Sanningen verkar vara något som vi naturligtvis förstår och intuition kan hjälpa oss en hel del för att förstå vad det är. Vi är överens om vad som är sant, därför är det sant. Eftersom alla inte är överens så finns det flera tolkningar av sanning.
Det är en av orsakerna till de infekterade diskussioner som pågår på sociala medier, tidningar, tv och beskyllningar om ”fake news”.
Inom filosofin diskuterar de tre huvudteorier av sanning.
Samstämmighets teorin, koherensteori (Coherence View) samstämmighet inom vissa specificerade uppsättning av meningar, påståenden eller övertygelser.
Korrespondensteori (Correspondence Theory) konstaterar att sanningen eller det falska i ett uttalande bara bestäms av hur den förhåller sig till världen och om det exakt beskriver den världen.
Den postmodernistisk teori förespråkar en bild av sanning ur ett individuella perspektiv och gemenskapsavtal.
Enligt den buddistiska analysen av sanningen existerar det bara två sanningar.
Den konventionella och den absoluta sanningen.
Jag vill inte snöa in på teorierna men skall hålla mig till den postmodernistiska eftersom den är den senaste och även har vissa likheter med en buddhistiska analysen av sanning.
Den postmoderna teorin grundar sig i Imanuel Kants teorier som skiljer mellan “tinget i sig” (noumenon) som existerar i verkligheten som den är oberoende av vår tolkning av den och “tinget för mig” (fenomenvärlden); den mänskliga tolkningen/filtreringen/upplevelsen av ett ting.
Enligt Kant kan vi aldrig uppleva “tinget i sig” (noumenon) utan upplever endast det vi kan tolka, alltså en fenomvärld. Påminner om Platon och skuggvärlden men jag lämnar det spåret.
Postmodernisterna argumenterar att eftersom vi inte kan uppleva “tingen i sig” så varför bry sig om den alls.
Postmodernisterna slängde detta extra bagage och fokuserar endast på vad vi upplever. De vill förändra vårt sätt att se på världen men detta leder även fram till att det finns en ”sanning som är min därför är den sann”.
Kan vi överhuvudtaget vara överens om vad sanningen är?
Sanningen är alltså konventionell; den är vedertagen, gängse, traditionell, traditionsenlig och kan vara formell.
Vi uppfattar världen genom våra sinnesupplevelser. Dessa tolkar vi genom den erfarenhet vi fått sedan vi föddes, upplevd, inlärd och socialt betingad erfarenhet.
Alla människor bor på en planet som har sin bana runt solen på 365,2564 medelsoldygn med en hastighet at 108000 km/tim och jorden snurrar kring sin egen axel på 23 timmar, 56 minuter och 4,09054 sekunder med en hastighet av 1700 km/tim vid ekvatorn och 600 km/tim i vid norra polcirkeln.
Det vet vi för att det är uträknat men egentligen kan vi inte ens säga vad som är upp och ner, framåt och bakåt eller vad som är norr och söder just därför att vi bor på en klotformad planet; den sägs vara tillplattade vi polerna, som snurrar runt i ett universum som till mesta delen består av mörk materia som vi inte kan uppfatta med våra sinnen.
Det enda vi kan skilja på är ut och in. Utåt är ut från min kropp, inåt är in i min kropp.
Om sanningen är konventionell, hur förhåller det sig till fakta?
Således är fakta konventionellt. Fakta är det vi är överens om har hänt, det som går att bevisa genom att flera av varandra oberoende källor verifierar att detta har hän.
“The owls are not what they seem to bee”
Hur är det med den absoluta sanningen?
Enligt Buddhismen som inte tror på en Gud eller en högre makt som håller i världsordning så är det bara en Buddha som förstår den absoluta sanningen, som ser tingen som de verkligen är.
Den okonventionella yogin Sathguru; Jaggi Vasudev säger att han inte ens lägre vet vad som är ut eller in. Om han är en Buddha vet jag inte.