Självet

who?
who?

Jaget är enligt Jung det centrala komplexet i medvetandet, allt det som skapar din identitet, dina åsikter, tankar och känslor. Enligt Jung är jaget alltid underordnat självet men jag är tveksam till hur detta förhåller sig

För att inte snöa in på psykologiska förklaringar konstaterar jag att det hela tiden finns ett samspel mellan jaget och självet. Om bara jaget fanns skulle vi vara superegoister utan medkänsla med andra levande och kännande varelser. Var vi bara självet så skulle vi vara gudar.

Swami Muktananda Paramhansa (16 May 1908 – 2 October 1982), the sage of Ganeshpuri says: ”Within us there is a Being, the Self that observes all the activities of our waking hours. At night, when we enter the deep sleep state of consciousness, the Self  remains constantly  awake and in the morning, reports to us on our dream experiences  and the blissful oblivion of sleep. It is therefore important to dwell on the question: Who or what is that Self?”

Om det nu finns ett gränslöst medvetande inom oss, varför manifestera den sig i kropp och medvetande? Det är karmiskt betingat och eftersom karma tillhör acintita¹och  faller detta utanför denna diskussion.

“The results of kamma is an unconjecturable that is not to be conjectured about, that would bring madness & vexation to anyone who conjectured about it.”

Frågan är bara vad gör du med denna kropp?

Eftersom du kan läsa detta gör jag bara två antaganden. Du är människa och du kan läsa svenska. Att vara människa innebär att du har en unik förmåga att reflektera i det som verkar vara tid och rum.

Dessa reflektioner kan bli rätt så omfattande så jag skall förenkla detta. Glöm bort allt!

Det är en mycket bra början. Glömma bort innebär inte att du skall glömma bort allt som hänt dig, det kan vara svårt om inte omöjligt. Vi har ett minne där vissa händelser; ibland till synes meningslös, dyker upp under de märkligaste omständigheter.

Att glömma bort innebär att du inte ger minnen; det vill säga tankar eller känslor någon uppmärksamhet eftersom alla tankar och känslor är minnen.

När du fäster dig vid tankar och känslor som uppstår har detta inte med självet att göra. Det är bara jagets, minnets och medvetandets lekplats.

Varför kan detta inte vara något från självet? Det beror på att självet är ordlöst, utan tankar och tolkningar. Självet är absolut medvetande, gränslöst, bortom din kropp, utan tankar och resonemang. Därmed obeskrivling och går inte att förstå.

Jag har upplevt detta under korta stunder då allt blir stilla och tyst när medvetandets aktivitet stannar men jag har inte lyckats stanna där eftersom jaget (medvetandet) utropat -”Wow, va häftigt!” Sedan försvann självet.

Detta är problemet. Jagets ständiga tjatter som kan driva mig till vansinne! Är inte detta målet med praktiken, att bli fri får egot (jaget) för att kunna bli upplyst, för att bli självet? Så många förklaringar, stycken, rader, ord för något som inte går att förklara.

Eftersom många tycker att jag skriver får långa inlägg slutar jag här. Jag kommer att skriva mer om vad praktiken anses vara och vad den är för mig. Sedan skall jag skriva mer om självet.

¹ acinteyya (lit.) That which cannot or should not be thought, the unthinkable, incomprehensible, impenetrable, that which transcends the limits of thinking and over which therefore one should not ponder.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *