The water is here!
En ständigt återkommande diskussion efter varje översvämning är varför de sker. Att nederbörden ökat med 10% sedan 1933 jämfört med normalperioderna är inte hela förklaringen. SMHI Visst det blir lite mer vatten statistiskt sett men det borde systemen klara. Nu kommer det mycket vatten på en gång som skall rinna bort. Nu skriver Natursidan om en undersökning vid vid University of British Columbia (UBC) som påvisar att översvämningar blir tio gånger vanligare i områden som kalavverkats. Natursidan
En nyhet? Inte för mig som för länge sedan har läst ”Det levande vattnet” av Olof Alexandersson om Viktor Schaubergers underökningar av vattnets egenskaper. (Living Water, Olof Alexandersson)
Skuggiga skogar behåller vatten efter regnen och därmed blir tillrinningen inte så våldsam till bäckar, åar och älvar. Mycket av vattnet far ner i den fuktiga jorden i skogen och fyller på grundvattennivåer. (hel vattencykel)
På varma kalhyggen är växtligheten och jorden uttorkad och regnet rinner bort ända tills jorden blivit avkyld av regnen och kan börja mättas av vatten så de långa regnen är bättre för grundvattennivåerna. Under tiden har mycket vatten avdunstat från kalhygget och stiger upp för att formas till nya moln därav ökningen av regnmängden genom åren. (halv vattecykel)
Se klippet på youtube! Viktor Schauberger – Comprehend and Copy Nature (Documentary of 2008)
Varför uppträder vattnet på detta sätt? Enligt Schauberger har vattnet sin anomaliepunkt (plus 3,98 grader Celsius). Det är den punkt på temperaturkurvan där vattnet har sin minsta volym, sin största täthet, sin högsta vikt och sin högsta kvalitet.
Schauberger konstaterade att när vattnet nyss strömmat fram ur kallkällan uppe i bergen var det närmast sin anomaliepunkt. Kring källområden finns också den rikaste och vackraste vegetationen eftersom vattnet rinner ur jorden så innehåller de många naturliga näringsämnen.
I våra marker är högt belägna kallkällor redan uttorkade men de kallkällor som ännu rinner lägr ner har vattnet dessa kvalitéer. När vi hade skogar kvar så kom tillrinning till åar även från kallkällsflöden som kylde ner vattnet. Nu rinner det varmare vatten till åar eftersom även kallkällsbäckar hinner värmas upp för att skogen är borta och därmed ändras vattnets egenskaper.
Regnvattnet drar med sig humus som de tappar i åarna och fiskens föda kvävs i humustäckta bottnar. Hur vattentermperatur påverkar vattenlivet vet jag inte och det är ingen som har kollat temperaturen i Narkausjoki sedan 1933 så jag kan inte bevisa mina teorier.
Vattnet söker sig alltid mot sin anomaielepunkt, därför fryser inte kallkällor, därför flyter is, därför meandrar floder och därför vrider sig träden. Att gallra ur skogen och öppna ytor för mer värme ger träd med mer vridning och sämre kvalite på virket. Skogsbruket och jordbruket har fel uppfattning om vatten.
Vattnets egenskaper är mycket mer än H2O och vi måste återgå till att repektera vattnet, dess egenskaper och vårt beroende av vatten. ”Vatten är levande, och vatten är liv, i andlig och fysisk mening.” Anishinaabe nibi inaakonigewin (Anishinaabe vatten lag)