Att vi har tagit begreppet multitasking från datorindustrin för att beskriva vad människor gör visar bara på vår övertro för maskinvärlden. Den visar även på att vi är beredda att försvara den ständigt arbetande människan. Alltid uppkopplad, aldrig reflekterande. Men multitasking är en myt.
Multitasking är ett ord för att beskriva att datorns processor kan utföra flera uppgifter samtidigt. Detta har överförts till människans värld för att beskriva förmågan att göra flera saker samtidigt.
Som lärare läste jag tidigt om elevernas förmåga att spela datorspel, SMS:a, chatta, lyssna på musik, äta och göra läxorna samtidigt. Det var en helt nytt sätt att arbeta där vi gamlingar inte hängde med. Men jag bara läste om det.
I skolans värld såg jag aldrig att det hände, det måste vara något som eleverna bara klarade av hemma. Som lärare upplevde jag även att jag hamnade i situationer där jag skulle lösa flera uppgifter samtidigt men jag klarade inte av det.
Det jag skulle göra hamnade i en kö där jag gjorde allt eftersom, ändrade i prioriteringen eller glömde bort. Ofta fick elever påminna mig om vad jag skulle fixa. Att jag inte klarade av det berodde på att jag var från en annan tid. Jag har aldrig klarat av multitasking.
Multitasking är ett begrepp som passar in i en tid där alla skall vara aktiva hela tiden, där gränsen för arbete och ledighet suddas ut av att ständigt vara tillgänglig. Ett liv där till och med fritiden måste planeras och aktiveras. En tid där vi har ett tvång att ständigt veta allt och kunna allt.
Forskare har aldrig kunnat enas om multitasking var bra eller dåligt men det är inte ovanligt med forskning som kan bekräfta allt man vill se. De verkar i alla fall vara överens om att arbetsminnet kan hålla sju uppgifter i kön men vi vet att vi bara kan göra en sak i taget, möjligen två varav den ena måste vara ’automatiserad’; något vi kan göra utan att tänka.
Inte ens processorn i dator kan multitasking eftersom endast en uppgift faktiskt kan vara aktiv åt gången, men uppgifterna roteras många gånger per sekund så vi uppfattar som om ’datorn’ fixar flera uppgifter samtidigt.
Tids och uppmärksamhetstekniken multitasking utgör inget civilisatoriskt framsteg skriver Byung Chul Han – född 1959 i Seoul, tysk författare, kulturteoretiker, och professor vid Universität der Künste Berlin – i ”Trötthetssamhället”.
Ett övermått av intryck, information och impulser förändrar uppmärksamhetens struktur och leder till att den blir fragmenterad och förströdd. Byung-Chul Han hävdar ett att multitasking är en regression, den är mycket vanlig bland djur som lever i vilt tillstånd.
Ett djur i vilt tillstånd kan aldrig vila utan är ständigt uppmärksam på omgivningen, de som skall äta och ätas, andra i flocken och sin avkomma.
En lejonhona kan aldrig sjunka ner i kontemplation¹ lika lite som en människa som sitter och spelar ett dataspel på iPad samtidigt som hen² tittar på ”How i Met You Mother”
”Jag är så bra på att spela så det är automatiserat, jag kan se på TV samtidigt och jag hör på TV och vad som händer i rummet och i huset och jag kan tänka på annat medan jag gör det”
Dess argument har jag hört ofta men de håller inte. Har du uppmärksamhet (blicken) på iPad skärmen när du spelar kan du samtidigt inte ha uppmärksamhet på TV skärmen, blicken måste byta från den ena skärmen till den andra. Dessutom finns skärpan endast där du fixerar blicken, resten är ur fokus.
Hörseln är rumsoberoende och skiftar uppmärksamhet utan att vi behöver vara aktiva. Spelar du spel behöver du kanske inte använda hörsel, du hör den engelska dialogen på TV men du ser inte bilden om du tittar på iPad skärmen.
Ringer din iPhone så skiftar din uppmärksamhet men du kan svara utan att ta blicken från någon skärm om du vet var du har din mobil. Men sedan skiftar din uppmärksamhet till samtalet även om du kan se på annat.
Börjar samtalet bli ointressant eller om det händer något på TV som fångar din uppmärksamhet; ljud eller i bild, så kanske du missar något den andre säger i telefon eftersom uppmärksamheten skiftar.
Det lättaset är att studera sina egna reaktioner. Försök prata med någon i rummet eller på Skype eller FaceTime medan du läser något på skärmen. Var är uppmärksamheten, hur skiftar den? Eller försök läsa något samtidigt som du lyssnar på någon som talar.
Vi kan inte ens tänka mer än en tanke i taget men där börja vi närma oss processorns multitasking – eller så är det tvärtom, processorn härmar vårt tänkande eftersom den är skapad av människan.
Våra tankar skiftar plats så fort så vi tror vi tänker på flera saker samtidigt men bara en tanke i taget ryms i det tänkta medvetandet.
Vi är uppmärksamma på alla signaler vi har lärt oss, vi reagerar på signalen från en mobil även om det inte är vår egen. Varje blinking på skärmen fångar uppmärksamheten förutom de längst till höger som är reklam.
Jag måste invända mot Byung Chul Han:s jämförelse mellan vilda djur och skärmmänniskan – Homo Collaborative. En Homo Collaborative behöver bara ha sin synuppmärksamhet riktad framåt, mot skärmen och det som finns inom synfältet framåt.
Ett djur måste ha uppmärksamhet runtom eftersom hen inte vet varifrån hotet kommer eller var hen ser bytet. Djur måste vara uppmärksamma på allt som rör sig eller avviker från det de ser. Detta även om djur oftare har bättre hörsel och doft än syn.
Eftersom jag är uppvuxen i skogen, är van att vistas ute är jag ständigt uppmärksam på det jag ser, blicken vandrar så mycket som huvudet kan vridas i sidled och ofta vänder jag mig om för att se vad som finns där.
I fjällen ser jag oftare det som avviker innan jag ser något med kikare. Det är rörelse, färg, form och mönster som inte stämmer med landet.
Att vistas ut i naturen, i skogen. på fjället och havet ger tillfällen att öva naturlig multitasking när man alltid är medveten om sin omgivning genom sinnesintrycken men samtidig kan vara försjunken i kontempaltion. Detta är omöjligt för skärmmänniskan – Homo Collaborative.
1. Contemplation means ”the action of looking thoughtfully at something for a long time:” står det på oxford dictionary.
Kontemplation: Att betrakta något med eftertanke under en längre tid.
2. Det nya svenska könsneutrala personlig pronomen. I finskan har vi alltid haft hän, hään.