Vem är överraskad av att staten och kapitalet under det senaste decenniet gått i land från båten för att krypa ner i samma säng? Dessa välfärden oligarker beskriver sig som folkets tjänare när de i själva tjänar mest pengar på folket valfrihet.
Jag har två synsätt på detta, den marxistiska och den Buddhistiska. I den marxistiska kan vi börja med mitt favoritcitat av Lenin skriver i ”Staten och revolutionen” 1917 att ..
…/”Rikedomens” allmakt är säkrare i den demokratiska republiken, därför att den inte är beroende av ett dåligt politiskt hölje för kapitalismen. Den demokratiska republiken är det bästa möjliga politiska höljet för kapitalismen, och därför grundar kapitalet, sedan det (genom herrar Paltjinskij, Tjernov, Tsereteli & Co) tagit detta det bästa höljet i besittning, sin makt så starkt och så säkert, att inget skifte av vare sig personer, institutioner eller partier inom den borgerligt demokratiska republiken rubbar denna makt./..
Parentesen om ’herrar’ kan bytas ut mot vilka dagsaktuella herrar du vill. Orkar du inte läsa för att min text är för vinklad? Häng kvar några rader till.
Målet för kommunismen är statens och kapitalets bortdöende, ett mål som dessa herrar som predikar valfrihetens lov borde ställa upp för, om det inte vore för att deras valfrihet genererar välfärd till dom själva utbetalda från skatter som staten samlat in.
Nu vänder jag mig till Buddhismens som förklaringsmodell. Jag har tidigare skrivit om ”Rikedom och makt” men jag skriver om det igen.
I ett försök att minska de stora skillnaderna mellan rika och fattiga inledde Muni Tsenpo (39th Kejsaren av Tibet: 797 – 804) en jordreform och utsåg ministrar som skulle övervaka en rättvis fördelning av jord och egendom. När kejsaren senare frågade hur det hade gått med hans reformer upptäckte han att att “de rika blivit rikare och de fattiga fattigare”. Det sägs att han försökte sig på denna reform två gånger till – utan framgång. Padmasambhava tillfrågades om dessa händelser och upplyste kejasaren; ” Våra omständigheter i detta liv är helt och hållet beroende på handlingar i våra tidigare liv och det går inte att göra något för att ändra tingens ordning”
(Laird 2007 Historien om Tibet s81)
Padmasambhava var den lärde man från Oddiyana (del av nuvarande Indien) som inbjöds år 810 för att kungadömet Tibet gått över till den Buddhistiska läran. Padmasmbahava säger är att det är kört, ingen förändring kan ske för att ändra tingens ordning.
Kanske är det bara en historia för religiöst rättfärdigande av feodalherrarnas och klostrens insamlade rikedomar? I vilket fall som helst så säger Buddhismen att du kan bara ändra dig själv så och även den girigaste kapitalist kan ändra sig i detta liv oberoende av tidigare liv.
Har du läst historia vet du att oavsett vilket statskick vi har; demokratisk kungadöme, demokratisk republik, kungadöme, enparitstat, militärdiktatur eller teokrati så kommer de som har makt att berika sig. Så har det alltid varit och så kommer det att fortsätta.
Kapitalism är girighet, oavsett i vilken kåpa eller vilka kläder den bär. Det är inte för att eleverna skall få en bra utbildning eller för att sjuk -och åldringvård skall bli bättre som vinsterna skyfflas över till moderbolag på någon ö i Atlanten. Ingen av oss får det bättre för att kapital samlas på hög för att grävas ner i riskfyllda gruvprojekt som kommer att förgifta våra vatten.
Att rösta i val hjälper inte. Det svenska folket har haft röstat sedan 1921 och kapitalismens vandringen mot världsherravälde har bara fortsatt. Den enda anledningen att rösta är att få bort högerregeringen men inga val, inget parti kommer att kunna ändra på tingens ordning.
Jag sätter mig! Som Sakyamini, Padmasmbahava, Milarepa, som tusen och åter tusen andra och låter världen passera förbi. Det är bara ännu en dröm.