Det långdragna mesprojektet har varit ut på några vandringar för att testa mesen. Ännu är det för tidigt att göra några förändringar.
När jag på allvar började med trämesen så trodde jag inte att det skulle ta så långt tid att få den utprovad. Efter att jag gjorde bärremmar och surrade rådhudsremmar har jag använt den för lättare packningar när jag varit stugvärd.
Beslöt att byta ut råhudsremmarna mot syntetremmar. De är lättare och blir inte mjuka och sladdriga av väta. Det blev bra och med remknuten så slapp jag sy i remmarna. Iden är fortfarande att den skall kunna gå att reparera när man är ute i skogen.
Trämesprojektet har nu fått sina remmar i råläder. Bestämde mig tidigt för att inte ha syntet, vare sig på bärremmar eller andra infästingar i mesen. Nu fick det blir råläderremmar skurna från en avhårar och skrapade renskinn.
Det finns många vägar till en ryggsäck skriver min vän på Bastiljen. Man kan behålla sin gamla ryggsäck, köpa en ny eller göra en. Allt är en träning.
Mesprojektet fortskrider. Själva ramen är färdig. Ribborna blev lite smalare än på originalet och detaljlösningar lite annorlunda. Detta berodde på virket jag hade och några idéer jag ville prova.
Hela mesen är handgjord, yxa, knivar, krokkniv och japansk hyvel. Det är inte mycket hyvlat på mesen, det enda som är rakt är sidorna på ribborna. Allt är välvt, eller följer virkets böjning. Toppen av ribborna fick jag blöta och tvinga fast så de blev samma böj på dom. Få se hur det håller.
Det är dags att återuppta mitt mesprojekt efter att måtten är tagna på en gammal jokkmoksmes, virket är torrt, ryggsäcken är trasig och en läsare är intresserad av hur det gått.
Det var i oktober 2008 jag skrev om mitt mesprojekt. Den lades i malpåse 2012 efter ett försök. Trämesen jag gjorde passade inte min rygg så brände upp den.
Jag började ett nytt samma år efter att jag såg en gammal jokkmokksmes under ett besök på Jokkmokks Naturskinn. Några bilder i kameran och en snabb skiss väckte iden igen. Jag får vid tillfälle dokumentera denna mes lite bättre, med noggranna mått och bilder.
Det här är berättelsen om en ängel och hur den förändrades. En berättelse jag aldrig ville skriva. Det handlar om ängeln min dotter Amanda designade och gav i julklapp åt sin syster. Efter Amandas död fick hela familjen liknande halssmycken. Dessa beställde vi av Marainens Silver. Randi Marainen fick även använda änglarna fritt om berättelsen om ängeln följde med varje ängel. Änglarna bytte namn och designer. De flög ut i världen men berättelsen försvann. Nu berättar jag min historia om Amandas Ängel.
