Shenpa

Det som på Tibetanska kallas shenpa och som översätts med det engelska ordet ”attachment” (sv, hängivenhet, tillgivenhet, tycke, böjelse) men detta är beskriver inte ordets hela innebörd.

Det finns inget ord med vilket man kan översätta shenpa eftersom det är ett begrepp och därmed får man lära sig innebörden.

Efter att ha läst och hört Pema Chödron förklara innebörden av shenpa så vill jag förklara det med att något inom dig spänns, före känslan, före det som kan formuleras, före tanken.

Du hör något som sägs till dig och just i den situationen känner hur något i dig spänns – det är shenpa. Detta leda till mer konkreta känslor, vrede, sorg eller något annat som skickar in dig i en negativ spiral av känslostormar.

Ett annat elakt ord berör dig inte, men ljust dessa ord som rör vid det känsliga stället – det är shenpa. Någon kritiserar dig, de kritiserar ditt arbete, din närvaro, dina barn och i samma stund känner du hur det spänns – shenpa. Du är fast, du ältar orden, händelsen i dagar.

Ord är inte nödvändiga, en ljud, min eller någons kroppsspråk – och du känner shenpa. Minen, ordet som startar allt och du spinner igång, orden du hakar upp dig på. Den som sitter bredvid dig och äter smackar, du känner en irritation – shenpa.

Du säger något, någon gör en min, du kommer in i rummet, någon rör på sig på ett visst sätt, viskar till någon annan eller bara finns där och du känner hur det spänns, andningen blir kortare – shenpa.

Någon annan människas närvaror behövs inte. Du hittar inte strumporna där du lagt dom, datorn häger sig, mobilen är borta, disken står staplad och maskinen är inte tömd och bilen startar inte. Du känner anspänningen långt innan irritationen – shenpa.

Det finns detta ständiga upprepande där shenpa är som en klåda, som skabb när det ständigt kliar, när shenpa upprepas gång på gång.

Kollegan som alltid gungar med benet, trummar på bordet eller säger ’alltså’ i varannan mening.

Någon i familjen som ständigt hummar vid matbordet, lägger vassa knivar i disken, inte svarar på frågor eller alltid sitter med sin mobil; alla dessa ständigt närvarande anspänningar – shenpa

Shenpa går hand i hand med begär och inlärt beteende. En sorts shenpa är när du känner begäret efter kaffe, en cigarett, en glas vin, en bit bröd eller vad som helst som ger dig en lättnad.

Shenpa kan även leda till begär och inlärt beteende. Du känner hur det blir spänt, klådan och begäret slår in, gå ut och rök, ta en kaffe, ät, gör någonting för att slippa shenpa, för att få tröst.

Det finns ingen väg ut, det finns bara tillfällig tröst, du äter dig tjock, du blir koffeinförgiftad, du hostar och får lungcancer men du slipper inte undan shenpa.

Shenpa är starkast  ju närmare det är det känsliga stället, ju  närmare det är dig; dina kollegor, vänner och din familj. Inte ens nunnor i kloster kommer undan shenpa, berättar Pema Chödron.

Vad du än gör kommer du aldrig att kunna undvika shenpa. Det uppstår vi blotta tanken på kritik, oförrätter och det uppstår alltid hos dig. Din shenpa är din egen och tillhör ingen annan.

Då är det bara att ge upp för irritationen, känslorna, utagerand, vrede, sarkasm, ironi, hat? Eller vältra sig i självkritik, förnekelse och till och med självhat; jag är en usel människa och ingen älskar mig.

Jag kan alltid skriva av mig på min blogg, på facebook och twitter. Spy galla öven andra och ge mig in i diskussioner utan slut. Eller finns det något annat?

Instruktionen är stanna!

Stanna med din shenpa, med klådan, sitt där och känn att du har hakat upp dig, begäret efter tröst, invanda beteenden. Stanna!

Men i det existensiella spelet, i att vara människa finns en kraft att detta måste få en relation med tankar i tillvarons sandlåda av mångfald och skillnad, det här och det där, hit och dit, bra och dåligt, rätt och fel, himmel och helvete.

Låt shenpa stanna med sig själv, hur många gånger det än uppkommer, vad den än uppkommer av.  Du kan iakta shenpa, studera shenpa, dess upphov, var den är och senare kan du bestämma hur eller om du överhuvudtaget behöver agera.

Jag kaliver in genom dörren. Det ligger skor framför dörren, skor utspridda över hela hallgolvet, kläder som är lämnade på golvet. Jag känner spänningen, det är en vana från en tid av rullstol i familjen.

— Varför i helvete måste skorna ligga framför dörren och i drivor över golvet!
— Skall vi investera i en skohylla för 28 par skor?
— Kan vi inte enas om att vi lägger skorna vid sidan av dörren när vi kliver in?
— Kära familj, skall vi försöka ställa undan skor vi inte använder?

Varje replik ovan får mig att tänka på en scen i ett filmmanus, ett drama om skorna, mina skor, dina skor, motsatta åsikter, hit och dit, rätt och fel, si och så. Ny shenpa, mer shenpa.

Jag andas och flyttar undan skorna som är i vägen med en fot. Skapar en plats för mina egna vid sidan av och knyter upp dom.

Jag är ensam om denna shenpa, ingen annan har sagt något eller ändrat på sitt beteende. Ingen annan bryr sig om skorna. Det finns ingen rullstol.

Varje shenpa är möjlig att bearbeta i stället för att agera ut i tillvarons lekplats. Jag försöker bearbeta dom gång på gång tills jag får till en förändring. En förändring av mig själv, mina känslor, tankar och shenpa inför tillvaron. Det enda jag kan förändra.

Vill du läsa mer?

THE SHENPA SYNDROME. Dzigar Kongtrul Rinpoche and Pema Chodron. Learning to Stay. Berkeley Shambhala Center.

Getting Unstuck. Breaking Your Habitual Patterns and Encountering Naked Reality. By Pema Chödrön. Finns även som audiobok på iTunes store för 69 kr.

 

Lämna en kommentar