Enligt Yuval Noah Harari är våra liv formade av en uppdiktad ordning, en ordning som föreskriver vad vi vill och vad vi önskar. Vi lever i en värld där det objektiva, subjektiva och intersubjektiva existerar samtidigt.
Det objektiva är det som finns oberoende av oss människor, som gravitation, strålning, magnetism och allt som vi kan påvisa med vetenskapen.
Det subjektiva är det som vi som enskilda upplever, det är våra egna känslor som längtan, sorg, glädje och liknande; det har ingen egen existens utanför denna människa. De kommer att försvinna med denna människas död.
Det intersubjektiva är det som vi som grupp med hjälp av språk har diktat ihop tillsammans. Det är gudar, lagar, moral, pengar; inte heller det intersubjektiva finns annat än som en fiktiv överenskommelse, utanför gruppen finns de inte.
Hur stämmer detta med den rådande ordningen?
Den uppdiktade ordning som råder i den anglosaxiska världen beskriver historien som en utveckling mot större och mer civiliserade stater.
De grekiska stadsstaterna med demokratins vagga även om den var annorlunda vaggad. Romarriket som erövrade kungadömen och stammar i norr. Feodalismens kungariken. Alla hade sin egen ordning och ju större stat desto hårdare ordning krävdes det.
Den nuvarande ordningen i Europa grundar sig i den franska revolutionen och USA:s självständighetsförklaring som sedan gradvis blev de stater de är i dag med en intersubjektiv ordning där liv, frihet, och sökande efter lycka skall främjas i ett demokratiskt samhälle.
Därmed har vi uppnått högsta möjliga samhällsordning där demokrati och kapitalism är förenade.
Om man nu har en ordning som skall befrämja frihet, rättvisa och sökande efter lycka i en god demokratisk ordning så befrämjar de demokratiska staterna denna ordning. Detta gör de genom att påvisa och kritisera de stater som har en annan uppdiktad ordning än den demokratiska. Varje brott mot folkrätten; som i sig är en annan uppdiktad ordning, från dessa stater leder till omedelbara sanktioner, intervention och om möjligt regimbyte, om så krävs genom krig.
Men vi läser och ser hur demokratiska stater begår brott mot folkrätten utan att kritiseras och fördömas av andra demokratiska stater. Tydligen är det så att det är endast demokratiska stater som kan bryta mot folkrätten utan påföljd.
Vart vill jag komma med det här? Egentligen ingenstans som vanligt, jag för bara ett resonemang med mig själv för att förstå den uppdiktade intersubjektiva ordningen. Den omfattar som jag resonerat de stater som är demokratier.
Stater som har en annan uppdiktad ordning baserad på egna myter och legender anses vara odemokratiska och vilka stater som är demokratier bestäms av de stater som ser sig som demokratier. Hur skulle det annars vara någon ordning.
Förutom den stora gruppen demokratiska stater som har en intersubjektiv ordning de i stora drag är överens om eller accepterar så har varje stat sin egen uppdiktade ordning som baseras på legender och myter om statens uppkomst. Senast jag sett dessa legender var på SVT-play om Sveriges historia.
Kan man ändra den uppdiktade ordningen?
Det har skett många gånger i historien. Sovjet blev Ryssland och ändrade sin ordning tills Putin tog över den uppdiktade ordningen i landet. I Jugoslavien ledde det till ett inbördeskrig när olika grupper hävdade sina myter och legender.
En uppdiktad ordning kan även ändras inifrån om tillräckligt många ur befolkningen kräver en förändring och har möjlighet genom fredliga eller andra metoder att ändra på ordningen.
I Sverige har vi sett exempel på detta som rösträtt för kvinnor, fackföreningar, kollektivavtal och arbetssätt. I dag ser vi hur dessa rättigheter nedmonteras av politiska företrädare som vill ha en annan uppdiktad ordning baserad på gamla myter och legender.
För mig är Yuval Noah Harari:s resonemang igenkännande genom Buddhismen där inget är permanent och allt är ömsesidigt beroende.
Inom Buddhismen finns även tre grader av sanning. Det som är absolut sant vilket vi inte kan uppleva på grund av Kleshas; mentala tillstånd som grumlar sinnet och manifesterar sig i ohälsosamma handlingar. Det som är relativt sant; som att vi är överens om och som manifesterar sig (det objektiva) och den tredje sanningen är tro (det intersubjektiva).
Även Buddhismen har sina berättelser, myter, moral och uppdiktad ordning med skillnaden att varje manifestation skall granskas. Detta ser jag även i Harari:s resonemang. Vi kan inte bara lita på den sanning vi serveras, det som inte är objektivt är religiösa och politiska berättelser som alltid måste tolkas, ifrågasättas och förklaras.