Vi lever i en värld där man äger tingen, marken vi står på och vattnet vi dricker. Det är en tid då värdet av tingen bestäms av hur mycket man vill betala. En tid då rikedomen samlas hos allt färre och det vi behöver får vi låna till om vi har inkomst. Annars får vi ingenting.
Ekonomisk ojämlikhet är utom kontroll. År 2019 hade världens miljardärer, endast 2153 människor, mer rikedom än 4,6 miljarder människor. Skall det vara så?
Är detta bara ett nytt globalt perspektiv? Har det inte alltid varit så i de flesta kulturer att det skapas en elit som tillskansar sig makt och därmed rikedom?
Är det förutbestämt att de rika skall bli rikare, att de enbart skall se möjligheten att utöka sin rikedom?
Enligt bilbel är det räntan en god gärning som skall belönas; ” Var och en som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har.” (Evangeliet enligt Matteus kapitel 25, vers 14 – 30) Av berättelsen framgår att tjänarna gjorde affärer med sina förvaltade talenter.
Det är inte bara bibeln som påstår att detta är förutbestämt. En historia från ett annat land kan kasta ett annat ljus över detta.
I ett försök att minska de stora skillnaderna mellan rika och fattiga inledde Muni Tsenpo (39th Kejsaren av Tibet: 797 – 804) en jordreform och utsåg ministrar som skulle övervaka en rättvis fördelning av jord och egendomm. När kejsaren senare frågade hur det hade gått med hans reformer upptäckte han att att ”de rika blivit rikare och de fattiga fattigare”. Det sägs att han försökte sig på denna reform två gånger till – utan framgång. Padmasambhava tillfrågades om dessa händelser och upplyste kejasaren; ”Våra omständigheter i detta liv är helt och hållet beroende på handlingar i våra tidigare liv och det går inte att göra något för att ändra tingens ordning”
(Laird 2007 Historien om Tibet s81)
Är man buddist så är det svårt att påstå att en sådan mästare som Padmasambhava har kommit till en insikt som vilar på en falsk tolkning.
Finns det någon form att statskick och/eller religion som har lyckats med att fördela rikedom? Finns de någon stat där de som sitter vid makten inte sett till att de blivit rikare?
De våg av marknadsliberalism som sköljer över världen är som en bekräftelse av vad Padmasambhava sade till Muni Tsenpo för ca 1200 år sedan.
Om de rika skulle dela ut sina pengar kommer det bara att hjälpa ett fåtal, en kort stund och sedan kommer hela det ekonomiska systemet skulle falla samman.
Det enda som kan hjälpa de som inget äger är om de rika förstår att pengar är energi och tänker över hur de vill använda denna energi.
Om de rika skulle använda denna energi för att fördela välfärd, inte genom att ge alla mer pengar utan för att se till att alla får nog mycket för att kunna leva. Detta genom att fördela sin rikedom i produktionen. Betala mer för allt så att de fördelas ner till de som har mindre
Det finns en svårighet i allt detta. Ett globalt ekonomiskt system som bygger på ränta, tillväxt, och konsumtion kan inte klara av att fördela rikedom utan att det blir en ny global samhällsordning. Detta vill inte de rika och de har makten, annars skulle de inte vara rika.
Då har Padmasambhava rätt, vi kan inte ändra på tingens ordning.
Vi kan bara ändra på oss själva.
Intressant diskussion, fast det har funnits många tankar i bla judendomen. Tanken på jubelår då alla pengar gick tillbaka till alla efter ca 50 år. Ett sätt att undvika arv! och senare katolska kyrkas kanoniska rättssystem under medeltiden.Den kanoniska rätten förbjöd även långivare att ta ränta. Räntan krävde att man kräver mer tillbaka än man lånat ut. Detta ansågs som stöld av kyrkan. Under medeltiden gav detta ett hinder för låneverksamheten, eftersom ränta är en grund för att få det hela att fungera. Förbudet mot ränta gällde inte judar och eftersom de inte var kristna kunde de ta betalt vid ränta och därmed ha en fungerande verksamhet.