Det pågår en kategorisering, polarisering och rättfärdighetsnorm om människors politiska värderingar som ökat efter valet i USA. Sveriges media och många svenskar har en fixering vid USA vilket går att förstå eftersom svansen följer hunden. Kommer vi så smångom att se en demokratisk cencur?
Valet i USA var rätt så tumultartat med en avslutning där anhängare till Trump tilläts storma Capitolium. Detta rättfärdigar nu en stigmatisering av alla ca 70 miljoner Trump anhängare trots att de inte var med i “Stop The Steal” kravallerna.
Det diskuteras redan att bekämpa inhemsk terrorism på samma sätt som mot Al-Quaida och IS. Amerikanska medborgare på Guantanamo, det vore något att läsa om.
En liten dyning av detta glider nu in över Sverige och alla rättfärdiga demokrater bröstar sig och börjar kategorisera människor efter vilket parti de röstar på.
Röstar du på SD är du rasist, röstar du på KD är du abortmotståndare. Att V inte har gjort upp med sin historia och de som röstar på V är kommunister och marxister har vi känt till så länge så det är ett faktum.
M och KD som vill sammarbeta med SD, är även de rasister? I så fall är de som röstar på KD både abortmotståndare och rasister. Kanske till och med V får en släng av det eftersom de får stöd av M, KD och SD om ändringsbudgeten?
Vad jag vill hävda är att människor skall bemötas för sina åsikter, inte för att de väljer att rösta på ett parti. Rasister kan finnas i alla partier, liksom alla andra ‘felaktiga’ åsikter fast det lutar nog åt att SD samlar på sig flest rasister genom sin politik.
Visst kan du kategorisera människor efter vilket parti de röstar på, eller vad de skriver på Facebook, Twitter och Instagram men det skapar mer motsättningar är lösningar. Vilket kanske är målet för det du skriver? När argumenten tryter finns bara hånet kvar.
Ett parti och partiledning skall stå för de åsikter de uttalar och representerar och jag anser att SD är ett nazistiskt parti. De som röstar på SD är historielösa och politiskt omedvetna, vilket i sig kan vara var mer demoniserande än att kalla dem för rasister.
Kliver du ut i utrikespolitik är du illa ute om du ifrågasätter USA:s enväldiga demokratiseringsprocess av världen genom handelskrig, sanktioner, interventioner, regimbyteskrig, illegala fängelser och tortyr. Skriver du ett positivt ord om Ryssland eller framför kritik som ifrågasätter Navlaljny som demokratihelgon förpassas du direkt till Putinkramarhelvetet.
I demokratins namn finns bara en världsbild och analysen av den bestäms av CNN, BBC, NBC, ABC, New York Times, Washington Post och förs vidare i sverige genom ekokammare som SvD, DN och SVT. Ifrågasätter du denna världsbild är du en höger- eller vänster extremist, i vissa fall beskylls du för att vara bäggedera.
Givetvis kan du kategorisera allt och alla men vad tjänar det till? Du kan inte diskutera med någon du kallar för idiot för då är alla dörrar stängda men varför skall man diskutera med en idiot rasist eller Putinkramare?
Är det inte bara att stänga ner alla rasistiska grupper på sociala medier och få tyst på dem. Eller stäng ner konton som har ‘anknytning’ till den Ryska, Kinesiska, Iranska eller vem som helst som kritiserar den rådande världsbilden.
Givetvis har Twitter och Facebook rätt att stänga av vem de vill, de är ju ett multinationellt företag som tillhandahåller en frivillig tjänst och får intäkterna genom att sälja din profil från påverkanskampanjer till dammsugarannonser.
Oavsett om medias ekokammare och bictec företagen begränsar åsikter i cyberrymden så försvinner inte åsikterna för det, åsikter och värderingar finns kvar och tills slut hamnar vi i en situation av demokratisk censur.
Jag förstår inte heller vad som händer med människor som skriver indignerade inlägg och kommenterar på sociala medier och slår sig för bröstet som demokratins försvarare som inte ens är villiga till att diskutera och utbyta åsikter utan slår ner meningsmotståndare med kategorisering, tillmälen, hån, personangrepp och krav på att de skall blockeras från sina konton.
Jag förstår inte ens vad som händer med mig själv. Att jag försöker debattera, vrida och vända på formuleringar och provocera är jag medveten om. Det finns ämnen jag undviker att diskutera och de gånger jag inte kommenterar är trettiofalt fler än de gånger jag kommenterar.
Allt som oftast undviker jag även att kommentera inlägg från personer jag känner därför att jag utgår från att min kommentar kommer att tolkas på ett sätt jag inte avsett. Ironi, försök med det så ser du att det går aldrig hem.
Det sägs ofta att social medier inte är avsedda för diskussioner men det har jag gjort sedan 1995 och det har fungerat bra. Jag har varit med i diskussiongrupper på 90-talet var med i både Skunk och Lunarstrom och har fortfarande en ambivalet inställning till Facebook.
Kanske är det lika bra att bara lägga ut hundblider?