Att leva på gatan

No Legs

Donkey legs

Sleeping dog

Här finns det många tiggare och många djur som lever på gatan. Jag har principen att inte ge några pengar till tiggare, pappa fuskar ibland.

Första anledningen till detta är att vi aldrig har några småpengar, indien är landet dar det aldrig finns växel. Andra anledningen är att det är svårt att ge, för då ”måste” man ge åt alla.

Tredje anledningen är frågan vad de använder pengarna till? Jag har sett tiggare be om pengar med munnen full av mat, barn som vill ha pengar – men sen använder dessa till att köpa glass.

Vi har tiggare som har flera guldringar. Pappa säger att det är kattguld eller en penga reserv- men jag är som vanligt skeptis). Sen har vi kategorin som vi ser varje morgon rökandes…

Jag tycker faktiskt mer synd om djuren. Vi har en åsna som går på gatan med ett brutet framben, en pojke går bakom och piskar honom om det går för sakta, idag var åsnan så hungrig att han åt en kartong.

Yakarna i Rothang hade det åtminstone svalt och skönt i snön, servandes oss turister. Här uppe på kullen ovanför Manali, vid ett tempel finns det Yakar som finns för att turister ska kunna fota sig. Det är säkerligen över 25 grader här och när solen skiner är det hett, jag tror inte Yaken trivs i sin långa päls!

Det flesta hundar kliar sig värre än Nicko och har stora sår. Idag på gatan såg vi en hund som låg ner, jag trodde han sov, men han var snarare död. Varje kväll när vi ska äta middag ser vi hundarna skälla på alla män som är ”bärare”, dessa brukar tydligen ge hundarna stryk med sina rep.

Det största matstället för djuren är soptunnorna, där hittar du allt från hundar till kossor och hästar. Många av djuren är magra, både hundar, kossor och hastar. Men en viss del av djuren är snarare tjocka, antagligen har dessa djur en familj som tar hand om dem – här springer djuren runt som dem vill.