var nog min bäste lärare. Hon lämnade mig den 27 mars 2010. Hennes hjärta gav upp efter så många års hårt arbete.

Rädsla och begär

Mina buddistiska bokstudier lärde mig att det som driver människa är rädsla och begär. Rädslan för lidande, rädslan för döden. Begäret efter trygghet, mat, skydd för kölden, vinden och regnet.

Varken rädslan eller begäret har någon gräns. Hur bra människan än har det finns rädslan för lidande och döden kvar. Den byggs på med andra sociala rädslor som skapar än mer otrygghet.

Hur bra människan än har det tar begäret inte slut, det finns alltid något mer att skaffa sig när man fått mat på bordet och tak över huvudet. Det finns alltid någon som verkar ha det bättre och har mer.

Begäret skapade kapitalismen, vanföreställningar och förvirring håller den vid liv och genom aggression expanderar och skyddar de rika sin maktposition.

Alla VET att detta i längden är omöjligt. Råvarorna är begränsade och varuproduktionen, transporter och konsumtion leder till att jorden utarmas och förgiftas.

Välutbildade, logiskt tänkande människor som kan reflektera i tid och rum har skapa ett monster som inte går att kontrollera. Den tvingar sig på oss och vi blir dess offer, dess slavar, som Thich Nhat Hanh säger i en intervju för The Guardian.

Förklaringsmodeller

Marxismen förklarar världen, ekonomi, samhälle, varucirkulation, konsumtion, tillväxt och politik.

Shamanismen förklarar den osynliga världen, sambanden mellan levande varelser och även till synes döda ting.

Buddismen förklarar världen som den verkar vara, orsakerna till att vi skapade en sådan värld samt att det finns en värld bortom det konceptuella tänkandet.

Därför är jag en shamanistisk, buddistisk, marxist.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *