Ett enklare liv?

När det ljusnat så pass mycket att jag kan se var allt ligger så tänder jag elden i arran med den tändved jag gjort i ordning under kvällen. När elden tagit sig så att den värmer lite klär jag på mig, tar fram kastrullen och kokar lite havregrynsgröt. Medan jag äter kokar kaffet sakta och när frukosten är klar så värmer jag diskvatten för att göra ren grötkastrullen. Så börjar dagarna i en lavvu. Är det ett enklare liv bortom TV, internet och telefoner eller är det bara en illusion?

Att bo i lavvu är bättre än att ligga i tält även om man i en lavvu oftast sitter eller står på knä för att hålla huvudet borta från röken. Det finns en eld som värmer, jag kan torka mina kläder och variationer i matlagning är bara begränsat av det jag orkar bära och kan förvara. Bland det bästa av allt är att man kan koka hur mycket vatten som helst, elden brinner hela tiden och slocknar bara om natten.

Jag har sovit sju nätter i lavvun men det känns som om jag börjar få ordning på alla rutiner, det är inte konstigare än att bo i koja. Allt måste ha sin plats och elden har jag vuxit upp med och skogen är mitt hem där jag känner mig trygg.

Dagarna går åt till att göra ved vilket i sig blir rena skogsvandringar och när vedförrådet är tillräckligt stort att det räcker ett dygn så kan man tillbringa dagarna med att vandra i skogen bara för att se sig omkring. Livet blir så mycket enklare i skogen.

Lavvueld

Skogen här i Bergsslagen är gran, gran och risig gran. Det är inte något fel på granen i sig – förutom att den är risig ner till marken – men det är ingen ved man vill elda i en lavvu. Granen är känd för sitt gnistregn och det vill jag undvika. Dels för att det kan bli hål i duken eller de syntetmaterial i form av påsar och sovsäckar som ligger framme men även för att en gnista kan leta sig ner i golvriset och ligga och pyra där tills det flammar upp.

För att elda i lavvu skall man ha torr björk eller åtminstone torr tall utan tjärved som inte bra för det skitar ner duken men torr tall går bra för det innehåller lite tjära. Tallen ger snabb eld med ljusa lågor som lyser upp lavvun. Torr björk vore idealet för det sotar inte lika mycket, ger bra värme och glöd men det är inte lätt att hitta torr björk.

Råbjörk

Att elda med råbjörk går alltid bra men då skall man elda länge. Det tar en till två timmar att få fram en bra glöd som sedan kan underhålla elden genom att man hela tiden för på ny råved som torkar och brinner till glöd. En råbjörkseld skall man inte heller röra, den brinner bäst om veden ligger nära varandra så därför skall man bara hugga småbjörk och därmed gallrar man åt markägaren.

Röken från råbjörk är inte heller lika stickande som från tall, den består till största delen av vattenånga. Jag försökte även elda med björk som torkat stående utan att ruttna med den innehåller mer fukt än råbjörken och ger ingen bra glöd.

På dessa breddgrader är luftfuktigheten så hög att om man gör tändveden färdig på kvällen så är den fuktig på ytan på morgonen så man får lägga tändved och näver på den varma pannstenen innan man kryper ner i sovsäcken.

Kostnader

Är lavvulivet enklare än stadslivet och är det lätt att vara skogboende? För det första måste man köpa en lavvu och den kostar sina tunga sex tusen kronor. Nästa problem är transport, för att kunna ta sig ut i naturen måste man komma dit från stan om man inte flyttar helt. Har man tält eller en bit presenning går det bra med cykel men en lavvu med femton stänger kräver mer. Då måste man ha en bil som kostar 3000 – 3500 kr/mån.

Utöver detta kommer lite extra utrustning i form av kittel man hänger över arran och gärna en bra stekpanna eller wook. Sedan bör man ha en låda där man förvarar maten och en vattentät påse för att hålla färskvaror kalla i jordgrop eller kallkälla.

Brottsligt?

Var kan man ställa upp sin lavvu när man kommer ut i skogen. All skog ägs av någon och om så inte är fallet så påstår sig staten ha rätt till marken av hävd. Då har man bara allemansrätten att falla tillbaka på och den tillåter bara tätning i några dygn. Att flytta lavvun efter några dygn är för mycket arbete så där är man redan över gränsen.

Att bo i lavvu förutsätter att man använder yxan och även om man bara gallrar eller tar torrfuror så är det ett lagbrott. Ett sätt att komma från detta är att kontakta en markägare och komma överens om hur länge man kan bo och hur mycket man får gallra. Är det Sveaskog som är markägare är det svårt att komma överens och hur gör man på ”statens mark ovan odlingsgränsen”?

Det finns alltså inget som gör att lavvulivet blir enklare eller lättare. Det är ökade kostnader jämfört med tältliv, det kan leda till konflikter med markägare och eventuella påföljder för intrång och lagbrott. Att leva i lavvu är bara en nostalgitripp på gränsen till brottsligt så det blir enklare att sitta i lägenheten. Om man vill ut i skogen kan man ta cykelturer med presenning och gasolkök. Då kan man kan ha nytt läger varje natt och behöver inte använda yxa.