Näkemin

När jag kom in i skogen flög den första tjädern med vingar som slog i kvistarna. Strax efter så flög den andra som en skugga mellan träden. Det var lätt att gå även om inga stigar fanns att följa, bara uppåt mot berget. Nu visste jag hur jag hittade och snart passerade jag myren och kom upp till ett hygge. Det går inte att undvika kalhyggen, de finns överallt oavsett vart du tittar så ser du ett. Continue reading “Näkemin”

Söndagsmarknad

Fyra personen i på snöig gata i Jokkmokk
Marknaden är över

Personerna på bilden har inget samband med blogginlägget.

Denna dag var marknaden över, gatorna var tomma, några husvagnar och andra knallefordon stod kvar. Skäpkorgarna var fulla och på gatorna låg det skräp, tomma dryckesflaskor av rusdryckskaratktär. Vi var till Ájtte för att se de utställningar vi inte ännu sett denna gång.

Vi köade utanför ICA rajden med bara en ren. Med palt och smör i ryggan återvände vi till Vaimat för att äta igen.

Nu är marknaden slut och vi lämnar verkligheten för att flyga till psykosen. Men vi skall väva egna skoband.

Lördagsmarknad

Sofia Jannok med ban på Bio Norden i Jokkmokk
Nastit

Inne i Jokkmokk redan vid tio, en kort sväng till Eva där jag bestämde mig för att köpa tre grafikbilder som påminde mig om en resa till Finnmarksvidda för länge sedan. Efter det var vi till Samernas och letade efter skobanden igen. Men det fanns bara nordsamiska band.

Sedan fick vi sitta på bio norden och värma oss till sång och musik från Tornedalen. När vi värmt oss så var vi ut och åt ännu en suovaskebab tills det var dags att lyssna på koder i de samiska dräkterna. Det var en mycket kunnig Anna Stina Svakko lyckades berätta det mesta under en timme.

Jag tog en joggingrunda till Uleniusvägen för att betala för grafiken. Eva var ute på byn men lillebror Pär som är årets Åsa Kitok stipendiat ordnade upp min och Evas mellanhavanden. När jag var tillbaka var det dags att hjälpa THLslöjd att packa ner den kvarvarande slöjden, riva förtältet och vända husvagnen mot Vittangi.

Dagens höjdpunkt var Sofia Jannok, en liten kvinna med stor röst och scenpersonlighet. Kanske jag ser henne på scen igen, nästa år på Jåhkkåmåhke Márnána.

Fredagsmarknad

Yngve Ryd står på ett bord och visar hur man använder björspjut
Spjutdemonstration

Samernas nationaldag började med att vi satt i hörsalen på Ajtte och såg Yngve Ryd kliva upp på ett bord och veva sitt demonstrationsbjörnspjut. Innan dessa hade han berättat om sanna sagor om djur. De var samiska berättare som berättat om djur i den samiska världen, uttrar, harar, varg och korpar.

Efter Ryd kom Apmut Ivar Kuljok och berättade några historier om sitt liv som renskötare blandat med sin politiska röst om vattenkraft, skogbruk och om kuppen om de fjällnära skogarna som han lyckades genomföra i Birgit Cullbergs “Här har du ditt liv”

Resten av tiden gick vi runt marknaden och försökte hitta skoband. Jag ville ha band vävda av någon från Jokkmokkstrakten. Det enda vi hittade var nordsamiska band i två marknadsstånd. Inte ens i på Samernas Utbildningscentrum hittade vi skoband.

I morgon blir det ett nytt försök. Då kontaktar vi lokalbefolkningen för att få veta var och om jag kan hitta mans- och kvinnoskoband från Jokkmokk.

Tordsdagsmarknad

Människor på Jokkmokks marknad
Marknad

Kom i natt till Vaimat. På förmiddagen sopade vi fram bilen och körde till Jåhkåmokke. En snabba sväng på marknaden i den bitande vinden med snöyra gjorde att vi drog oss till Ajtte för att köpa biljetter till en föreläsning om sejtar och heliga landskap. Naturligtvis var tillgången till toaletter även en av skälen till vårt besök.

Skidspetsar av Östergren skidor
Östergrenare

Vi har gått runt marknaden flera gånger och handlat det vi måste, renkött och till detta diverse varor från Konsum.

Det jag intresserade mig för var några mycket bra skogsskidor för 3 500 kr som jag inte behöver så jag köpte ju inga. Vi hittade även några böcker på ett antikvariat som tillfälligtvis utlokaliserat från Boden. Bland annat Olavi Korhonenens ordbok i samiska – svenska.

Träffade även min vän Eva som jag senast såg 1982 då jag lämnade henne på Bodenvägen när hon skulle lifta hem till Jåhkomokke. Att sitta och prata med henne i dag var som om alla dessa år som gått inte funnits, eller så spelade de i alla fall ingen roll. Det finns kanske en kärna inom oss som inte förändras.

Dagen avslutades med långa men intressanta föreläsningar om sejtar och heliga platser. Efter det blev det en sen middag i Vaimat med renskav och potatis vid 22.30