Drömmer om vildmarken, in i Sjávnja (Sjaunja) på skidor för att stanna ute i två nätter. Det var helt makalöst, på tre timmar tog jag mig fram några kilometer upp för bergen, blev genomsvettig och helt slut. Såg en fågel så jag åkte tillbaka till bilen och på vägen hem såg jag en spelande tjäder vid vägen. Vildmarken är överskattad.
I går packade jag ryggsäcken efter lunch för att åka skidor till Sjávnja för att hitta tjäder eller orrspel. Tog även med mig ett renskinn eftersom jag hade tänkt stanna två nätter. Vid halv tre var jag i Nabreluokta, lämnade bilen, var en sväng till kapellplatsen och tog sedan ryggan på mig och åkte mot Sjávnja.
Eftersom jag varit hit för 30 år sedan behövde jag ingen karta, någonstans över berget fanns det första kala fjället med bra utsikt och dit skulle jag. Skaren hade en mjuk ovansida och föret var utmärkt; om man skulle nedför. Nu var det så bakhalt så jag fick gå på skaren för att ta mig upp för de brantaste delarna och ibland trampade jag igenom.
Snart kom jag upp till myrarna och hittade en kallkälla där jag kunde släcka min törst och fylla min vattenflaska. Sedan var det lättare, på myrarna fastnade snön under skidorna så jag vet inte vilket som var bättre.
Efter tre timmar stod jag uppe på toppen, genomblöt av svett och helt slut. Jag åt två bröd med ost från tub, drack vatten och kikarspanade. Jag såg inte ett liv i kikaren när jag såg ut över myren, bara en kopter som flög över myren.
På vägen upp hade jag sett en enda fågel, en lite hackspett vilket i sig inte var så illa. Men någon skogsfågel hade jag inte stött på och medan jag frös uppe på berget bestämde jag mig för att ta en annan väg ner till bilen. Om jag hittade fågel skulle jag stanna, om inte så var det lika bra att åka hem.
När jag kom till vägen gjorde jag upp eld och kokade kaffe. Tog mig en macka, drack kaffe och körde hemåt. På vägen såg jag en spelande tjäder och en tjäderhöna. Jag hittade inga spelfåglar i vildmarken för de vill hålla sig nära gruset kring vägarna.