Jag har bestämt mig för att fortsätta strunta i klimatförändringarna eftersom dessa är naturliga processer där människan är delaktig eftersom människan inte står över naturen utan är en del av den.
Vad som fick mig att inse hur jag tänker var två artiklar. En på SVT där de skrev om att ”fånga in klimatskadliga koldioxidutsläpp” i en artikel om koldioxidlagring. Tanken är alltså att fånga in koldioxid och lagra den djup nere i borrade hål i havsbotten.
Den andra om att Biden administrationen har godkänt Willow Projektet. Området där projektet planeras rymmer upp till 600 miljoner fat olja. Enligt regeringens egna beräkningar skulle projektet generera tillräckligt med olja för att släppa ut 9,2 miljoner ton koldioxid per år vilket motsvarar 2 miljoner fosildrivna bilar på vägarna.
Det fanns en tid då industrin dumpade avfall i haven eller grävde ner det; för att de tänkte som små barn i titutleken, det som inte syns det finns inte. Nu råder samma mentalitet men nu går man vetenskapligt tillväga och på djupet, borrar hål för att förvara koldioxid. Samma fundamentala misstag gör man med avfall från kärnkraftsverk.
Att världens största militära och ekonomiska maktimperium tillåter utvinning av olja i arktis visar bara att så länge det går att sälja så kommer man att pumpa upp till sista fatet för oljan är kapitalismens smörmedel.
Biden administrationen har i alla fall gröntvättat sitt beslut genom att tills vidare skydda mer än 13 miljoner hektar i den skyddade Federal National Petroleum Reserve i Alaska från borrning.
Regeringar har klimatmöten dit både politker och energibolagens lobbyister svärmar likt starflockar i sina privata jetpaln. Ur deras munnar kommer bekännelser om att minska på koldioxidutsläpp, de bor bra, äter bra och har sina interna möten, diskuterar ordens betydelser och skriver på några meningslösa dokument och flyger hem för att tillåta ännu mer oljeutvinning.
Sedan uppmanar de oss att tänka på att inte använda plastkassar, sortera förpackningar, tanka biobränsle och skaffa elbilar; vilket vi inte gör om vi inte får bidrag, och tänka på hur vi löser klimatkrisen. Vare sig regeringar, energibolag eller producenter av meningslösa varor är beredda att avstå från något. Det ingår inte i kapitalismens idé där tillväxten är norm och en grön framtid är ett försäljningsargument.
Jag har i åratal hävdat att det inte finns några naturkatastrofer för naturen skapar bara balans. Vulkanutbrott, tsunamis och jordskalv är en del av detta. Så även jordskred, översvämningar skogsbränder och andra händelser som ofta beror på människans påverkan av naturen. Naturkatastrofer är bara katastrofer ur ett mänskligt perspektiv. Människokatastrofer.
Samma samband råder mellan koldioxid, klimat och natur. Människans påverkan på koldioxidhalten i luften är bevisat, det råder ingen tvekan om detta men det är bara en oroväckande förändring sett ur ett mänskligt perspektiv.
Det finns ingen klimatskadlig koldioxid. Koldioxidhalten skadar inte klimatet för naturen struntar fullständig i att koldioxidhalten stiger. Det är kanske är bra för växtligheten?
Det har växt träd där glaciärerna smälter i dag och när inlandsisen började växa så utrotades många arter i norden för att de inte hade någon plats att retirera till. Sedan började isen smälta och för nästan 10 000 år sedan, växterna kom tillbaka och björken växte 600 meter ovanför dagens trädgräns i ett klimat som var cirka 3,5 grader varmare än i dag. Naturen förändras ständigt.
Mitt påstående att klimatförändringarna är naturliga processer grundar sig i min syn på att människan är ömsesidigt beroende och en del av naturen. Allt vi har skapat kommer från naturen och kommer så småningom att åter bli natur i en eller annan form för det finns ingenting som kommer från ingenstans.
Koldioxidhalten, temperaturökningen och den förändring av klimatet och naturen det medför är bara ett problem för människan inte för klimatet, inte för naturen. Varför vi uppfattar detta som ett problem är för att vi fortsätter tro att vi kan förändra naturen så den anpassar sig efter våra livsvillkor och att vi på något sätt är mer än natur.
Om vi kan lagra koldioxid under havsbotten så kan vi fortsätta som vanligt.
När alla bytt till elbilar kan vi fortsätta som vanligt.
Vi bygger enorma vindkraftsparker och producerar ”grönt stål” då kan vi fortsätta som vanligt.
Det finns inte någon politisk vilja att förändra att vi använder jorden som resurs för att tillverka produkter som vi ofta inte ens behöver som snabbt blir till avfall som påverkar naturen negativt. Att vi utrotar andra levande varelser och till slut oss själva är inget problem så länge kalkylbladen berättar om tillväxt.
När jag var tonåring fick jag insikten om att om vi tar mer än vad vi ger så kommer det att gå åt helvete och det har det gjort men väldigt långsamt.
Under vår vandring mot den sjätte massutrotningen så kan vi vara lyckliga för att vi upplevt de bästa av tider. Mitt minne är så långt att jag minns de riktiga skogarna, småbruken, torparna med två kor, en kviga och kalvar som fick gå på skogsbete, grisar till jul, renslakt, snara fågel och fisket, detta ständiga fiske.
Inget av detta finns kvar, människorna flyttade till de viktiga städerna, korna är massproducenter av mjölk, skogarna är borta, tjädrar och orrar gömmer sig i sumpskogarna, fiskens rom har dött i bäckarna där allt liv kvävs av humus.
Vi måste anpassa oss till den förändring som sker i naturen, det finns ingen annan väg eftersom mänskligheten inte förändrar det kapitalistiska systemet som sägs vara ett dåligt system men det enda som fungerar. Hur det fungerar ser vi dagligen i våra flöden.
Mina barn kommer att få leva i den näst bästa av världar och jag håller på att ta upp potatisland åt mina barnbarn. Det enda råd jag har är att vi kan vandra vidare i skönhet med humor, kärlek och distans.