Uppvaknadet

Porträtt

Redan i tonåren då man börjar känna av den existentiella ångesten förstod jag att vi levde på ett sätt som inte kommer att hålla i längden. Jag hade blivit miljömedveten och inget politiskt system tog hänsyn till att våra resurser är begränsade.

Mot Sjávnja

Mot norr på Alep Nabrretjåhkkå

Drömmer om vildmarken, in i Sjávnja (Sjaunja) på skidor för att stanna ute i två nätter. Det var helt makalöst, på tre timmar tog jag mig fram några kilometer upp för bergen, blev genomsvettig och helt slut. Såg en fågel så jag åkte tillbaka till bilen och på vägen hem såg jag en spelande tjäder vid vägen. Vildmarken är överskattad.

I går packade jag ryggsäcken efter lunch för att åka skidor till Sjávnja för att hitta tjäder eller orrspel. Tog även med mig ett renskinn eftersom jag hade tänkt stanna två nätter. Vid halv tre var jag i Nabreluokta, lämnade bilen, var en sväng till kapellplatsen och tog sedan ryggan på mig och åkte mot Sjávnja.

Läs mer

Ett enklare liv?

Matlagning i lavvu

När det ljusnat så pass mycket att jag kan se var allt ligger så tänder jag elden i arran med den tändved jag gjort i ordning under kvällen. När elden tagit sig så att den värmer lite klär jag på mig, tar fram kastrullen och kokar lite havregrynsgröt. Medan jag äter kokar kaffet sakta och när frukosten är klar så värmer jag diskvatten för att göra ren grötkastrullen. Så börjar dagarna i en lavvu. Är det ett enklare liv bortom TV, internet och telefoner eller är det bara en illusion?

Att bo i lavvu är bättre än att ligga i tält även om man i en lavvu oftast sitter eller står på knä för att hålla huvudet borta från röken. Det finns en eld som värmer, jag kan torka mina kläder och variationer i matlagning är bara begränsat av det jag orkar bära och kan förvara. Bland det bästa av allt är att man kan koka hur mycket vatten som helst, elden brinner hela tiden och slocknar bara om natten.

Läs mer