Långa resor

Vi är i McLeod Ganj dit vi kom i förrgår efter efter en lång busstur från Shimla. Men hur vi hamnade i Shimla är en lång historia. Efter att vi lämnat Dheli tog vi oss till Dholanji med tåg och taxi längst slingrande bergsvägar. Vi tillbringade en vecka i lungnet i Dholanji vi tog oss med taxi och lokalbuss till Shimla där vi stannade en natt för att sedan åka ”Semi De Lux” buss i tio timmar till Dharamsala och sedan upp till McLeod Ganj.

Lämnade Dheli

Den 9 lämnade vi Dheli med tåget till Kalka, vi hade bokat en vagn med AC och alla bekvämligheter. Det var som ett flyg på räls med frukost, lunch och vattenflaskor och vi var hela tiden uppassade av vagnsvärdar som sprang omkring som osaliga andar. De Indier som åkte i vagnen tillhörde de välkladda och läste tidningar på engelska. Vi såg ut som två luffare i jämforelse med de övriga.

När vi kom till Kalka fanns det inga platser på ”toy train” så vi tog en taxi för 1000 Rs. till Dholanji. Dä var vi uppe i bergen och detta innebar bergsvägar som meandrar runt med små och mest stora stup ner i dalen. Taxiföraren körde som Indiska taxförare brukar köra, snabbt med omkörningar som verkar livsfarligan under ett ständigt tutande.

Dholanji

Vi kom helskinnade fram till Dholandji som inte ens många Indier vet var det ligger och det är nog lika bra det för där finns ingenting för de som inte har anledning att besöka Dholanji. Min anledning att besöka denna avlägsna plats var det Bonpo kloster som finns där och för att träffa min lärare som jag inte träffat på sju år.

I Dholanji bodde vi på Menri Guesthouse där vi även fick frukost, lunch och middag som var vegetariskt hela tiden för att även munkar brukade komma dit för att äta. Vår värd var en Geshe som även visade oss runt på klosterområdet, bibliotekte och museet. En dag var vi även och hälsade på min lärare Lungring som inte längre var munk utan mer en resande Geshe som undervisade västerlänningar.

Shimla i regn

Vi lämnade Dholanji den 16 med en taxi till Solan där vi tog en lokalbuss till Shimla. Framme i Shimla var vi uppe bland molnen och vandrade omkring för att boka buss till Dharmsala. Sedan sökte vi efter en bank där vi kunde växla in alla pengar för alla sade att det inte var lätt att växla i Dharmsala.

Efter att ha vandrat i moln blev molnet till regn innan vi till slut hittade vi State Bank of India där tre man fyllde i massor av papper och blanketter för att vi skulle få våra Euro och Pund växlade till Rs.

Längst vindlande gator sökte vi oss fram till ett hotell som låg nära busstationen. När vi checkat in där gick vi upp till centrum för att köpa en ren skjorta till mig och kolla några bokhandlare som vi sett när vi gått omkring i regnet.

Vi hittade en skjorta och stora Lonely Planet boken om Indien. När vi kom ut från bokhandeln kom en man fram till mig och frågade varifrån vi kom. När jag sade att vi kom från Sverige så räknade han upp Sveriges största städer och han visste även var Kiruna låg. Sedan kom en lång radda av idrottsmän och andra kända personer som inte ens jag kände till.

Efter det började ha beskriva Evelina som person och det mesta stämde men jag skriver inte mer, det får Evelina göra om hon vill. Vi gick till ett cafe för att dricka chai och fortsatte prata. Det var mest mannen – som var någon sorts yogi som höll kurser – och Evelina som pratade. Jag satt och hostade hela tiden for min hosta hade kommit tillbaka innan vi lämnde Dholnji. Jag tog mannens namn, som var Gajender Sason och hans epost adress så jag skall kolla upp vad det är för en man som kunde beskriva min dotter lika bra som jag.

Lång resa

Efter en natt på hotellet gick vi tidigt till busstationen, köpte lite bananer och nötter för att ha något att äta under bussresan. Det var en resa längst slingrande bergsvägar med möten och omkörningar som vi klarade av genom att sova och läsa Tibetanska böner, Evelina stod för sovandet och jag för bönerna.

När vi äntligen kom fram till Dharmsala hittade vi snabbt bussen som tog oss till McLeod Ganj dit vi kom i mörker och regn. I dett kaos tog vi in på första bästa hotell där rummet kostade 1600 Rs. men vi var desperata.

En mycket sen middag och en dusch senare sov vi till ca 08.00 och efter det åt vi frukost på Geen Hotel där vi även bokade ett rum för 800 Rs. Priset var inte billigt men hotellet har frukost från 06.00, en restarang och internet. Men det viktgaste är att vi känner oss hemma här och ingen öppnar dörrar och fjäskar för oss.

I går har vi bara gått runt tjugo varv här i McLeod Ganj, vi har hittat kläder så vi har lämnat allt annat till tvättning. Sedan hittade vi fina böcker av handgjort papper och vi ha kollat alla bokhadlare i hela McLeod Ganj. Denna eftermiddag skall vi gå på Tibetansk matlagningskurs.