Nattligt samtal

Amanda dricker choklad
Amanda i permobil med blå hatt
Amanda

Du ringde till mig i natt. Jag svarade och hörde din röst och väsningen av respiratorn.

”Hej pappa!”

”Hej” svarade jag och kände mig väldigt glad. Jag minns inte var jag befann mig. Kanske i TV rummet eller så var jag i Köping. Lite osäkert.

”Va roligt att du ringer” fortsatte jag ”Hur mår du?”

”Jag mår bra” svarade du.

Din röst var precis som jag minns den och jag kunde höra vad du sade. Innan jag hann säga något tänkte jag att det här stämmer inte. Drömmen vek undan, jag grät för att jag visste att du var död. Men du ringde mig i mina drömmar.

Det är märkligt att någonstans i hjärnan finns minnet av din röst, av våra samtal som nästan alltid hade samma inledande repliker.

Innan din röst blev svag ringde du nästan varje kväll men när det blev svårare att höra dig så blev det allt mer sällan. Jag saknade dina samtal, fortsätt ring om du vill, det gör inget, jag vet att du är död och det bara är min hjärna som minns, men det känns bra.

Läs mer

Jag var inte där!

Jag borde ha varit där, hos dig. Jag var alltid där, när du låg på sjukhus eller bara kände dig sämre. Många gånger har jag suttit på tåget men Bardo Thödol i nedpackad i ryggsäcken, alltid beredd på din död. Nu var jag inte hos dig, jag satt och åt kyckling och ris medan du dog. Varför såg jag inte att det var döden som närmade sig, varför bad du mig inte komma?

Amanda på resa
Amanda på resa

Nu kan jag lämna telefonen hemma, behöver inte bära med den hela tiden, alltid på; jag fick samtalet lördagen den 27 mars 2010 vid halv nio tiden. Harriet berättade att ambulansen kommit, de gjorde upplivningsförsök och då förstod jag att du skulle dö. När världen släckte sina ljus, slocknade ditt ljus, ett av mina ljus. Nu har du lämnat mig, lämnat oss, din ”skruttiga kropp”, ditt lidande, ditt liv mitt i alla resplaner. Du har gett dig ut på en längre resa.

I så många år har jag förberett mig för beskedet men hur kan man förbereda sig för döden? Det finns alltid något osagt, ogjort även om jag sagt farväl varje gång jag lämnat dig. Sist låg du och sov, öppnade ögonen lite när jag smekte dig och gav dig en puss när jag åkte vid sextiden morgonen den 26 februari.

Läs mer