I am the land

Who owns the land? #Kallak #Gallok #Elsipogtog #NiyamgiriHills #Kalahari #BeloMonte #PahaSapa, #PeSla are just some of those places where this question arises. Does the land belong to the states, companies, private owners or to the indigenous nations?

For me it’s simpel. I am the land.

Läs mer

Solopaddling

Puss och kram

Paddla ensam skall man inte göra, så jag var ivrig på att prova det. Planen vara att paddla fjällnära men både tid och ekonomi gjorde att jag valde att paddla i närheten av Fjällbonäs. En gammal karta som låg i lådan på köksbordet visade på Västra Kikkijaure. Nära att bli förd och hämtad med bil.

Sent på kvällen paddlade jag iväg en hord av mygg. Kvar på stranden stod Viviann, HannaBrita och alla mygg. Manfred hade tagit myggfritt i bilen. Ute på sjön höll vinden myggen borta och vinden var i ryggen på mig så det blev lättre att paddla.

Läs mer

Ceremoni

Utsikt från Átjek mot väster

Tog mig sakta fram längst den strandlösa stranden. Det blev svårare och svårare för att berget blev brantare. Nu stod jag under den brantaste delen och några grottor hade jag inte hittat. Var de överdämda? Kanske hade jag fått visshet om jag haft en GPS för jag kände till koordinaterna. Min vandring var en sådan … Läs mer

SE

Du kan inte se skogen för alla träd. Det känner alla igen men kan du se träden för all skog? Jag gick in i skogen som barn och skogen gick aldrig ur mig men för första gången såg jag trädet i skogen, varje träd för sig, alla var där, framträdde för mig eller var det jag som trädde fram för trädet?

Torrfura som lagt sig för att vila
Talar med en gammal vän

Vi gick stigen mot Tjädrevinstjärn. Solen värmde från en himmel utan moln. HannaBrita satt i barnstolen på min rygg och Evelina gick framför mig. Vi hade sett flytande grodor i en tjärn och järpar i en bäckravin. Från början var skogen en tallskog på åsar, nu vandrade vi en en gammal granskog med inslag av tall.

Läs mer

Uppvaknadet

Redan i tonåren då man börjar känna av den existentiella ångesten förstod jag att vi levde på ett sätt som inte kommer att hålla i längden. Jag hade blivit miljömedveten och inget politiskt system tog hänsyn till att våra resurser är begränsade.

Skogsväckt

Mitt politiska medvetande väcktes hemma i köket men mitt miljömedvetande fick jag genom att jag lekte i skogen, läste Hjortfot, Den Siste Mohikanen och Indianklubbens årsböcker.

Läs mer

Mot Sjávnja

Mot norr på Alep Nabrretjåhkkå

Drömmer om vildmarken, in i Sjávnja (Sjaunja) på skidor för att stanna ute i två nätter. Det var helt makalöst, på tre timmar tog jag mig fram några kilometer upp för bergen, blev genomsvettig och helt slut. Såg en fågel så jag åkte tillbaka till bilen och på vägen hem såg jag en spelande tjäder vid vägen. Vildmarken är överskattad.

I går packade jag ryggsäcken efter lunch för att åka skidor till Sjávnja för att hitta tjäder eller orrspel. Tog även med mig ett renskinn eftersom jag hade tänkt stanna två nätter. Vid halv tre var jag i Nabreluokta, lämnade bilen, var en sväng till kapellplatsen och tog sedan ryggan på mig och åkte mot Sjávnja.

Läs mer

Ett enklare liv?

Matlagning i lavvu

När det ljusnat så pass mycket att jag kan se var allt ligger så tänder jag elden i arran med den tändved jag gjort i ordning under kvällen. När elden tagit sig så att den värmer lite klär jag på mig, tar fram kastrullen och kokar lite havregrynsgröt. Medan jag äter kokar kaffet sakta och när frukosten är klar så värmer jag diskvatten för att göra ren grötkastrullen. Så börjar dagarna i en lavvu. Är det ett enklare liv bortom TV, internet och telefoner eller är det bara en illusion?

Att bo i lavvu är bättre än att ligga i tält även om man i en lavvu oftast sitter eller står på knä för att hålla huvudet borta från röken. Det finns en eld som värmer, jag kan torka mina kläder och variationer i matlagning är bara begränsat av det jag orkar bära och kan förvara. Bland det bästa av allt är att man kan koka hur mycket vatten som helst, elden brinner hela tiden och slocknar bara om natten.

Läs mer