Vintervecka

Sitter åter ensam vid köksbordet, en panna med tjaga på spisen, tystnad, klockan tickar mot halv ett på natten. Här är det tyst och det känns som det saknas något jag tycker mest om, det är min dotter HannaBrita.

Vi hade det bra här hela veckan, jag är glad att vi kom så bra överens, vi bråkade inte om någonting. Det berodde nog på att du fick vara med och bestämma vad vi skulle göra, eller så fick du göra vad du vill.

Vi har ingen TV här och inget bredband men du hade alltid något att göra. Om inte annat så kunde du leka med tumstocken över en hel timme eller lekte med din katt. Det var tur för dig att du tog med katten.

Jag tycket det var lite jobbigt att dra med katten. Bajslåda, mat och morgonväckning av en spinnande katt kändes inte så kul men när katten tog sin första näbbmus i köket så vad det värt allt besvär.
Det fanns jobb om man ville göra något. Första dagen hämtade vi vatten från kallkällan. Det är lite järn i vattnet från brunnen, du sade att det smakar blod och det stämmer. Det är nästan en kilometer till kallkällan och det blev din första vandring med snöskor.

Visst var det spännande med den snöiga skogen där träden hade skaffat sig helt nya skepnader, du såg ett skalett i ett träd och befriade många träd från snö så de kunde räta på sig lite.

Snöskottning är ett evighetsarbete. När vi kom fick vi skotta en timme för att få bilen i garaget. Det kan bli för lång tid för en liten tjej så du satte dig i bilen med din iPad medan jag gjorde klart.

Du trivdes så bra och att du tyckte om det här försummade huset så mycket att du ville vara ensam härinne de få gånger jag var ute och skottade snö. Sedan kom du på att vi skulle skotta en labyrint på gården och gissa vem som fick vara Taurus?

Trädfällning var roligt tyckte du och vi hann med att fälla fyra tallar. Den första brakade ner och du hjälpte till att kvista den. Den andra tallen blev hängande på två andra alla så vi lämnade den för det blev mörkt.

Dagen därpå hade den blåst ner så vi kunde kvista och kapa den. Nu tyckte du inte det var så roligt att kvista så vi fällde två träd till utan att kvista hela. Sedan tappad jag bort lyftkroken i snön så vi lämnade allt. Du tycket jag kunde kvista dom senare.

Sista dagen var nog mest spännande. Vi gick till Mestoslinkka och när vi gick skoterspåret såg vi en älg som stod på ön och tittade på oss. När vi kom upp till stenpiren följde vi mitt översnöade snöskospår som gick på isen vid forsen. Du fick sätta dig på pulkan och doppa frusen macka i varm choklad. Vi kunde inte stanna länge för det var riktigt kallt, säker -20°C.

Du fick så vita kinder när du drack choklad så jag trodde du hade förfrusit kinden men när jag tog ett tallbar och satte den väldigt lätt mot kinden så kände du den och då visste vi att den inte var frusen.

På skoterspåret upp till bilen började det sticka i dina fötter, du tycket det var jobbigt men det var bra för då blev fötterna varma igen. Det var en kall och snabb vandring men det tog i alla fall två timmar innan vi var tillbaka hemma.

Sista dagen hade vi inte så mycket att göra. Jag var ute en sväng och skottade. Sedan vill du leka i labyrinten och det gjorde vi ganska länge.

Du fick klättra upp på ställningen för att se labyrinten uppifrån. Då började solen att försöka kika fram mellan träden och vi tog en promenad till kalhygget för att hinna se solen innan den försvann ingen.

Efter det var det bara att packa bilen och köra iväg. Vi stannade på Vippa Backen och åt köttfärslimpa och kåldolmar. Din mamma ringde på Facetime och avslöjade oss när vi hade tänkt överraska.

När vi kom ut på E4 blev vi hänvisade att köra över Boden, det var någon bärgning vid Person. Men vi hamnade i en bilkö för att en lastbil satt fast så efter Svedjen tog vi av mot Brobyn och tog av mot Boden vid Skogså.

Vi hann till Stora Coop för att köpa tårta och present åt Manfred som fyllt 17 år dagen före.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *